Idag hände något riktigt, riktigt obehagligt på agilityträningen. Vi hade byggt två banor och large hundarna började på agilitybanan. Det var en Laamanen-bana från Dania cup, lite klurig på ett par ställen och en svår slalomingång. Vilket fall så när jag skulle starta med Tux så går jag långt iväg, 2 hopphinder och en halv balans och ger startkommando. Tux kommer i full fart över balansen och verkar inte se att den vänder ned utan då tappar han balansen.. Han bara flyger fram och landar nere bredvid kontaktfältet. Bredvid och under balansen ligger en tunnel, Tux åker på sidan i gräset och slår huvudet nummerskylten och så stoppar han vid tunnelhållaren. Shit, jag hann bara tänka att jag kommer inte ha någon hund mera. Jag har aldrig sett någon flyga av balansen i den farten och flyga en sådan sträcka. Nummerskylten som klämndes mellan Tux huvud och tunnelhållaren blev helt ihop klämd… Det var som ett plan som störtade…

Tux blev mest rädd för att matte blev så himla skraj. Han fattade inget och tyckte att jag var konstig. Jag hittade inget blodvite och han verkade inte ha ont någonstans. Visste inte vad jag skulle tro för som sagt jag kände mig helt säker på att han skulle bryta nacken eller ryggen.

Vilket fall så sen när jag hade samlat mig och gått igenom hunden noga så bestämde jag mig för att köra agility ändå. Tux gjorde två klockrena lopp på den banan, sen ville jag inte springa den fler gånger för han gick så himla bra. Sedan blev det en av den andra VM-domarens banor, Peter Kindle. Tux gick bra där men jag glömde banan en gång. Det var inte lika fint som Laamanen-banan men helt okej. Tux hamnade framför mig och bakombytessekvenser är inte helt lätt för oss.

Ozzy sprang bara hoppbanan och gjorde det helt okej. Han slarvade vi en oxer första varvet men sedan var han åtminstone noga där.

Annars har jag bara tränat lydnad denna vecka. Vet inte hur bra det har gått men vi har vilket fall haft roligt. Jag tycker att det går framåt men det går på tok för sakta. Bevittnade extremt tråkig träning på klubben. Den baserades på konstanta ryck i kopplet och ibland pratade förarna bäbisspråk med hundarna. Det kändes helt surrealistiskt att  träna bredvid, för mig alltså. Vilket fall så tycker jag faktiskt att det är rätt jobbigt att betrakta sådan träning som är måååååååååååååååånga mil från det som jag själv skulle vilja göra. Ja, ja jag har sagt min mening ett par gånger men nu får det vara och vem jag att tala om för andra hur de skall träna hund . Detta är a severe case of LTS……

Såg Insider och tja, vad skall man säga? Jag tycker att det är strongt av veterinärförbundet men denna skrivelse skulle ha kommit för länge sedan. Robert Aschberg var så jäkla lam och dåligt påläst och det vann ju bara SKKs Uddman på. Tråkigt nog så tror jag inte många som håller på med utställning riktigt förstår att en hel del av idealen idag är FEL. Det är så tråkigt att det aldrig får bli något riktigt bra program när det gäller hundar…