Dagen började med att jag sov till klockan 10 , det måste vara något slags rekord. Sedan efter morgonpromenad och frukost åkte jag från Kvarnby till Kvarnby för att kolla på vallhundstävling med Martina. Själva tävlingsplatsen ligger på promenadavstånd, ja en lite längre promenad men det tar nog inte mer än 30 min att gå dit om man genar över golfbanan från där jag bor. Men nu skulle jag ha med alla träningspryttlar plus att golfarna hade fräckheten att vara ute på min golfbana. Det var kul att kolla på vallning fast det känns lika pinigt varje gång att komma med fel ras. Tux är vilket fall en bra staketvallare då han faktiskt följer vallningen med intresse från staketet.

En som gick bra tror experten Mette , lite problem vid fållan men annars så det tjusigt ut…

Working Kelpien bröt dessvärre…

Efter att ha kollat på x antal vallhundar så frös vi ganska så rejält och därmed åkte vi iväg till Espresso House som ligger i möbelbutiken ILVA för en stor latte och macka innan själva träningen. Där satt vi i våra hundträningskläder bland allt folk som var ute och shoppade. Det är oxå lätt pinsamt..men gott och varmt var det. Vi hann till och med låtsas vara som alla andra på vägen ut, vi kollade på saker som man kunde shoppa. Men denna sinnesförvirring varade inte så länge utan vi for iväg till klubben för träning.

Jag började träna lite lydnad med Ozzy och det gick inte så bra. Han var inte riktigt med på noterna idag fast jag hade smaskig leverpastej. Han ville helst till agilitybanan och tyckte att lydnaden var måttligt roande.

Sen när det var Tux tur så skulle jag börja med platssittning. Jag har aldrig haft mycket problem med varken platsliggning eller platssittning, på det hela taget, men jag kan säga att det tog vi igen idag. Först la han sig efter ca 2,5 min, jag går ut och sätter om. Tux sitter full tid, jag börjar gå ut och när jag kommer runt planket så har han hunnit lägga sig. *suck, grr* Jag blir irriterad och tar Tux till bilen. Tar ut honom en stund senare för att göra om, sätter honom och gömmer mig. Jag står och kollar genom en liten springa och ser hur han helt plötsligt bara tokrusar iväg . När jag kommer runt planket så har husse kommit på besök och traskat ut på planen. Han kunde förstås inte veta att Tux satt platssittning då han inte håller på med hundträning. Fast då hade jag blivit så upphetsad att både husse och Tux fick skäll. Husse blev sur och åkte sin väg och Tux fick sitta igen. Denna gång var jag bara tvungen till att få till ett lyckande och han fick sitta kortare tid. Jag delade helt enkelt upp platssittningen i två omgångar och då gick det bra. Fast det slutade förstås inte där…när jag hade tränat färdigt lydnaden så tänkte jag, envis som jag är, att jag nog skulle göra en platssittning till. Den här gången lägger sig Tux direkt . Trött och flåsig som han var så hade jag verkligen bäddat för ett misslyckande. Sen lyckades vi även bli lite ovänner jag och Tux, jag menar varför inte när vi ändå är på gång. Ibland skall man bara lägga ned, gå hem och dra täcket låååååångt över huvudet. Men hör och häpna, efter detta fick vi faktiskt till två lyckande…

Jag skulle tävla imorgon……valet att avstå kan jag säga är väldigt lätt. Jag har tränat platssittning sedan förra tävlingen och det har gått bra, inga konstigheter alls men idag hade vi både otur, dålig planering, dåligt genomförande och allt annat på en gång och nu känner jag mig helt deprimerad, besviken på mig själv och på Tux.

Jag fick be husse om ursäkt när jag hade kommit till sans…

Det fanns väl en och annan positiv sak idag även om det känns svårt att se i den här skogen av misslyckade platssittningar. Rutan gick superbra, dirigeringsapporteringen känns som om den har lossnat. Det vill säga han verkar ha fattat att han måste göra konen ordentligt för att få sticka till apporterna. Inkallningen var helt okej och vittrings apporten var väl okej oxå. På den senare så tyckte jag smällde till en apport med tassen när han sprang ut då de inte syndes i det höga gräset fast jag är inte helt hundra på om han smällde till den med tassen eller om tog upp den. Tog han upp den och släppte den så var det förstås inte så bra även om det blev rätt in så får det inte vara något lyftande av pinnar. Får göra om imorgon och ha lite bättre koll.

Det känns även som dumrutan börjar lossna. Han är lite orolig med huvudet under själva ställandet, han tittar ömsom bakåt och ömsom framåt och det skulle jag förstås vilja ha bort. Sättande känns dock stabilare och han sätter sig fortare vilket troligen är ett tecken på att kan börjar förstå eller det är åtminstone vad jag hoppas.

Får väl se imorgon hur mycket jag har förstört i platssittningen efter dagens övningar. Fasiken vad jag känner misslyckad som inte får ordning på denna lydnad. Jag har snart tragglat med elitlydnaden i ett år och har fortfarande grundläggande problem. Bryta ihop och komma igen är väl dessvärre det enda alternativet…jag har natten på mig så jag kan ha nya fräscha tag imorgon.