Vi överlevde….Han åt inte upp oss, bara nästan! Greg, alltså..
Han var snällare denna gång…En smickrande rubrik för den delen..*s*
Jag vet inte om jag kan blogga om denna kurs på något vettigt sett. Det var förstås en jätteanspänning för mig men jag höll faktiskt ihop bättre än jag trodde för ett par veckor sedan. Det började, förstås, med att Tux inte kunde sitta i starten. Det är min kassa träning förstås men det späs liksom på av att Tux känner av mina klena nerver. Vid andra försöket så kände jag bara paniken, ilskan, frustrationen stiga inom mig och jag kände bara nu vill jag springa härifrån. Dock tog jag snabbt ett beslut om att fråga om någon, som i detta fall var Emelie, kunde hålla Tux. Det var helt klart ett klokt beslut då min stress stiger till helt abnorma nivåer när han inte sitter och att hålla på att trassla om och om igen gör saken bara etter värre.
Att starterna är dåliga beror i huvudsak på att jag inte tränade dom korrekt från början och att Tux genomgående har en tendens att röra sig framåt. Alltså han vill alltid närmare saker är ‘heta’. Han har samma tendenser med t ex koner och detta var jag säkerligen helt omedveten om fram till han var 1,5 år och så jag har som sagt hunnit befästa beteendet ordentligt. Jag får väl träna om och göra det ordentligt men jag har väl inte riktigt hittat kraften, än. Det beror väl delvis på att jag måste hitta en metod som gillar och som jag känner att jag klarar av.
Jag är nöjd med hur Tux har gått om vi bortser från ovan. Jag har haft bryderi med hans svängar men börjar nu funder mer på att kanske funder fullt så mycket på det utan försöka vara konsekvent och tro att de kommer in av sig själva så fort han vet vart vi skall. Jag har nog helt klart blivit mer säker på att jag inte skall göra för stora åthävor kring detta utan mer titta på min egen handling, se vart jag brister och varför han inte riktigt förstår mig.
Jag är fortfarande helt förvirrad kring hans system och har svårt att hitta allt på banan. Det är det som är allra mest negativt. Jag har inte det grepp som jag hade önskat och det grepp som jag vill. Frustrerande…. Jag känner mig onekligen lite lätt tröööög.Tycker gott och väl att Greg kunde flytta till Sverige, stora chanser va? Typ inga skulle jag tro…Jag hade förstås gärna flyttat till England (även utan G där, lööööve England) men jag vet att Robert är mer än helt ointresserad. Han gillar inte engelsmännens låga standard på typ hus osv, vilket är lite komiskt i sammanhanget. Det värsta är att det faktum att jag inte riktigt får grepp på det hela blir som en jäkla drog.
Jag vill känna att jag har koll och därmed så känner jag att jag vill veta mer. Om man fattar och känner att man kan en sak så är det lättare att avfärda och säga att det vill jag inte göra. Men det tycker jag är svårt när jag dels gillar mycket och dels inte fattar en hel del…tänk om jag avfärdar något som jag egentligen vill göra..I’m hooked..
Greg sa väl inga omvälvande saker till mig. Framförbytena var de som han kommenterade mest, för tidiga och det är jag medveten om. Det kommer lite ofrivilligt ibland och beror på min frustration över att Tux ibland har känts svår att svänga. Tror faktiskt att jag har känt att det har varit för tidiga alla gånger han har kommenterat det vilket är positivt. Sedan har det varit när jag och när jag inte skall ta honom emot mig med armen och det är så förvirrande för mig fortfarande. Det har varit enormt mycket serpentiner på kursen och jag gillar dom och Tux oxå.
Jag har inte gjort så många push throughs i serpentiner innan, tror faktiskt inte jag har testat det innan kursen. Jag kände att även om de blev ok så om jag kan hitta situtionerna på banan så öppnar detta något helt nytt för mig som verkligen kan bli bra.
Förövrigt har jag värk i handlederna av Tux dragande när jag kampar med honom. Jag vågade inte använda bollen eftersom jag har förstått att det är kamp som gäller.
På vägen upp fick Tux ett nytt halsband i glittrande turkost med stjärnor på i form av nitar. Han blev omdöpt till discokungen vilket är rätt passande…tror att han skulle tycka att det var smickrande om han fattade.
Nu får det räcka för denna gången, är super och inte orkar jag läsa igenom det jag har skrivit….
eva marie:
äh… det är väl bara att ta en agilityvecka i england nästa år… två helger av tävlingar o så lite privatträning med greg däremellan… säg till, jag är på iaf
Åsa o Maria:
Go Mette, go Mette!
Catrin o Härja:
Ja o när jag flyttar hem hakar även jag gärna på till England om jag får Vi tränar ju väldigt likt ala Greg häröver. Ibland med ny kunskap eller med kunskap som man inte alltid förstår så tar det tid att låta den smälta in… Ha de gott
Petra & Algot:
Ni var jätteduktiga och vi tycker nog alla att det enorma antalet åskådare var allt annat än roligt!
Mari:
Ja, dessa jäkla starter. Kände mig både gråtfärdig och otroligt inspirerad efter kursen vi gick. Nu vet jag iallafall lite mer varför man bör göra på vissa sätt. Kul att kunna praktisera det hela redan i dag på mässan. Och självklart vill jag gärna haka på till England.
Anita:
Ni var hur duktiga som helst! Den där Tuxen går verkigen inte av för hackor. Det är förvirrande i början och ett tag känns det som om man inte vet vare sig in eller ut. Men kämpa på så klarnar det. Vi har väskan redo för en englandstripp