Oh, What a beautiful morning…kan se mig själv skuttandes över alptopparna i nunnedräkt eller nått…Ja, det är glatt och soligt vilket fall som i en musikal (jag hatar egentligen musikaler, svårt för folk som brister ut i sång lite när som helst). Det är så varje morgon borde vara, just borde vara. Denna morgon var allt annat än så..

Vaknade på tok för sent, stressade iväg på morgonpromenad med hundarna. Ozzy kan givetvis inte gå så fort eftersom han skall stanna och fundera på om han skall kissa eller om han skall spara kisset till något bättre ställe, detta sker typ varannan meter. Dessa viktiga avgöranden, för att inte säga livsviktiga, tar sin lilla rundliga stund. Sådana här viktiga saker måste man tänka igenom noga och ibland så börjar man tänka på annat oxå och då blir jag kvar på samma ställe för att tänka och gå samtidigt är en omöjlighet om man heter Ozzy. Lagom när Ozzy har bestämt sig att han kan gå kommer Tux på att han nog måste kolla det som Ozzy stod och funderade över….Underbart med hanhundar, kan inte förstå att någon kan välja tik när det finns hanhundar.

Eftersom jag skall till optikern ikväll har jag fått stränga order om att jag inte får ha linser på mig under dagen. Jag tänkte att jag skulle limma ihop de där glasögonen så jag kan jobba i Danmark över dagen. Kan inte hitta något lim här hemma utan istället far jag iväg till ICA Maxi. Hittar ett lim där det står att man får kontakt på 30 sekunder och det låter ju finemang! Ut till bilen och limma, sitter där i en minut med mina brills och inte fan har de fått kontakt med varandra. Efter ytterligare lite lim och väntan sitter de hjälpligt ihop. Jag beslutar mig för att de  borde kunna torka på näsan medan jag kör.

Sagt och gjort bar det iväg mot Danmark.  Precis innan sista avfarten så  smäller mitt ena framdäck. Det är bara till att svänga av fort som attan och försöka hitta någonstans där jag kan byta däck. Ut med burhelvetet, in med hundarna bilen och fram med reservdäck. När jag håller på att hissa upp bilen kommer det en snäll lastbilschaffis och frågar om jag vill ha hjälp. Han bytte däcket åt mig och jag är inte ens blond, snällt vilket fall som helst.

Jag hade slängt in en liten plastdetalj in i bilen som jag var tvungen att plocka av för att sätta domkraften på rätt ställe. När jag skulle sätta tillbaka den upptäcker jag att den var omdesignad eller rättare sagt söndertuggad av jäkla vit liten hund. Han är för gammal för att hålla på med sådant, han skall väl snart ha löständer eller åtminstone närma sig den åldern. Vad har jag gjort för att få en sådan hund??

När det nya däcket är på kör jag iväg mot däckverkstaden. In med Piff och Puff då jag inte vågar lämna odågan ensammen i bilen fler gånger. Dessutom är det väl bra om nissen på verkstaden kan komma in i bilen oxå, gissar jag. På däckverkstaden var de jättesnälla och satte på vinterdäcken så nu blir jag till och med laglig resterande del av året. Jag skall få en ny bil här någon gång under december/januari så jag hade egentligen inte boka någon tid för däckbyte utan istället vänta på den nya bilen…Under tiden vi var på däckverkstaden hann Ozzy morra åt någon som hade fräckheten att sätta sig vid samma bord som oss. Grrr….Nu var det ingen mer än jag som märkte det men ändå…fattar bara inte vad som går åt den hunden ibland. En sak är säker och det är jag hatar vaktande, det är så jäkla oförutsägbart och enbart irriterande. Okej om de vaktar bil eller bur, det är trots allt pressande att sitta instängda och inte kunna ta sig någonstans men saker eller platser går bara fetbort. Tux däremot han bara slår sig ned, går och sätter sig hos någon och är alldeles perfekt i sådana här sammanhang, varken påträngande eller osocial. Lagom..

När jag kommer ut från däckverkstaden så får jag syn på mig själv i vindrutan till bilen. I all stress har jag glömt mina glasögon, dvs de som jag satte på INNAN de hade torkat. Det var ingen vacker syn, snarare komisk. Glasögonen satt på sniskan och hade limmat ihop sig helt skevt. Jag hade en sjal runt huvudet för att dölja den där misslyckade affron jag har som en liten tott i pannan. Visst dolde sjalen affron men i blåsten den mer tagit formen av strut ut från huvudet. Jag som trodde att alla log för att de var snälla…

Klockan är alltså 9.30 och hur många utbrott har jag hunnit få på Ozzy? Ozzy verkade väldigt nöjd med sin morgon, härligt med mycket äventyr och massa spännande upptåg. Jag försökte erbjuda mamma pengar för att ta fanskapet men hon gick inte på den nöten…

Inte var det lönt att åka till Danmark heller så nu får jag jobba hemma idag och troligen åka till Danmark imorgon istället.

Who me?

Resultater:
Hittade resultaten från helgen. Titta, impregnerande av gamle Swinto. Detta är från sista agilityklassen på söndagkväll…

Agility Åben Søndag-Stor    d. 26. november 2006                                                       Banetid: 44

  Dommer: Maj-Brit Crone Petersen                                                                                  Antal deltagere: 56

Plac   Katnr  Hundefører                   Hund          Reg.nr      Race                        Klub    Fejl       Tid     Fejl Point

      1   277    Paul Bjurehag                Svinto         S-V1438/9  Border Collie              OBK       0    33,27     0,00

      2   220    Sarah Lorentzen             Simic          13687/02   Border Collie              KAF       0    33,45     0,00

      3   272    Jörgen Tellqvist              Zac            S-V1247/0  Border Collie              FHU       0    34,10     0,00

      4   274    Mette Björne                   Tux             S-56780/2  Australian Kelpie        OBK       0    34,62     0,00

      5   263    Sarah Lorentzen             Bianca        02003/200  Border Collie              KAF       0    36,25     0,00

      6   281    Annmari Lindhardt           Barny          AG756       Border Collie              DCH      0    36,68     0,00

      7   280    Annette Dalgaard            Zico            13688/200  Border Collie              HH        0    37,15     0,00

      8   295    Sven Karlsson                Flax            S-V1469/2  Border Collie              VKK       0    37,30     0,00

      9   293    Fredrika Jonasson          Chilli          S-V100/20  Border Collie              FHU       0    39,40     0,00

    10   276    Peter Holmberg              Sheila         N-11713/0  Border Collie              KBK       0    40,76     0,00

    11   286    Maria Kabat                    Bonzo         AG662       Blanding                   SAF       0    42,64     0,00

    12   294    Monica Karlsson             Olle            S48476/20 Australian Kelpie        VKK       0    42,67     0,00

Irland
Inget Irland för mig. Helt okej fast lite tråkigt. Jag har verkligen fullt upp nu innan jul så ur den synvinkeln så känns det skönt. Det är dock väldigt skoj att resa så man vill ta alla chanser. Ja, ja, vi åker till Barcelona den 17 dec så det får räcka…men måste erkänna att lite girig blir jag nog allt ändå.

Nya brills
I måndags åkte jag ned till stan för att göra ett tappert försök att hitta nya ögon. Jag trodde verkligen inte att jag skulle hitta några. Att gå till optikern är som att gå till tandläkaren, ungefär.Först gick jag till den butik där jag köpte mina gamla men det var en optiker där som skulle vara smakråd och det funkade bara inte. Han och jag hade inte samma smak i glasögon och inte hade han heller vett att förstå att jag ville prova på egen hand. Fatta att det är rätt jobbigt när någon stor och glor på en när man omar och kråmar sig framför spegeln. Till slut lackade jag ur och gick till en annan optiker som visade sig ha hund och de var förstås mycket vettiga. Jag fick prova brills på egen hand och efter stund tillkallades smakexpertisen Robert. Bara för att göra en dubbelkoll så att jag inte hade blivit helt galen. Nu har jag vilket fall köpt mig ett par gröna glasögon. De är förstås inte klara än men bågarna är undanlagda.

Dåligt med lydnadsträning
Vi skall göra årets sista lydnadstävling på lördag men det har verkligen blivit dåligt med träning sista tiden. I helgen var det tävlingar, igår blev det enbart lite promenix för jag hade en massa andra saker att göra efter jobbet, typ betala räkningar och sådant exotiskt…Idag har jag varit på möte hela dagen och kom lagom för att åka med hundarna på simning. Vi gick långprommis i morse och det är verkligen blött och lerigt ute nu. Ozzy var mer brun än vit när vi kom tillbaka. Möte imorgon oxå men då hoppas jag var hemma lite bättre tid så jag kan åka till klubben och ta damma lydnadsmovesen. Tyvärr är det medlemsmöte som kommer att tära på min träningstid.

Reflektioner från Gunsölille
Jag tyckte verkligen att det var flera som gjorde fina lopp i helgen, jag har tänkt på det flera gånger igår och idag (medan jag nickade, log och såg intresserade ut på mötet). Jag blir verkligen imponerad eller vad man nu skall säga av flera hundar. Imponerad är kanske inte rätt ord men jag gillade helt enkelt det jag såg. Många får till så fina vägar med sina hundar fast det går grymt, det är häfigt.  Är lite avundsjuk. Simic var grym, det syns liksom inte att det går så fort. Elvis gjorde flera lopp med helt grymma svängar och lopp för den delen. Excels vinnarlopp var så grymt och Ginza radade upp snygga lopp. Oj, vad jag namedroppar och mest bara svenskar oxå…Det var väl en och annan dansk förutom Simic som var duktiga fast dom minns jag inte.

Det är många som använder blindbyten. Jag tycker mig faktiskt inte så ofta se problem med blindbyten. Vet inte men jag kanske missar detta men så jäkla ofta händer det inte att en klass 3 hund piper iväg bakom ryggen, eller? Jag gör inga blindbyten av flera skäl, ett är vilket fall att jag är livrädd att få en svart ångvält i knävecken…

‘Flickandet’ verkar dock vålla mycket problem för hundarna. Såg vår nya världsmästarhund fara iväg åt helt fel håll vid två tillfällen, minst. De är grymma ändå men det var min lilla notis….

Jag har väl förstås även funderat lite över mina egna prestationer. Ja, Ozzy är det väl inte så mycket att säga om. Tux, vet jag knappt vad jag skall säga om. Det forfarande som det är ett stort glapp mellan vad vi presterar på tävling och på träning. På träning behöver jag sällan ta i så mycket med honom, inte hålla så hårt i honom dvs hålla i en handling så länge utan kan gå vidare fortare och får därför ett annat flyt. Jag hoppas att detta skall lossna i och med att vi blir säkrare på varandra.

Starterna är onekligen ett större problem än vad jag hade hoppats på. Jag undrar verkligen hur han tänker, om han inte har förstått att det just är sittandet som är det viktiga eller om han bara går tillbaka till något slags default i stressen? Han satt verkligen kalas de sista två starterna. Det jag hade gjort innan var att han skulle sitta oavsett. Jag försökte på olika sätt provocera honom att gå upp och när han satt kvar så fick han lite godis. Jag skall försöka träna vidare ett tag men får jag det inte att fungera så kommer jag köra time-out för jag har ingen lust att dras med detta problem i all evighet. Varken jag eller Tux mår bra av det, han är uppenbart stressad när jag går tillbaka och jag blir förstås irriterad.

Jag är forfarande inte nöjd med svängandet, lite sådär överlag. Vissa svängar är bra men många är både tveksamma och vida.

Jaha, nu var denna helgen över och guuud vad utvilad jag är. *NOT* Hur skall jag orka jobba imorgon? Det är faktiskt jobbigt att springa 2×600 meter, eller vad det nu blir med 6 agilitylopp per dag, jobbigare än vad man tror…Jag är helt säker på att det inte kan vara kondisen det är fel på.

Det har vilket fall varit en trevlig helg! Jag har haft mordiska tankar och försökt sälja min ena hund, men i övrigt trevligt.  Det var igår som jag försökte sälja Tux efter första loppet för han inte kunde sitta starten utan håller på och jamsar. Idag vid första loppet var jag så arg att jag kunde ha strypit honom. Jag höll banne på att exlodera av ilska när han reser sig upp, lägger sig ned och gör allt annat än enbart sitta still. Jag menar hur jäkla svårt kan det vara på en skala…..Ännu en trevlig agilityhelg som sagt och jag har varit lika flegmatisk som vanligt. Här är vi lugna och sansade, alltid nyanserade.

Hopp 3 Ozzy
Det fortsatte i samma stil som igår med mycket springbanor, inget för Ozzy riktigt. Det kändes som han mer låg i luften än sprang på marken. Men är man Ozzy så ligger man ju i luften med stil, för det mesta, kanske man skall tillägga. Det händer ju ibland att vi kraschar lite (mattes version)…Ozzy tror nog att dom där bommarna ibland trillar ned av sig själva och det är en jäkla stil säger han. Vilket fall som helst så vet jag inte vad resten av startfältet hittade på för O kom tvåa efter Zoe som tog certet.

Hopp 3 Tux
Blir rosenrasande bara jag tänker på det hela! Jag sätter Tux och går två steg, han lägger sig. Går tillbaka och sätter honom går 4 steg och han ställer sig. Går tillbaka sätter honom och hinner gå ut dit jag skall och så ställer han sig. Grr….Ger honom sittkommando, han sätter sig och precis när jag skall släppa honom ställer han sig, upprepar samma procedur en gång till och han ställer sig när jag skall släppa honom…Då var jag i upplösningstillstånd och det enda jag kunde tänka var att nu stryper jag hundfan! Jag vet att det inte är så proffsigt eller smart…. Jag kände att jag redan hade tänjt på gränsen för hur länge jag fick hålla på i starten. och vad gör man när man har satt sig i detta läge? Jag släppte iväg honom men var skitförbannad och det är inte bra. Det gick bra 7-8 hinder och när jag känner att ilskan rinner av mig för vi är trots allt med i matchen så tappar jag honom, förstås. Det är verkligen inget hit att ha kassa starter för även om man kommer igenom starten upplever jag att man lätt får igen det någon annanstans på banan, som i denna klassen. Min nästa hund skall banne mig sitta som en stendstod i starten, den skall inte ens blinka.

Hopp öppen Ozzy
Ännu mer springbana. Ozzy gjorde väl OK lopp, nolla men lite långt ute i typ den enda svängen som var. Han kom 4:a eller 5:a i klassen (alzheimer light). Jag var ändå nöjd med honom för han brukar gärna riva på sådana här banor då han blir alltför flack av allt springande men han var nog inte ens i ett hinder. Ytterligare en dubbelnolla känns oxå bra, det är mycket det jag jobbar för nu; att jag skall kunna hålla ihop och alltid klara av att handla honom korrekt, försöka hålla bort rivningarna och så kontaktfälten. Han är inte lika snabb som de snabbaste pga hans hoppteknik men det är ändå en prestation att kunna prestera många bra nollor och helst efter varandra tycker jag.

Hopp öppen Tux
Innan detta lopp höll jag på att träna Tux att sitta. Oj, oj, oj, jag vet inte vad jag hade gjort om han inte hade suttit. Nu satt han faktiskt, behövde inte ens sätta om honom. Kors i taket! Loppet blev faktiskt riktigt bra förutom på ett ställe där det blev riktigt dåligt. Det var på ett ställe efter en raksträcka där de skulle vika av 90 grader efter längre raksträcka, där vi fick en katastrofalt dålig sväng. Jag hade väldigt svårt att bestämma mig hur jag skulle göra. Eftersom jag hade fegat ur flera framförbyten med Tux under helgen med ursäkten att jag inte trodde jag skulle hinna så beslutade jag mig för att inte vara en fegis. Tyvärr blev det inte så bra för Tux drog på rakt fram istället för att följa mig. Vet inte om jag var för sen eller om det var illa val handling. Skulle nog behövt se det igen för det gick så himla fort och han bara försvann någonstans. Vi blev 10:a i loppet, cirka 2 sek efter Elvis som vann (riktigt fint lopp).

Agility öppen Ozzy
Ja, det blev ett kort lopp. Ozzy var trött, jag märkte det på honom innan. Han halkade till och rev fjärde hindret och när han sedan inte sprang hela vägen ned på kontaktfältet diskade jag oss. En lite tråkig avslutning men samtidigt vill jag hålla hårt på kontaktfälten.

Agility öppen Tux
Tux satt i starten igen! Jag var verkligen supertrött och banan snurrade både hit och dit och jag höll på att glömma vägen fast det redde ut sig till slut. Det blev helt okej lopp, vi nollade och om jag såg rätt på tiden så var vi en sekund efter världsmästar-Simic. Nu är displayen till klockan som de använder på denna tävling inte att lita på men man kan ju alltid hoppas. Susanne och jag var så möra att vi åkte hem, vi väntade inte på att klassen skulle ta slut och därmed vet jag inte vart jag slutade. Om jag skall vara kinkig så skulle jag ha släppt honom lite senare på A:et men jag var trött och höll nog inte helt ihop själv.

Don’t drink and drive
Glömde att skriva om min lilla episod på vägen till Gundsölille. Jag hade tagit med mig morgonteet till bilen för jag hann inte dricka det innan. När vi var typ vid bron så satte jag i halsen samtidigt som jag hade tagit en stoor klunk te . Det gick inte att svälja och inte kunde jag spotta ut det heller för det var lock på muggen. Tänkte inte riktigt på att veva ned rutan och dessutom körde jag så jag var tvungen att fokusera lite framåt oxå. Jag försökte svälja ändå men det gick inte och till slut sprutade jag te över hela framrutan. Som tur var så hade Susanne lite papper med sig. Man kanske skall ta det lite försiktigt med det där drickandet när man kör…

Agility 3 Tux
Tux är orolig starten, jag får sätta om honom två gånger. Han lägger sig först och sedan andra gången ställer han sig. Tänk att han skall ha så jäkla svårt att bara sitta still. Sedan diskar vi oss på tredje hindret, vet inte riktigt vad som hände men vi skulle bara vända 180 grader tillbaka men Tux väljer att hoppa hindret baklänges. Grrr…Världsmästar-Simic vann och Elvis var tvåa.

Agility 3 Ozzy
Jag visste att Ozzy skulle vara supertaggad då det var länge sedan han tävlade och han har varit på hugget rent allmänt sista tiden. Han tjuvstartade så det blev lite panikhandling, borde väl ha tagit tillbaka honom eller time outat honom men det gjorde jag inte. Han fastnade även i däcket på slutet vilket gjorde att vi förlorade en hel del tid. Han slutade dock 2:a, inget cert tyvärr.

Agility öppen Ozzy
Ozzy gör ett bra lopp och är nolla fram till näst sista hindret som han river. Bommen rullar efter honom och han blir jättesur på bommen och stannar och blänger den! Han vänder sig om flera gånger och tittar misstänksamt på den där fula bommen som jagade honom…. Publiken skrattade och det gjorde jag oxå. Mycket kan man säga om Ozzy men han är verkligen en karaktär. Erik vann klassen!

Agility öppen Tux
Jag hade väldigt svårt att bestämma mig för hur jag skulle lösa en situation på banan. Det var klurigt och så som jag hade gjort det med Ozzy blev inte så bra. Jag velade och velade och med facit i hand så blev min lösning inte alls bra. Vilket fall som helst så var Tux fortfarande strulig starten, banan fram till svårigheten gick bra, inga missar vad jag kommer ihåg. Det handlingsvalet som jag gjorde innebar att jag kom långt efter Tux och han stannade upp samt att jag inte kunde köra den linjen som jag ville över de sista hindren utan fick ta en väg som var sämre för mig och Tux. Det kostade en hel del tid för oss. Vi slutade vilket fall på 6:e plats, Excel vann, Ginza två. Bägge gjorde superfina lopp!

Hopp öppen Tux
Tux fortsätter att strula i starten. Ugh, vill att han skall inse att han bara skall sitta och inget annat. Jag är nöjd med loppet, ett par mindre missar kan jag komma ihåg. Jag får inte heller till det där riktiga trycket som jag får på träning men jag kan väl tänka mig att det kommer med säkerheten även på tävling. Han liksom dubbelkollar med mig och vill inte släppa fullt ut som han gör på träning. Å andra sidan så är vi fortfarande osäkra på varandra, vi nollar helt enkelt så ofta. Vi kom vilket fall 4:a. I öppenklasserna var det väl 70-75 starter.

Hopp öppen Ozzy
Vet inte vart vi blev placerade men Ozzy nollade och jag är nöjd med loppet. Hörde det ryktas om att Maja gjorde ett superlopp så hon vann kanske, fast Erik hade inte sprungit då…klockan var mycket så vi skyndade oss att åka hem..

Ditten och datten
I torsdags pajjade jag mina glasögon. Jag skulle bara torka av dom sedan jag hade varit ute i regnet och så sa det bara poff så var de av. Jag är ganska ordenligt närsynt så det var inte skoj. Tur i oturen är väl att jag snart fyller år och därmed får det bli nya ögon i födelsedagspresent.

Idag under tävlingarna ringer min chef, på en lördag. Det är inte utan att man blir lite nervös. Det visar sig att de vill att jag eventuellt skall till Irland. Jag har alltid velat åka till Irland men det skall vara nu i december och jag är rätt så rejält uppbokad. Jag kunde bara hitta en ledig vecka så vi får se hur det blir. I värsta fall så åker jag precis efter NM och kommer hem för att vända till Barcelona….utan hundarna i nästan två veckor…snyft…Ja, ja vi får se, kanske inte blir något.

Jaha, så fick Tux och jag vårt andra första pris i elit! Inga märkliga poäng men jag är väldigt nöjd med hur Tux gick.

Motigt var ordet sa Bull…
Tiden har på något mystiskt sätt bara försvunnit sedan senaste lydnadstävlingen. Jag kände verkligen att jag kanske inte var så där tävlingsmässig som man önskar man skulle ha varit. Och som grädde på moset så i fredags fick Tux vattensvans efter simningen, jag trodde inte jag skulle kunna vara med alls på någon tävling men det släppte till lördagen. Under lördagen hade jag världens katastrofträning. Jag var med andra ord inte helt taggad när jag åkte iväg i morse.

Arla morgonstund i Svedala….
Upp tidigt som attan för samling klockan 8 i Svedala. Givetvis kunde jag inte somna, fastnade framför dumburken när jag skulle lägga mig. Såg (för tredje gången tror jag) O Brother, Where Art Thou?, älskar den filmen och soundtracket är kalasbra. Är svag för bröderna Coens filmer överhuvudtaget. Sedan var jag så uppstimmad att jag inte kunde somna. Varför är det alltid så när man måste gå upp, kunde det inte vara en dag när man har sovmorgon?

Upp kom jag och iväg bar det mot tävlingen. Vad jag hade förstått så hade Svedala fått bortåt 120 starter till sin tävling och eliten var uppdelad på tre grupper. Det var verkligen mycket folk där på klubben, ovanligt för lydnadstävlingar.

Platssittningen, Tux sitter när jag kommer tillbaka men trampar om med framtassen en gång. När hunden bredvid Tux får beröm så bara flyger Tux upp som skjuten ur en kanon. Momentet var slut så det gjorde väl inget men jag kunde väl konstatera att han inte var helt bekväm i situationen, vet inte riktigt varför. Vi fick 8,5 med kommentar lyfter framtass.

Platsliggning, Tux la sig lite sent på kommandot. När jag kom tillbaka så var han lite orolig igen och snusade lite när jag var på väg tillbaka. Inte så mycket, satte sig som han skulle. När domaren sedan delar ut poäng så säger hon att jag har 8 för att han sitter innan kommando. Jag kunde inte hålla mig utan bara säger VA??? Jag blev verkligen paff, om hon hade dragit för snusande eller något sent läggande så vore det helt okej. Men hur vet hon om han satte sig innan kommando då jag pratar i låg samtalston och är i bortre delen av linjen av hundar. Nu satte han sig inte innan kommando och oavsett så kan hon aldrig ha hört mitt kommando. Till saken hör att jag kollar supernoga att han sätter sig för jag har varit med om att har legat som fastspikad i backen. Däremot så halvskrek personen till vänster om mig SITT men om jag hade gafflat så till Tux så hade han exploderat, han är ingen jäkla trög-schäfer… Jag blev verkligen så här:

Jag tappade faktiskt lusten att gå in och köra resten av programmet för det kändes inte alls skoj när domaren var så ‘neggo’, och dessutom en katastrofträning i bagaget. Jag tog mig dock i kragen och gick in, drog på smilbanden gjorde jag oxå…

Fria följet, Tux fick 8,5. Han satte sig riktigt snett en gång, försöker jobba bort det men ibland drar han in rumpan långt bakom mig. Sedan sprang jag helt vingligt själv, hade skitdålig styrsel på mig själv. Jag bara svängde när TL sa, inget förberedande eller hur man skall säga och detta jäkla vinglande. Jag hade verkligen inte klarat en nykterhetskontroll, gå på rak linje vad är det? Jag är dock nöjd med Tux, han gör det bra tycker jag.

Gå-rutan alias dumruta, fick vi en 7:a på. Fått kommentarerna sakta sitt, DK, tränger och går innan förare  och det stämmer nog, tyckte dock inte han trängde.  Vi har svårt för detta moment, men nu har han vilket fall satt sig på två tävlingar.

Inkallningen, ja här fick vi 7,5. Jag var riktigt nöjd med inkallning, han stannade så fort det gick och tog några extra steg innan läggande men han har en del speed mellan oxå så det är inte helt enkelt. Kändes väldigt snålt.

Rutan fick vi 10 på.

Apporten, jag tyckte att det var klockrent eller vilket fall nära. Dock skickade jag Tux innan TLs kommando från konen, blev osäker på om han skulle säga något då jag tyckte Tux stod där i all evighet. Vi fick bara en 7:a. Tux råkade stöta till mig med apporten så han har fått kommentaren tugg men tugga gjorde han inte utan han greppade den bara när den höll på åka ur munnen, dessutom har domaren skrivit att han tjuvstartade från konen men det var ju jag som skickade honom. Det kanske är sak samma, dvs skicka innan TLs kommando och tjuvstart? Det kändes faktiskt rätt hårt.

Metallapport med hopp, 10:a..

Vittring, 9:a med kommentaren tugg.  Tux lägger gärna ett omtag efter han har tagit upp den. Jag börjar misstänka att Tux håller koll på vilken apport det är. Han har nu vid tre tävlingar gått ut direkt till den rätta och tar den, en gång har han släppt och tagit upp igen. Idag gick han rakt på kollade bara den som låg åt ena hållet och tar sedan den som han satte nosen på först. Är det bara tur att han går ut till rätt eller kommer han ihåg vilket det? Idag låg pinnarna i medvind så han borde inte kunnat få pinnen i näsan på vägen ut….Jag vet inte, Tux tycker att detta är ett lätt moment och kan verkligen bli nonchalant så jag är inte helt förtjust i utvecklingen.

Fjärren, 8,5, han åker fram 1 dm. Det är verkligen något som jag skall försöka jobba bort under vintern. Han brukar hålla sig där 1-2 dm och jag tror att det är skiftet stå till ligg som vållar mest problem. Detta känns verkligen som ett inomhustränar moment där man filar på tekniken. Att tassarna stadigt i backen är verkligen svårt för herr Tux..

268,5 poäng och det kändes rätt skönt med tanke på starten och att domaren verkligen inte strödde ut några poäng direkt. Nu är det elit så det är väl som det skall vara kanske och bedömningssporter är just sådana. Det viktigaste är hur det känns och jag var och är nöjd med Tux. Jag skall försöka bättre mig och lägga upp en plan till nästa tävling så att jag känner mig mer förberedd, lite sådär proffsigt…*s* Vi har en lydnadstävling kvar i år, i december någon gång.

Efter tävlingen så fick hundarna en promenad i Bokskogen. Vi var klara tidigt, allt gick snabbt hos Svedala så det var alla tiders, sådant gillar man.  De racade en hel del, Csilla och Troya var med så det blev lite extra skoj med en hel flock på strapats. Efter det har hundarna varit väldigt nöjda och belåtna.

Mes-jag…grr…

Fick lite info om Greg-kursen i december. Jag blev väldigt förvånad över att det var ganska få som skulle gå med hund men desto fler som skall gå utan hund. Jag kände direkt att detta blev jättejobbigt för mig. Bara hela grejjen med att folk står där på sidan om och pratar, skrattar, kritiserar, diskuterar och hela baletten känns skitjobbigt. Dels blir man automatiskt utanför, diskussionen kommer ske inom gruppen då man själv måste ta hand om hunden och dels är det jobbigt att ha typ 10 pers som tittar på allt man gör. Nu är jag jättestressad. Det är inte frågan om att jag tror att folk kommer snacka skit om mig eller det jag gör, inte heller att folk kommer skratta åt mig. Men folk kommer skratta åt andra saker, det kommer pratas och jag kommer inte kunna vara delaktig i det och hur jag än vänder och vrider på det så är det superjobbigt för mig. Vidare så är det så att de som har hund lätt kommer vara de som blir föremål för diskussion. Jag förstår att det inte är illa menat men utan folk kommer ta upp det man gör som exempel vilket känns jobbigt.

Nu önskar jag, vilket fall nästan, att jag var feg och anmälde mig utan hund jag oxå…

Malmö valp
Var på Malmö valp en sväng i förmiddags. Jag hade tänkt att fota en massa söta valpar men det blev inte av. Jag tappade sugen , en del valpar ser ut som missfoster och det är inte skoj. Inte heller blev det så mycket shoppat, en reflexsele till Tux och grisöron. Fick kollat på freestyle och det var skoj, dock förstår jag inte varför så många väljer i förhållandevis lugna låtar. Jag får nog ge mig in branschen så att det blir lite mer rock…*s*

Skönhet????

Okej, nu kommer den riktiga haggan fram. Att säga att valpen i bild nummer ett är en sund hund är verkligen inte att sätta hunden i första rummet. Här nedan är en äldre bild på en basset, möjligen en inte så vacker basset men den är fan så mycket mer sund än valpen ovan. Detta ÄR en hund som kan röra sig i terrängen och det är bara en punkt. Alla varningklockor borde faktiskt ringa när man tycker att det är okej att en hund har en exteriör som framtvingar en slemhinna att exponeras på det sättet som på valpen. Det är inte sunt, det kommer aldrig vara sunt! Om någon mot all rimlig förmodan inte förstår så är ögonlock, både övre och undre, till för att sluta om kring ögat. Prova att hänga tyngd själv under ögat så att din slemhinna exponeras och känn hur jäkla trevligt det är. Mängden hud som är på valpen innebär att hunden måste bära massa extra vikt vilken knappast är lämpligt för skogsarbete, inte när det hänger i jätteveck över leder och skvalpar så man nästan blir sjösjuk bara av att titta på den. Sjukt är vad det är och inget annat!!!

Freestyle: http://photo.orcafat.com/novfree06

Susan DVDn
Jag kollade igenom hela Susan DVDn igår. Okej, gillar man inte Gregs handlingsystem så kan man spara pengarna men annars . Jag fick många saker eller ideer att jobba på och jag gillade DVDn mycket. Susan verkar vara en större pedagog än Greg vilket känns skönt. Jag har sådan decemberångest. En sak som lossnade för mig igår när jag kollade igenom DVDn var något inom lydnaden, lite oväntat. Ibland är saker som man har problem med himla enkla när man får lösningen att det känns pinsamt så här i efterhand.

I dumrutan så har jag ett problem med att Tux kastar med huvudet bakåt, nästan till och med innan jag är bakom honom. Jag har prövat att ha extern belöning framåt, komma från olika håll och allt annat som jag har kunnat komma utan något som helst resultat. I DVDn så går Susan igenom hur hon vill att hundarna skall fokusera på första hindret innan de startar och hur de belönar enbart huvudriktningen. Japp, det var ju det jag hade missat att förstärka, dvs att ge belöning när Tux har huvudet i den riktning jag vill trots att jag är bakom. Nu känns det så himla självklart men tanken att förstärka det faktum att han själv väljer att titta framåt har bara inte slagit mig utan istället har jag på olika sätt försökt att locka honom att titta framåt.

Det andra som oxå slog mig när jag kollade på DVDn var en sak med mina och Tux starter. Dom är inte där jag vill ha dom, bättre, men inte bra och det besvärar mig. Det är en källa till irritation, stress vilket givetvis inte är riktigt bra. Jag vet inte riktigt vad Susan sa men någonstans så slog det mig att mitt största problem med Tux är när jag skall lämna honom, gå förbi honom helt enkelt. Har jag väl kommit förbi första hindret så är han faktiskt lugn och stilla. Det är nog så att jag har lagt större vikt vid de långa släppen i starten än bara kunna gå typ ett eller två steg framåt. Jag har helt enkelt aldrig riktigt förstärkt vilket beteende jag vill ha från Tux den där första biten…hmm, låter lite konstigt men jag har nog som sagt lagt stort fokus på att kunna gå långt ifrån för det har varit det svåra med Ozzy och belönat det jag vill ha där och glömt själva lämningen.

DVDerna skall ses om och jag måste skissa lite på övningarna för annars hinner jag glömma dom tills jag kommer till appellplan.  Mycket trevligt småpyssel. Måste även läsa om Shaping Success……

Dagens….
Jo, det blev lite träning för Tux även idag. Ozzy blev utan träning, stackarn, men det kom värsta hagelskuren när jag hade tränat färdigt med Tux och då bestämde jag mig för att packa ihop. Vilket fall så körde jag och Tux lydnad först. Jag testade förstärkning av huvudet framåt och jag är helt klart nöjd. Tux var med på noterna och det är nog mest en fråga om att jag skall klara av att förstärka rätt och jobba vidare rätt. Vi filade även på en hel del andra saker också, rutan, apporterna, halterna och inkallningen. Jag är nöjd med hur det gick.

Ville förstås testa ett par saker från Susan DVDn så vi tränade lite agility efter lydnaden. Ganska tidigt i den första DVDn, tror jag, visar Susan vikten av att vara konsekvent med sina armar och hur hon styrde sin unga hund över ett staket enbart genom att använda armarna. Jag var förstås tvungen att testa. Jag kunde inte komma ihåg om hon hade 4 eller 5 hinder man jag kände att det kvittade lika, piece of cake sa Tux.

Hunden sätts vid nr 1, föraren placerar sig vid den rosa krumeluren.
Det är 5 meter mellan hindervingarna. Genom att enbart byta arm
så går hunden genom hela staketet och föraren står på samma ställe
hela tiden.

Givetvis körde jag startträning med fokusering på själva lämnandet. Av någon anledning, så just nu, känns startträningen lättare (till sinnet alltså) än vad det har gjort på länge. Jag tror mycket beror på att jag har isolerat ett problem och fokuserar på det och då känner jag att det är mer överskådligt = jag orkar ta tag i det.

Vi tränade lite annat smått och gott oxå men det får jag komma tillbaka till någon annan gång.

Last call for alcohol…
Ni som vill ha framkallat, jag vill ha bildlänkar, mått mm senast på onsdag kväll! Det går givetvis att beställa fler gånger senare, någon annan gång, men jag har ingen lust att sitta och göra beställningar av  typ 2-3 fotosbeställningar flera gånger om. Meckigt, tycker jag…Därför vill jag klumpa ihop så många som möjligt på en gång.

Mått och pris
13×18 10 kr
18×24 15 kr
20×30 20 kr
24×30 30 kr
30×40 50 kr
30×45 50 kr

www.ozzy.se

Imorse stack jag iväg klockan 6.30 för att kolla på jaktprov. Min pappas Vorsteh skulle starta elitklass och jag har aldrig sett henne på prov så jag tänkte att jag skulle passa på. Givetvis blev det en dag när vädret var superkasst, mörkt, rått, kallt, blåsigt, regn och åter regn. Trots att vi gick en del så blev man rejält kall på grund av fukten.

Pappas Greta gick bra generellt. I första söket så hittade hon ingen fågel men sökte bra hela tiden ut, hög hastighet och hela tiden ut åt sidorna. Hon var något okontrollerad först men sedan hejdade hon sig. Den andra hunden som gick samtidigt mattades på slutet men han hittade vilket fall fågel. I andra söket så hittade Greta fågel som skytten bommade, den flög bakåt så det var tydligen svårt att skjuta, vad vet jag *s*….Det var vilket fall snyggt fram till dess och domaren var nöjd. Sedan i sista söket hittade Greta fågel som de lyckades skjuta lite halvdant vilket ledde till att det blev en jobbig apport då fågeln stack iväg långt. Greta hade dock gjort detta snyggt och plockat hem den stackars pippin. Vilket fall som helst så vann Greta idag . Det fanns tydligen även möjlighet att ta internationellt cert men domaren tyckte inte riktigt att Greta hade hållt den klassen så det hade hon inte chansen på men ytterligare ett första pris i elitklass är väl inte fy skam det heller. Jag får hoppas att jag kan kom iväg fler gånger med bättre väder så man kan fota lite mer.

Jag åkte därefter till klubben och tränade bägge hundarna. Tux fick både träna lydnad och agility. Jag körde igång med agilityn i torsdags igen. Han var helt otroligt lycklig när han förstod att han skulle få köra, häftigt att det kan vara så. Just nu försöker jag träna dirigeringsapportering och rutan med lite extra svårigheter så som tex att det är nära kanten av planen eller det är andra saker som kan vara störande nära. Med rutan har jag gjort det en del tidigare så där är han relativt säker. Men apporteringen, där blev det riktigt svårt för Tux. Vi har haft två stora vägkoner ståendes på planen och om jag lägger den ena apporten nära en av konerna så blir det supersvårt säger Tux. Idag var det mycket bättre än förra gången men ändå ingen självklarhet. Jag skall köra det någon gång till i veckan men sedan skall jag köra vanliga inför tävlingen nästa helg så han inte känner sig osäker. I agilityn tränade bägge hundarna mest grundträning så som balanshindren, slalomingångar för Ozzy, Tux fick träna tighta svängar och starter.

Tänkte sticka ned en sväng på Malmö Valp imorgon, har aldrig varit på den utställningen så jag tänkte kika lite samt se om jag kan shoppa lite. Nu skall jag kolla på Susan Garrett så jag har något att träna på imorgon..

Greta står för en fasantupp…

Nu har äntligen IKEA fått in de ramarna jag ville ha.

Här har vi då the holy dog shrine, det är här jag tillber agility- och lydnadsguden.

På nedanvåningen så har en bild från tillfället då jag försökte plugga igen Ozzy med en boll,
det gick inte så bra men bilden blev desto bättre.

Tux tillber DanCake-guden…Det är inte jag som har köpt den, Roberts ursäkt var att de bara kostade 5 kr…

Ni som som har sagt att ni vill beställa foton från mig kan ni maila mig med vilka foton (gärna länk) och storlek. Jag skall skicka iväg en beställning på bilder under november och vill försöka få iväg så många som möjligt samtidigt. Maila på mette@ozzy.se

Mått och pris
13×18 10 kr
18×24 15 kr
20×30 20 kr
24×30 30 kr
30×40 50 kr
30×45 50 kr

Det finns fler mått men dom pallar jag inte skriva…

Nu känns det rätt bra att ha ett första pris i hamn. Vi har två lydnadstävlingar kvar i år så något championat i år tror jag inte att det blir. Jag kan dock leva med det..*s*.. Kan inte bestämma mig om My Dog-lydnaden. Fast jag tror inte jag vågar ställa upp där, lutar helt klart mot att jag fegar ur. Sugen är jag dock ändå..På tal om My Dog, om någon råkar veta någon som saknar partner i large så är jag och Tux lediga och öppna för förslag ..maila på m@ozzy.se Ozzy kommer få samla två nya cert från 2007 eftersom han inte har någon utställningsmerit, knepigt tycker jag. Jag är inte helt förtjust i det.

Tux är sjuuuukt pigg, som en tickande bomb. Tänkte jag skulle köra igång med agilityn i slutet av veckan. Han uttövar tvångslek på stackars Ozzy. I går när vi ute på kvällspromenad i mörket såg jag hur Tux drog igång lek och typ sekunden efter så tumlade en liten vit reflexprydd hund ner för en brant backe, tacklad av svart stridsvagn.

Jag har fortfarande inte fått Brukshunden , jäkligt irriterande. Fast det är nog inget mot hur upphetsad jag kommer bli när jag läser den. Det brukar vara en prövning för mina nerver. Har kollat in tävlingskalendern för nästa år och vet inte vad jag skall säga. Lite glest med Skåne-tävlingar tycker jag. Jag är inte heller helt sugen på någon av de där vecko långa tävlingarna. Dels går det åt många semesterdagar och jag vill faktiskt kunna göra lite annat än hund på semestern och dels så tycker jag sällan att det är så där grymt häftigt, faktiskt är det rätt mycket av been there and done that numera…Måste nog försöka vidga vyerna och åka mer utomlands och tävla, gräset är helt klart mycket grönare där. Dessutom är ju hundarna snabbare,  kontaktfälten bättre ….vart tog den diskussionen vägen egentligen?

Jag har funderat på om jag skall döpa om Tux till Ålen…Det hade passat honom bra, ffa när vi skall träna kryp. Jäklar vilken hastighet den hunden kan ha i krypet…dessutom är han jäkligt nöjd med sig själv när han krypit i expresshastighet.

Svar till Åsa: Det är inte så mycket en teori som att jag inte får ihop Susans teori med det jag tänker.  Alltså jag förstår själva poängen med att hunden skall ha en uppgift när den kommer ned för kontaktfältet som den är triggad på. Däremot förstår jag inte hur själva nosduttandet för vikten bakåt. För att få ned huvudet i backen så läggs mer vikt på frambenen, det är liksom fysiskt omöjligt att ha merparten av vikten bakåt och samtidigt luta sig framåt, känns det som. När jag såg Kelpien Infinity på VM så fick jag se nose t. för första gången och mycket riktigt blev den så framtung att hela hundens bak lättade från marken när den bromsade och tog ned huvudet. Jag har ridit fälttävlan på hög nivå under många år, en väldigt vanlig svårighet på fälttävlansbanor är just hinder i nedförsbacke. Ville man då att hästen skall fördela om vikten bakåt lät man aldrig hästen dippa ned huvudet nedåt för då blir den framtung och risken är då att den inte kommer upp tillräckligt fort när den skall hoppa. Istället höjer man huvudet något, dvs ganska tvärt om mot en nose t.

Jag har säkerligen bara inte förstått nose t. på kontaktfälten tillräckligt väl så jag får väl kommentera det igen efter att ha gått kursen i våren.

Till Petra: Jag håller helt med dig om att vill ha ned dom lågt och många hundar erbjuder detta spontant fast det räcker tyvärr inte. Det vill säga att det räcker inte att hoppas att hunden själv sänker sig utan man vill förstås ha någon garanti. Ozzy kommer ner väldigt lågt och med mycket fin vikt bakåt när han trampar med framtassarna i två av/två på. Alltså själva trampandet med tassarna utlöser en omviktning. Jag har faktiskt sett detta på flera hundar, bland annat Troya….

Nu har jag kommit på vad jag menade innan men som jag inte kunde formulera riktigt. Jag menar inte riktigt trampa utan när hunden sätter frambenen framför sig så viktar de om helt otroligt snyggt. De blir låga och lägger vikten bakåt eftersom det är nödvändigt när de sätter bägge frambenen framför sig.

Jag skall se om jag kan hitta lite bilder ikväll som illustrerar det jag menar plus att jag skall leta reda på Kelpie-bilden…

Jag kunde inte riktigt bestämma mig på VM om jag skulle kolla på kontaktfälten på de hundar som möjligen skulle kunna tänkas utför nose t. eller om jag skulle fota. Så det blev ett mellanting där jag fick ett foto och sedan ryckte jag bort kameran för att kolla om det verkligen var sant. Bilden är därför kanske inte jordens mest fördelaktiga men kanske talande ändå??? Det skall bli mycket spännande att höra mer om detta i vår.

Här är vilket fall Kelpien som utför nose t. även om jag missat touchen.

Det  jag inte gillar är att hela rumpan är på väg uppåt, all tyngd är på frampartiet, så pass att
skuldrorna åker upp. Nu är det väl så att vi får exakt samma rörelse om hunden hoppar
ned i två av och två…Vilket fall det som är positivt är ju att hunden är målinriktad hela
vägen ned….

Nu är inte denna hunden hela vägen nere och frågar ändå om den får gå av så det är egentligen
inget superexempel. Dock tycker jag att den har rumpan med sig på ett annat sätt och vikten
känns bättre fördelad.

Ja, jag vet inte. Det skall vilket fall bli intressant till våren och kursen. Och oj, vilka kontaktfält nästa hund skall ha, med allt det här funderandet så måste det blir något i hästväg….*s*