I lördags så gjorde Tux något drastiskt ouppvärmd och jag kommer ihåg att jag svor över att han aldrig kan hejda sig och ta det lite lugnt. Han verkade obekymrad och vi forsatte helgen som planerat med massor av träning. Jag har under veckan och i söndags tyckt mig sett, men inte alls varit säker, en tendens till stelhet när Tux reser sig efter att ha sovit. Verkligen sådär marginellt att man inte riktigt kan säga att det är något men ändå har man en magkänsla av sådär brukar det inte se ut. Igår kväll efter agilityträningen, inte direkt i anslutning utan senare på kvällen, var Tux halt. Så det var helt klart något. Han värmde ur det mer eller mindre på morgonpromenaden och min misstanke är att det är en muskel som är sträckt, överanstängd för ledproblem brukar de inte värma ur. Dessutom med tanke på mina iakttagelser tidigare så stämmer det med att det är någon muskel som stelnar till och så fort han tänjt ut den så känner han inte av det. Men jag vet ju inte med full säkerhet och då blir man sådär hysteriskt orolig som jag är nu. Det jag tänker på är Tuxens väldigt äckliga vurpa av balansen för några veckor sedan. Vilket fall så skall han få helgen på sig med koppelpromenader och lugna aktiviteter, skulle han inte bli bättre så får vi ta oss ett veterinärbesök. Känslan säger att man vill bara kasta sig iväg och få hunden genomsökt i alla upptänkliga vrår men förnuftet säger mig att sannolikheten ändå är störst att det är muskel och han behöver ta det lite coolt i några dagar och avstå agility helt den kommande veckan. Jobbigt att ha is i magen och jobbigt att gå med spattig Kelpie i koppel. Antagligen känner han inte av det när han är uppvärmd och fattar inte alls varför han skall behöva ta det lugnt.

Jag som hade så stora träningsplaner inför helgen. Tyvärr har jag en miljard andra saker som jag nu inte har någon ursäkt att skjuta på längre. Jag har skickat massor av foton på framkallning och den del har jag fått tillbaka. De skall in i ramar och hängas upp, sedan måste jag iväg till IKEA och köpa fler ramar. Jag har framkallat bilderna hos www.crimson.se Det har varit supersmidigt och det är inte speciellt dyrt heller. Jag beställde första omgången med bilder i söndags och hade dom i brevlådan i tisdags. Då var det mest 13*18 och 18*24 men nu har jag även beställt större bilder, bland annat 3 30*40. Nu kanske vi kan få upp några tavlor på väggarna, jag tänkte jag skulle ställa tavlorna på vägghyllor så det är lätt att byta ramar utan att behöva göra nya upphängningar osv. IKEA hade snygga sådana men givetvis så är de slut i Malmö det materialet som jag vill ha, typiskt. Sedan skall jag försöka fixa till några nya championatstavlor till klubben oxå, skall köra till Gallerix och se om det inte finns färdiga passpartouter där eller om jag måste beställa.

Trots smolket med Tux skada så gick träning bra igår, kul bana som var klurig utan vara vara krånglig. Tux går bra i agilityn tycker jag just nu, framför allt så är balanshindren riktigt grymma. Ozzy fick inte träna någon agility för han tränade dagen innan utan det blev lite lydnad för honom istället. Så jäkla orättvist säger Ozzy, jag blir ju aldrig lydig ändå, det är emot min personlighet – jag gör som jag vill.

Jag har anmält mig och betalat till Susan Garrett oxå. Så nu återstår det bara att fixa ned någon ur familjen Svartberg. Det är ytterligare en sak jag kan ta tag i helgen så det blir gjort. Här skall det tränas.

Det blåser en hel del här men storm tror jag inte att det är, fast det värsta har kanske inte kommit än? Man får onekligen känslan av att media har haussat upp det hela eller har vi bara sluppit det värsta.

Läste igår att John Ausonius har sökt om nåd. Jag blev helt förvånad när jag läste det för det känns som att det var inte alls länge sedan och man kan väl inte få nåd så fort? Fast det var faktiskt ett tag sedan insåg jag efter en stund, man börjar bli gammal helt enkelt. Han är inte beviljad och det verkade inte heller så sannolikt att han skulle bli det. Han hade vilket fall skrivit att han var en annan människa nu, inte längre psykiskt sjuk, att han hade familj utanför fängelset och så vidare. Detta är en av livets märkligheter, tycker jag, att kriminella som sitter i fängelset verkligen verkar ha värsta ‘köttmarknaden’. Vad är det med vissa tjejer egentligen?

Och lite till och lite senare…
Jag fick Hundesport, som är Norges Hundsport och blev lite glad. Det behövdes lite uppmuntran, här. Jan Egil hade skrivit snällt om min sida och så var denna bild med: http://photo.orcafat.com/lordag/L25