Nu känns det rätt bra att ha ett första pris i hamn. Vi har två lydnadstävlingar kvar i år så något championat i år tror jag inte att det blir. Jag kan dock leva med det..*s*.. Kan inte bestämma mig om My Dog-lydnaden. Fast jag tror inte jag vågar ställa upp där, lutar helt klart mot att jag fegar ur. Sugen är jag dock ändå..På tal om My Dog, om någon råkar veta någon som saknar partner i large så är jag och Tux lediga och öppna för förslag ..maila på m@ozzy.se Ozzy kommer få samla två nya cert från 2007 eftersom han inte har någon utställningsmerit, knepigt tycker jag. Jag är inte helt förtjust i det.

Tux är sjuuuukt pigg, som en tickande bomb. Tänkte jag skulle köra igång med agilityn i slutet av veckan. Han uttövar tvångslek på stackars Ozzy. I går när vi ute på kvällspromenad i mörket såg jag hur Tux drog igång lek och typ sekunden efter så tumlade en liten vit reflexprydd hund ner för en brant backe, tacklad av svart stridsvagn.

Jag har fortfarande inte fått Brukshunden , jäkligt irriterande. Fast det är nog inget mot hur upphetsad jag kommer bli när jag läser den. Det brukar vara en prövning för mina nerver. Har kollat in tävlingskalendern för nästa år och vet inte vad jag skall säga. Lite glest med Skåne-tävlingar tycker jag. Jag är inte heller helt sugen på någon av de där vecko långa tävlingarna. Dels går det åt många semesterdagar och jag vill faktiskt kunna göra lite annat än hund på semestern och dels så tycker jag sällan att det är så där grymt häftigt, faktiskt är det rätt mycket av been there and done that numera…Måste nog försöka vidga vyerna och åka mer utomlands och tävla, gräset är helt klart mycket grönare där. Dessutom är ju hundarna snabbare,  kontaktfälten bättre ….vart tog den diskussionen vägen egentligen?

Jag har funderat på om jag skall döpa om Tux till Ålen…Det hade passat honom bra, ffa när vi skall träna kryp. Jäklar vilken hastighet den hunden kan ha i krypet…dessutom är han jäkligt nöjd med sig själv när han krypit i expresshastighet.

Svar till Åsa: Det är inte så mycket en teori som att jag inte får ihop Susans teori med det jag tänker.  Alltså jag förstår själva poängen med att hunden skall ha en uppgift när den kommer ned för kontaktfältet som den är triggad på. Däremot förstår jag inte hur själva nosduttandet för vikten bakåt. För att få ned huvudet i backen så läggs mer vikt på frambenen, det är liksom fysiskt omöjligt att ha merparten av vikten bakåt och samtidigt luta sig framåt, känns det som. När jag såg Kelpien Infinity på VM så fick jag se nose t. för första gången och mycket riktigt blev den så framtung att hela hundens bak lättade från marken när den bromsade och tog ned huvudet. Jag har ridit fälttävlan på hög nivå under många år, en väldigt vanlig svårighet på fälttävlansbanor är just hinder i nedförsbacke. Ville man då att hästen skall fördela om vikten bakåt lät man aldrig hästen dippa ned huvudet nedåt för då blir den framtung och risken är då att den inte kommer upp tillräckligt fort när den skall hoppa. Istället höjer man huvudet något, dvs ganska tvärt om mot en nose t.

Jag har säkerligen bara inte förstått nose t. på kontaktfälten tillräckligt väl så jag får väl kommentera det igen efter att ha gått kursen i våren.

Till Petra: Jag håller helt med dig om att vill ha ned dom lågt och många hundar erbjuder detta spontant fast det räcker tyvärr inte. Det vill säga att det räcker inte att hoppas att hunden själv sänker sig utan man vill förstås ha någon garanti. Ozzy kommer ner väldigt lågt och med mycket fin vikt bakåt när han trampar med framtassarna i två av/två på. Alltså själva trampandet med tassarna utlöser en omviktning. Jag har faktiskt sett detta på flera hundar, bland annat Troya….

Nu har jag kommit på vad jag menade innan men som jag inte kunde formulera riktigt. Jag menar inte riktigt trampa utan när hunden sätter frambenen framför sig så viktar de om helt otroligt snyggt. De blir låga och lägger vikten bakåt eftersom det är nödvändigt när de sätter bägge frambenen framför sig.

Jag skall se om jag kan hitta lite bilder ikväll som illustrerar det jag menar plus att jag skall leta reda på Kelpie-bilden…

Jag kunde inte riktigt bestämma mig på VM om jag skulle kolla på kontaktfälten på de hundar som möjligen skulle kunna tänkas utför nose t. eller om jag skulle fota. Så det blev ett mellanting där jag fick ett foto och sedan ryckte jag bort kameran för att kolla om det verkligen var sant. Bilden är därför kanske inte jordens mest fördelaktiga men kanske talande ändå??? Det skall bli mycket spännande att höra mer om detta i vår.

Här är vilket fall Kelpien som utför nose t. även om jag missat touchen.

Det  jag inte gillar är att hela rumpan är på väg uppåt, all tyngd är på frampartiet, så pass att
skuldrorna åker upp. Nu är det väl så att vi får exakt samma rörelse om hunden hoppar
ned i två av och två…Vilket fall det som är positivt är ju att hunden är målinriktad hela
vägen ned….

Nu är inte denna hunden hela vägen nere och frågar ändå om den får gå av så det är egentligen
inget superexempel. Dock tycker jag att den har rumpan med sig på ett annat sätt och vikten
känns bättre fördelad.

Ja, jag vet inte. Det skall vilket fall bli intressant till våren och kursen. Och oj, vilka kontaktfält nästa hund skall ha, med allt det här funderandet så måste det blir något i hästväg….*s*