Irland
Inget Irland för mig. Helt okej fast lite tråkigt. Jag har verkligen fullt upp nu innan jul så ur den synvinkeln så känns det skönt. Det är dock väldigt skoj att resa så man vill ta alla chanser. Ja, ja, vi åker till Barcelona den 17 dec så det får räcka…men måste erkänna att lite girig blir jag nog allt ändå.

Nya brills
I måndags åkte jag ned till stan för att göra ett tappert försök att hitta nya ögon. Jag trodde verkligen inte att jag skulle hitta några. Att gå till optikern är som att gå till tandläkaren, ungefär.Först gick jag till den butik där jag köpte mina gamla men det var en optiker där som skulle vara smakråd och det funkade bara inte. Han och jag hade inte samma smak i glasögon och inte hade han heller vett att förstå att jag ville prova på egen hand. Fatta att det är rätt jobbigt när någon stor och glor på en när man omar och kråmar sig framför spegeln. Till slut lackade jag ur och gick till en annan optiker som visade sig ha hund och de var förstås mycket vettiga. Jag fick prova brills på egen hand och efter stund tillkallades smakexpertisen Robert. Bara för att göra en dubbelkoll så att jag inte hade blivit helt galen. Nu har jag vilket fall köpt mig ett par gröna glasögon. De är förstås inte klara än men bågarna är undanlagda.

Dåligt med lydnadsträning
Vi skall göra årets sista lydnadstävling på lördag men det har verkligen blivit dåligt med träning sista tiden. I helgen var det tävlingar, igår blev det enbart lite promenix för jag hade en massa andra saker att göra efter jobbet, typ betala räkningar och sådant exotiskt…Idag har jag varit på möte hela dagen och kom lagom för att åka med hundarna på simning. Vi gick långprommis i morse och det är verkligen blött och lerigt ute nu. Ozzy var mer brun än vit när vi kom tillbaka. Möte imorgon oxå men då hoppas jag var hemma lite bättre tid så jag kan åka till klubben och ta damma lydnadsmovesen. Tyvärr är det medlemsmöte som kommer att tära på min träningstid.

Reflektioner från Gunsölille
Jag tyckte verkligen att det var flera som gjorde fina lopp i helgen, jag har tänkt på det flera gånger igår och idag (medan jag nickade, log och såg intresserade ut på mötet). Jag blir verkligen imponerad eller vad man nu skall säga av flera hundar. Imponerad är kanske inte rätt ord men jag gillade helt enkelt det jag såg. Många får till så fina vägar med sina hundar fast det går grymt, det är häfigt.  Är lite avundsjuk. Simic var grym, det syns liksom inte att det går så fort. Elvis gjorde flera lopp med helt grymma svängar och lopp för den delen. Excels vinnarlopp var så grymt och Ginza radade upp snygga lopp. Oj, vad jag namedroppar och mest bara svenskar oxå…Det var väl en och annan dansk förutom Simic som var duktiga fast dom minns jag inte.

Det är många som använder blindbyten. Jag tycker mig faktiskt inte så ofta se problem med blindbyten. Vet inte men jag kanske missar detta men så jäkla ofta händer det inte att en klass 3 hund piper iväg bakom ryggen, eller? Jag gör inga blindbyten av flera skäl, ett är vilket fall att jag är livrädd att få en svart ångvält i knävecken…

‘Flickandet’ verkar dock vålla mycket problem för hundarna. Såg vår nya världsmästarhund fara iväg åt helt fel håll vid två tillfällen, minst. De är grymma ändå men det var min lilla notis….

Jag har väl förstås även funderat lite över mina egna prestationer. Ja, Ozzy är det väl inte så mycket att säga om. Tux, vet jag knappt vad jag skall säga om. Det forfarande som det är ett stort glapp mellan vad vi presterar på tävling och på träning. På träning behöver jag sällan ta i så mycket med honom, inte hålla så hårt i honom dvs hålla i en handling så länge utan kan gå vidare fortare och får därför ett annat flyt. Jag hoppas att detta skall lossna i och med att vi blir säkrare på varandra.

Starterna är onekligen ett större problem än vad jag hade hoppats på. Jag undrar verkligen hur han tänker, om han inte har förstått att det just är sittandet som är det viktiga eller om han bara går tillbaka till något slags default i stressen? Han satt verkligen kalas de sista två starterna. Det jag hade gjort innan var att han skulle sitta oavsett. Jag försökte på olika sätt provocera honom att gå upp och när han satt kvar så fick han lite godis. Jag skall försöka träna vidare ett tag men får jag det inte att fungera så kommer jag köra time-out för jag har ingen lust att dras med detta problem i all evighet. Varken jag eller Tux mår bra av det, han är uppenbart stressad när jag går tillbaka och jag blir förstås irriterad.

Jag är forfarande inte nöjd med svängandet, lite sådär överlag. Vissa svängar är bra men många är både tveksamma och vida.