Nu är jag ute på hal och tunn is….livsfarligt att börja skriva så här sent och dessutom något som jag tycker är krångligt. Den som inte gillar en massa knäppt ordbajsande kan lägga ned läsandet nu…

Jag har så jäkla svårt att få ihop vissa saker, min mycket enkla hjärna som förmodligen har alldeles för få vindlingar får ingen struktur i tänket…Jag har funderat mycket på det här med belöningar, motivation, tävlingsmässighet. Problemet är kanske att känslan inte riktigt stämmer överrens med förnuftet.. Ovan på det så kan jag inte riktigt formulera de frågetecken jag vill räta ut….

Alltså man skall enligt litteraturen och de kunniga vara ‘master of ‘de bästa belöningarna. Jag tycker att jag med till exempel Tux besitter flera mycket bra belöningar. Han kampar så mattes armar värker, han blir total loco av bollen för den är så cool osv osv. Men som händer när jag använder dessa belöningar är även att själva det momentet blir nästan eller lika hett som belöningen. Att jaga bollen är så jäkla roligt enligt Tux och jag har använt bollen mycket frekvent i agilityn. Detta och att agility i sig är roligt gör att agility är hot, hot, hot…Jag fattar nog inte riktigt hur man skall kunna hålla något som agilityn i detta fall på hög plats men inte för hög plats gällande belöningarna, alltså själva rankningen. Jag vill ju använda de bästa belöningarna och därmed överför jag värde från de belöningarna till agilityn (Premacks* principip…visst?). I förlängningen borde väl då agilityn får samma värde som belöningen?

Gah, jag blir helt tokig. Om det är så jag skrivit ovan så tycker jag detta får  konsekvenser  för massor av träning…

För till exempel Tux vill in på agilitynbanan, hela upplevlsen för honom är sammankopplat med glädje och rooooliga lekar, belöning osv osv. Hans motivation att ta sig in dit är stor, den är till och med så stor att han skulle kunna ta lite stryk, kanske till och med mycket stryk. Tux är en något vek hund och SKYR allt som har med fysiska korrigeringar i andra sammanhang. Jag har bland annat problem i starterna med Tux, han har så otroligt svårt att vara stilla.

Alltså jag har givetvis tränat starterna fel från början men misstanke är att jag delvis ändå hade fått dessa problem som jag har nu.

Det jag undrar är och det hänger förstås ihop med ovanstående resonemang är vilken egentlig effekt belöning i starten har? Jag kan genom att belöna sitta still i starten kanske höja det till samma värde som själva agilityn. Fast innest inne tror jag inte att det går för agilityn är så mycket mer än bara sammankopplingen med den heta belöningen för en sådan hund som Tux. Höja värdet på att sitta kvar – Ja! Få samma värde – Njet!

Om man då ponerar att agilityn genom frekvent belöning av sitta kvar beteendet får samma värde som själva agilityn så återstår det ändå problemet att hunden kommer att föstå att belöning endast kommer på träning. Visst man kan ju belöna starter på tävling oxå men jag skall ha handen på hjärtat så är det inte riktigt dit jag vill. För mig känns inte beteendet riktigt tävlingsmässigt då. Jag tror inte att jag vill ha en hund som sitter i starten för att det eventuellt kommer boll, eller vill jag det??

Det andra alternativet är att jag bestämmer mig för att agility är bland de hetaste belöningar min hund kan få och det är så jag vill ha det. Vidare att detta får vissa konsekvenser tex att jag inte kan hålla på att lalla med belöningar på tävlingar utan han skall sitta annars blir det ingen agility. Time-out…..

Och inte blev jag så  mycket klokare efter att jag har skrivit ned allt heller…

Ytterligare en sak har slagit mig men som kanske inte har så mycket med mina hundar att göra. Det här med fysiska korrigeringar, visst hör man ofta att de som tycker legitimt att fysiskt korrigera, typ lappa till med kopplet eller nypa i örat, ofta motiverar detta med hundar som är så taggade på att jaga eller vad det nu är lyssnar inte på annat. Fasiken, jag tycker verkligen inte så, motivation kan göra den mjukast individ till en riktig hårding, dvs man kommer verkligen inte åt dom på det sättet.

En sak till som gör just agilitystarterna komplicerade och det är att man inte alltid ser vad hunden gör. Man kan bara inte ha starter där man typ backar ut…det innebär ju att det är så himla lätt att hunden får starta fast den inte har uppfyllt kriterierna. Till exempel om jag bestämmer att min hund får inte flytta en tass och om han gör det så blir det time out. Det skulle fungera och jag skulle förmodligen få bort flyttningarna om jag verkligen kunde hålla detta till synes enkla kriterie. Jag är dock väldigt säker på att jag inte kommer kunna det för jag kommer missa att han rör på sig och så kommer man hela tiden hamna tillbaka i att hunden prövar att flytta sig…


Dom borde ha någon ding-ding i huvudet smiley oxå…

Är det bara jag som har sådana här problem?

*http://employees.csbsju.edu/tcreed/pb/operant.html

P.S. För den som är oroad så tänker jag faktiskt på mer världsliga saker oxå.  Jag har ett liv, jag lovar, allt är inte hundar……………………………..bara nästan D.S.

Ett svar

  1. Fanny:
    Nu tycker jag att du har en lite negativ bild. Försök fundera på hur du kan belöna rätt beteende med att få köra agility, istället för att du ska ge honom time out när det blir fel…

    Pia:
    Jag har aldrig klarat av att neka. Det finns dom som inte låter hunden spåra på träning ifall den väljer att gå åt fel håll t.ex.
    om det är rätt eller fel vet jag inte. Men för mig känns det bara så fel, den hårdaste bestraffning som finns, och jag är inte alls säker på att dom förstår den.

    Maria med Smack:
    Ja, denna svåra stadga har redan börjat träna med störning på Smack. Har väl tänkt då det gäller mina andra två hundar, att sitter de still så får de det roligaste de vet (m a o köra agility).
    Så jag håller med dig om att man kan höja värdet av stadgan men få samma värde som agilityn, nej det tror inte heller jag på.
    Hälsningar Maria och sonen Smack som byter tänder för fullt

    Mette:
    Jag tycker att du missförstår mig Fanny. För det första så har han inte fått time out i starten. Problemet är att jag är tveksam till hur tävlingsmässigt beteendet blir om det måste belönas konstant, vidare är dragningskraften enorm mot agilitybanan. Jag belönar starter men har ändå kvar problemet. Om agilityn är lika hett som belöningen så ser jag ett problem…

    Mari:
    Nej, du är inte ensam om just dessa funderingar. Det är skitknepigt. Men det där med ett annat liv – vad är det för nåt? 😉

    Jenny:
    Du är inte ensam med funderingar, men det är få som kan skriva ut sina funderingar som bra som du gör =)

    Eva:
    Tror vad det gäller starterna att det är viktigt att hålla så “rent” som möjligt – upplever att allra enklast är att ha solklara kriterier där belöningen är att få starta. Då kan agilityn (i just den situationen) få lov att vara “bästa belöningen).

    dubbelpost

    Emma å Zappa:
    Jag/vi var oxå å kollade på fälttävlan i Malmö, grymt snygga bilder du hade tagit! Jag hade ingen hästanknytning där & då men träffade Andreas Dabrowski när jag jobbade som hästskötare i Tyskland. Dessutom är jag syssling med systrarna Algotsson (på tal om ingenting….).

    Ang. riktigt liv – är det inte livet med hundarna som ÄR det riktiga livet?!?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.