Idag hände något riktigt, riktigt obehagligt på agilityträningen. Vi hade byggt två banor och large hundarna började på agilitybanan. Det var en Laamanen-bana från Dania cup, lite klurig på ett par ställen och en svår slalomingång. Vilket fall så när jag skulle starta med Tux så går jag långt iväg, 2 hopphinder och en halv balans och ger startkommando. Tux kommer i full fart över balansen och verkar inte se att den vänder ned utan då tappar han balansen.. Han bara flyger fram och landar nere bredvid kontaktfältet. Bredvid och under balansen ligger en tunnel, Tux åker på sidan i gräset och slår huvudet nummerskylten och så stoppar han vid tunnelhållaren. Shit, jag hann bara tänka att jag kommer inte ha någon hund mera. Jag har aldrig sett någon flyga av balansen i den farten och flyga en sådan sträcka. Nummerskylten som klämndes mellan Tux huvud och tunnelhållaren blev helt ihop klämd… Det var som ett plan som störtade…

Tux blev mest rädd för att matte blev så himla skraj. Han fattade inget och tyckte att jag var konstig. Jag hittade inget blodvite och han verkade inte ha ont någonstans. Visste inte vad jag skulle tro för som sagt jag kände mig helt säker på att han skulle bryta nacken eller ryggen.

Vilket fall så sen när jag hade samlat mig och gått igenom hunden noga så bestämde jag mig för att köra agility ändå. Tux gjorde två klockrena lopp på den banan, sen ville jag inte springa den fler gånger för han gick så himla bra. Sedan blev det en av den andra VM-domarens banor, Peter Kindle. Tux gick bra där men jag glömde banan en gång. Det var inte lika fint som Laamanen-banan men helt okej. Tux hamnade framför mig och bakombytessekvenser är inte helt lätt för oss.

Ozzy sprang bara hoppbanan och gjorde det helt okej. Han slarvade vi en oxer första varvet men sedan var han åtminstone noga där.

Annars har jag bara tränat lydnad denna vecka. Vet inte hur bra det har gått men vi har vilket fall haft roligt. Jag tycker att det går framåt men det går på tok för sakta. Bevittnade extremt tråkig träning på klubben. Den baserades på konstanta ryck i kopplet och ibland pratade förarna bäbisspråk med hundarna. Det kändes helt surrealistiskt att  träna bredvid, för mig alltså. Vilket fall så tycker jag faktiskt att det är rätt jobbigt att betrakta sådan träning som är måååååååååååååååånga mil från det som jag själv skulle vilja göra. Ja, ja jag har sagt min mening ett par gånger men nu får det vara och vem jag att tala om för andra hur de skall träna hund . Detta är a severe case of LTS……

Såg Insider och tja, vad skall man säga? Jag tycker att det är strongt av veterinärförbundet men denna skrivelse skulle ha kommit för länge sedan. Robert Aschberg var så jäkla lam och dåligt påläst och det vann ju bara SKKs Uddman på. Tråkigt nog så tror jag inte många som håller på med utställning riktigt förstår att en hel del av idealen idag är FEL. Det är så tråkigt att det aldrig får bli något riktigt bra program när det gäller hundar…

Nu är jag ute på hal och tunn is….livsfarligt att börja skriva så här sent och dessutom något som jag tycker är krångligt. Den som inte gillar en massa knäppt ordbajsande kan lägga ned läsandet nu…

Jag har så jäkla svårt att få ihop vissa saker, min mycket enkla hjärna som förmodligen har alldeles för få vindlingar får ingen struktur i tänket…Jag har funderat mycket på det här med belöningar, motivation, tävlingsmässighet. Problemet är kanske att känslan inte riktigt stämmer överrens med förnuftet.. Ovan på det så kan jag inte riktigt formulera de frågetecken jag vill räta ut….

Alltså man skall enligt litteraturen och de kunniga vara ‘master of ‘de bästa belöningarna. Jag tycker att jag med till exempel Tux besitter flera mycket bra belöningar. Han kampar så mattes armar värker, han blir total loco av bollen för den är så cool osv osv. Men som händer när jag använder dessa belöningar är även att själva det momentet blir nästan eller lika hett som belöningen. Att jaga bollen är så jäkla roligt enligt Tux och jag har använt bollen mycket frekvent i agilityn. Detta och att agility i sig är roligt gör att agility är hot, hot, hot…Jag fattar nog inte riktigt hur man skall kunna hålla något som agilityn i detta fall på hög plats men inte för hög plats gällande belöningarna, alltså själva rankningen. Jag vill ju använda de bästa belöningarna och därmed överför jag värde från de belöningarna till agilityn (Premacks* principip…visst?). I förlängningen borde väl då agilityn får samma värde som belöningen?

Gah, jag blir helt tokig. Om det är så jag skrivit ovan så tycker jag detta får  konsekvenser  för massor av träning…

För till exempel Tux vill in på agilitynbanan, hela upplevlsen för honom är sammankopplat med glädje och rooooliga lekar, belöning osv osv. Hans motivation att ta sig in dit är stor, den är till och med så stor att han skulle kunna ta lite stryk, kanske till och med mycket stryk. Tux är en något vek hund och SKYR allt som har med fysiska korrigeringar i andra sammanhang. Jag har bland annat problem i starterna med Tux, han har så otroligt svårt att vara stilla.

Alltså jag har givetvis tränat starterna fel från början men misstanke är att jag delvis ändå hade fått dessa problem som jag har nu.

Det jag undrar är och det hänger förstås ihop med ovanstående resonemang är vilken egentlig effekt belöning i starten har? Jag kan genom att belöna sitta still i starten kanske höja det till samma värde som själva agilityn. Fast innest inne tror jag inte att det går för agilityn är så mycket mer än bara sammankopplingen med den heta belöningen för en sådan hund som Tux. Höja värdet på att sitta kvar – Ja! Få samma värde – Njet!

Om man då ponerar att agilityn genom frekvent belöning av sitta kvar beteendet får samma värde som själva agilityn så återstår det ändå problemet att hunden kommer att föstå att belöning endast kommer på träning. Visst man kan ju belöna starter på tävling oxå men jag skall ha handen på hjärtat så är det inte riktigt dit jag vill. För mig känns inte beteendet riktigt tävlingsmässigt då. Jag tror inte att jag vill ha en hund som sitter i starten för att det eventuellt kommer boll, eller vill jag det??

Det andra alternativet är att jag bestämmer mig för att agility är bland de hetaste belöningar min hund kan få och det är så jag vill ha det. Vidare att detta får vissa konsekvenser tex att jag inte kan hålla på att lalla med belöningar på tävlingar utan han skall sitta annars blir det ingen agility. Time-out…..

Och inte blev jag så  mycket klokare efter att jag har skrivit ned allt heller…

Ytterligare en sak har slagit mig men som kanske inte har så mycket med mina hundar att göra. Det här med fysiska korrigeringar, visst hör man ofta att de som tycker legitimt att fysiskt korrigera, typ lappa till med kopplet eller nypa i örat, ofta motiverar detta med hundar som är så taggade på att jaga eller vad det nu är lyssnar inte på annat. Fasiken, jag tycker verkligen inte så, motivation kan göra den mjukast individ till en riktig hårding, dvs man kommer verkligen inte åt dom på det sättet.

En sak till som gör just agilitystarterna komplicerade och det är att man inte alltid ser vad hunden gör. Man kan bara inte ha starter där man typ backar ut…det innebär ju att det är så himla lätt att hunden får starta fast den inte har uppfyllt kriterierna. Till exempel om jag bestämmer att min hund får inte flytta en tass och om han gör det så blir det time out. Det skulle fungera och jag skulle förmodligen få bort flyttningarna om jag verkligen kunde hålla detta till synes enkla kriterie. Jag är dock väldigt säker på att jag inte kommer kunna det för jag kommer missa att han rör på sig och så kommer man hela tiden hamna tillbaka i att hunden prövar att flytta sig…

Dom borde ha någon ding-ding i huvudet smiley oxå…

Är det bara jag som har sådana här problem?

*http://employees.csbsju.edu/tcreed/pb/operant.html

P.S. För den som är oroad så tänker jag faktiskt på mer världsliga saker oxå.  Jag har ett liv, jag lovar, allt är inte hundar……………………………..bara nästan D.S.

Igår var vi i Rönne och tävlade agility. Det har ju redan skvallrats en del om resultatet men tänkte ändå skriva ned hur det gick.

I agilityklass 3 så körde jag Tux först. Jag var inte så himla taggad utan mer väldigt fokuserad på kontaktfälten. Kunde liksom inte riktigt tända till eftersom det hela tiden är något som går fel när vi skall köra agilityklass. Vilket fall som helst så tog Tux balansen fint, fick en liten tvekan på A:et men  korrigerade sig själv genom  snabbt gå ned i två av och två  när han förstod att det inte skulle komma något släppkommando innan dess. Vippen var  ok.  Rent  handlingsmässigt och vägarna så var de riktigt bra fram till efter A:et.  Där var en bakombytes sekvens som  jag visste att vi skulle få svårt med för det är just dom typen av bakombyten som Tux inte riktigt ‘greppar’ än. Den svängen blev ganska vid och jag förlorade flera galoppsprång, fast han lyssnar bra så fort han får klart att han skall svänga. Sedan blev det väldigt hackigt från 16 till mål. Jag hade ingen jättebra lösning på denna sekvens och Tux bromsade in och nästan stannade på två ställen. Dessutom kände jag att jag blev nervös, jag ville faktiskt inte ha 5 fel igen. Men vi kom i mål med noll fel och tiden räckte trots våra strapatser på banan till en 2:a plats. Det var Jenny Damms Lotus som slog oss och de är förstås fullcertade *s*. Första agilitycertet till Tux och gud vad det har suttit hårt inne… Det var vår andra SM-pinne i agilityklass…

Ozzy den lilla stygga loppan han hoppade balansens kontaktfält och då blev matte putt. Jag plockade av honom från banan för det är den metod som fungerar bäst på Ozzy.

I hoppklassen så diskade jag Tux redan på tredje hindret. Jag var rädd för att han skulle svänga stort mellan tvåan och trean, jag tog då upp ‘fel’ hand för tidigt och Tux gick in mellan hindren vilket var helt korrekt med den handlingen.  Han gjorde dock svängen mellan 2:an och 3:an väldigt bra, han trampade om innan tvåan så att han skulle kunna svänga tight och fint. Jag är mycket nöjd med det för detta har verkligen varit en akilles-häl för oss. Kanske har han börjat förstå?

Jag skärpte upp mig med Ozzy och gjorde ett bra lopp. Han hoppade som en krokofant men vägarna var bra. Kan faktiskt inte komma på någon väg som jag inte är nöjd med. Lilla Loppan kom 2:a i klassen. Jag tror att Ozzy har 24 resultat som skulle kunna räknas till Årets Agilityhund. Det är nog helt klart en stor förbättring för oss från förgående år.

På kvällen var vi nere i stan och käkade. Jag blev iväg tvingad till Hai som är en japansk restaurang = sushi. Alltså jag är bara inte så hipp att jag kan äta sushi, klarar inte av konsistensen. Det är som när man var 5 år och tvingades äta något äckligt och maten bara växte i munnen och till slut så kunde man inte svälja. Tur för mig att japaner faktiskt äter annat än sushi så jag kunde beställa en supergod kycklingrätt istället.

Idag var jag anmäld till Partille men valde att gå på fälttävlan istället. Det var riktigt skoj, nostalgi…

En bild som jag blev himla nöjd med…

Keep Clapping som vi har fött upp nollade terrängen men vet inte hur det gick hoppningen. Han var vilket fall hur jäkla duktig som helst. Jag blev riktigt rörd när jag såg honom… Dessutom är han så vacker.

Keep Clapping xx…

Jag fotade förstås en massa bilder: http://photo.orcafat.com/mfalttavlan

Jo, ett nytt fotoalbum för september, Csilla visar att hon är en kamphund: http://photo.orcafat.com/septcsilla
Laddade nog även upp något foto i smått och gott-albumet. Man får passa på så länge det är så här fint väder.

Jag har inte hunnit träna så mycket som jag hade önskat denna vecka. I måndags satt jag på agilitysektor möte och i onsdags höll jag kurs. Dessa dagar hann jag inte träna så mycket efter jobbet då jag var ganska sen bägge dagarna. Jag har mycket att göra på jobbet.

I tisdags var vi i Växjö över natten så jag passade på att träna lydnad på deras klubb med bägge hundarna. De gick bra och det kändes bra. Jag fick en del smicker när jag tränade med Tux och det är man ju svag för så då kändes det extra bra. Det känns som om Tux blir säkrare och säkrare på moment som var svaga innan men det har ju vänt förr så jag skall inte ropa hej förrän jag har det där första priset i handen. Vi tränade vilket fall rutan, dirigeringsapportering, fritt följ, dumrutan, metallen och låååånga släta inkallningar. Svagast var väl det att Tux är lite väl het på apporterna och kan då hamna onödigt långt ifrån konen. Jag försöker att belöna konen nu med boll minst varannan gång och då blir det bättre. Ozzy tränade på olika moment i ettan plus apportering både trä och metall.

Agilityträningen idag gick okej. Det är fortfarande inte super men som sagt ibland glimrar vi till. Vi körde två Laamanen-banor som var roliga. Det var mycket fart som vållar lite problem. Hoppbanan växlade även mellan väldigt långa avstånd till väldigt tighta vilket var både svårt och jobbigt för hundarna.

På lördag tävlar vi agility för sista gången på svensk mark i år. Det är både lite skönt fast ändå tråkigt att sluta när det inte går så bra som vet att man kan. Det blir vilket fall minst en dansk agilitytävling sen i november, jag hoppas även på att man kan tävla i samband med NM i december. Nästa svenska agilitytävling för vår del blir My Dog i januari.

Tack för alla snälla ord efter korningen….

Tux har idag genomgått Kornings mentaltest. Det resulterade i 211 poäng (troligen 197 poäng, läs nedan), skottfast. Så otroligt skönt att det är över, jag har varit så nervös för detta i flera veckor. Riktigt jäkla illamåendes nervös.

Jag får skriva mer senare för jag måste åka iväg och göra min medborgliga plikt och rösta….

Så nu har jag varit och röstat och börjat samla mig lite, det har varit sådan nervpress för mig. Jag hade aldrig varit på någon korning så jag visste liksom bara teoretiskt vad som skulle hända. Sedan dras det från vissa håll väldigt stora växlar på det här med korning. För några veckor sedan råkade jag lyssna på ett par som diskuterade korning och om en hund hade misslyckats kapitalt. Det som sades var ju att den var helt värdelös som hund. Jag tog väldigt illa vid mig och kände direkt att jag vill inte att folk skall hålla på och prata så om min hund. Helt enkelt har jag hunnit bygga upp rejäla nerver inför detta.

Vilket fall som helst så hände detta:

Tux hälsade glatt på publiken och på testledaren. Var fint engagerad när de gick iväg och när de vände men sen när de kommit en bit tillbaka så fick han bråttom till matte. I leken var han inte alls lika på som han brukar, han var aktiv och lekte men för mig som vet hur han är så var han mer avvaktande som om han tänkte vad händer nu, trodde jag skulle gå skogspromenad med den här trevliga flocken här men det är förstås skoj att leka.Fast appellplan ligger där borta, där brukar vi leka, lite konstigt det här. Han brukar vara mer, nu jäklar skall de lekas, rå hit med grejerna och om inte du leker så leker jag själv.

På jakten, lilla bytet, så sprang han bägge gångerna men vände sig och frågade mig om det var okej Ja, vi har ju lite besvär med att gärna vill jaga vilt så vi har haft lite duster kring det. Senast igår. Första gången griper han trasan och drar lite men så skiter han i den. Andra gången så griper han inte men springer mer målinriktat.

På det stora bytet så iakttar han och följer det, efter andra stoppet när det springer iväg igen så vill han iväg. När jag sedan släpper springer han ut men vågar inte riktigt fullfölja. Går runt, är nyfiken men vågar sig inte riktigt fram. Skäller lite och jobbar runt helt enkelt. Springer resterande delen när jag är ganska nära. Blir superglad när det visar sig att det är en människa. Hon får många, många blöta pussar.

Figurraden, han springer målinriktat men ‘hajjar’ till när han ser att det är många fler än han tänkt sig. Dock ingen tvekan att fullfölja. I andra omgången så skriker han till när figuren fälls upp och gör en liten gir men fortsätter målinriktat.

Dumpe – Tux skäller till, hukar sig och stannar. Han är intresserad och går runt dumpe men det är samma sak att han har inte riktigt modet att gå fram självständigt. Han beslutar sig att det är bäst att gå med matte och går fram när jag har gått hela vägen. Han nosar/vill busbita lite vid första passagen, sedan inget.

Skramlet - här reagerar han annorlunda mot MH. Han gör en undanmanöver men går inte fram till skramlet vilket han gjorde på MH. Uppehåller sig vid mig och går fram i gränslandet mellan halva och hela vägen. Går fram igen vid andra passagen och vill upp och klättra i lådan.

Trumgubben – Han reagerar direkt med att skälla, hela vägen. Tycker att det är spännande men växlar inte upp riktigt lekinviter. Han hukar sig lite men vet inte riktigt som det är lek eller något som är hotfullt. Går fram själv och tycker att det är väldigt skoj med den där männsikan.

Dominans/släden – Tux skällde på hela vägen. Backar inte, tilltar inte heller i styrka/aggression när den kommer närmare. Jobbar med samma styrka hela vägen, sedan går han fram självständigt. Han går fram vid en av passagerna för att nosa.

Spökena – kontrollerar, skäller och står framför mig hela vägen. Jobbar hela tiden. Vågar sig inte fram helt själv, vill gärna men har inte riktigt modet att gå fram förrän jag har gått halva vägen. Går då fram till det ena spöket själv och när jag skall lyfta av huvan så springer han bort till det andra.

Domarna tyckte att han var en trevlig hund, att han blev bättre ju längre testet gick. Det håller jag fullt och fast med om. Tux var inte helt vaken vid första leken och jakten, säkert enbart märkbart för mig. Jag känner att det blev bra för att jag har mycket god marginal där, dvs jag har en hund som leker extremt gärna och jagar supergärna. Det blir liksom ok även om han gör det lite på halvfart.

Vidare så sa de att han har en del minnesbilder men de är positiva, han vill gärna fram igen och undersöka men det är utan rädsla eller så.  Han saknar lite mod för att verkligen våga sig fram helt själv på några ställen.

Poängen är fördelade så här:

Tillgänglighet              +3
Kamplust, jakt            +2
Kamplust, social          +1
Temperament             +3
Skärpa                       +3
Försvarslust                +1
Nervkonstitution          +2
Hårdhet                      +2
Dådkraft                      -1
Skottfast

Jag får dock detta till 197 poäng men dom har skrivit 211 i pappren. Jaha, där ser man….får skicka ett mail och upplysa dom om att det är något fel, troligen räknefel…

Brand
Måste skriva om något helt annat oxå. Jag har haft häst innan och den sista tiden så hade jag hästen uppstallad på Torups slott som ligger utanför Malmö. Det var alla tiders där. I förrgår natt brann stallet upp och alla 10 hästar brann inne. Helt fruktansvärt , det är alla djurägares värsta mardröm. Verkligen hemskt.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=661320&lid=senasteNytt_402001&lpos=rubrik_661320

Har egentligen inte så mycket av intresse att förtälja. Fast jag har lite lust att skriva så jag tänker plita ihop något.

Lydnaden:
Tux har bara gått så bra denna vecka. Så där bra så man önskade att man hade en tävling nu i helgen att visa upp sig på och givetvis har jag inte det. Man kan ju alltid hoppas på att jag kan hålla mina kriterier och att det inte är en tillfällighet. Det är förstås ett bra tag tills vi skall tävla lydnad. Han har sådan fart ut till konen, rutan, apporterna så jag blir bara helt glad av att titta på honom. Jo, allt är väl inte perfekt, *s* men jag är långt ifrån någon lydnadsspecialist så det känns okej. Det kunde ha varit värre, jag kunde ju ha sagt att vi skulle gå raka vägen till SLCH och med typ full pott i alla starter på vägen dit och sedan hade det visat sig att jag inte är varken mer eller mindre än alla andra.

Vi har vilket fall tränat på vittringen, rutan, dirigerings apporteringen (ffa att han inte tjuvar), dumrutan, fria följet och fjärren. De viktigaste just nu greppet om vittringen, han plockar upp apporten väldigt nonchalant och fumlar. Dock är han mycket säker på vilken han skall ta.

Sedan har jag anmält Ozzy till lydnads-KM. Vi kommer ha nya regler till KM i år där man får välja vilka moment man skall köra. Ingen tandvisning så detta är min chans!! Vi ligger i hårdträning…

Spår:
Tux fick ett spår i måndags här utanför huset på en äng. Det var mörkt när jag väl skulle gå det så jag hade inte så mycket val än att hänga på hunden. Spåret var väl 700 meter och Tux missade en pinne som jag hade lagt lurigt i väldigt högt och tätt gräs. Han jobbade som attan för att hitta den och då kom han en bit från spåret och fick problem i vinkeln därefter. Han skulle nog behöva lugna ned sig ett par kilo i spåret fast det kanske har gör om han får spåra lite mer regelbundet. Jag tror att jag skall lägga spår på golfbanan någon gång om jag får chansen. Kort, kort gräs kan ju bli något för grabben att bita i..

Agility:
Vi har bara tränat agility i torsdags. Vi byggde två kluriga och roliga agilitybanor med massor av fart. Det går ungefär lika på träningen som på tävling, det går finemang och så blir det miss och då blir det pannkaka. Tux går inte dåligt på något sätt. En sak vållar mig en del problem just nu är det här med att farten gör att han kommer ur andra vinklar på hindren än vad jag tänker mig. Vidare är han väl taggad att komma av kontaktfälten när jag trycker på framåt, han tar dom glimrande men har ibland inte riktigt ro att stanna kvar och vänta på släppkommando.

Jag har anmält mig till Greg-kurs, hej och hå, undrar hur det skall gå? Måste försöka tagga upp mig själv så jag inte känner mig som en jäkla looser när jag kommer dit. Vilket fall som helst så använder jag mig av en hel del som han lärde ut förra gången, eller ja jag inbillar mig åtminstone det och det hade varit bra att få vidare utveckla det. Jag har varit inne på det här med genomtänkt system långt innan jag gick kurs för Greg så det kändes på så sätt logiskt för mig. Vidare så är jag helt inne på hans icke-blindbyteslinje och flickande….det hade dock varit nice om han kunde vara lite mer lättsam denna gång.

Tävlar agility i Falkenberg imorgon, inga mer tävlingar denna helgen.

Såg denna Vårtbitare idag, givetvis kunde den inte sitta på något fint strå eller så
utan på en ful stolpe.

Har uppdaterat Smått och gott-albumet och lagt till ett nytt album: http://photo.orcafat.com/sept06

Något helt annat, kuriosa
Min pappas uppfödning, fullblodet Keep Clapping, kommer vara med i Världscup-finalen i fälttävlan här i Malmö. Jag red Clapping i en period, hoppade in honom och tränade honom en del i galopp. Faktiskt riktigt skoj att han har nått så långt. Jag gillade honom skarpt, tyvärr hanmnade han lite fel först när vi sålde honom men nu verkar han vara hos en mycket kompetent ryttare. Spännande…vet dock inte om jag kommer kunna se dom, måste kolla lite på tidsschemat och sådant.

Keep Clapping

Ett kort referat från Falkenberg
Det gick åt helvete. Jag kan lägga ned alla tankar på SM för vi har inget där att göra. I agilityklassen rev Tux två hinder och hade snabbaste tiden.  Kontaktfälten tog vi gott om tid på, vippen var han väl lite väl het på men annars mycket bra. Rivningarna, tja han brukar ju inte riva. Den första kom på andra hindret, det var väldigt trångt och de skulle svänga mycket snävt. Snävt svängde han men han hann inte få undan baken i tid. Sedan kom det en rivning på slutet där jag fick någon spasm i min arm, den flög upp när Tux var över hindret och han tittade på mig och blev hängande i luften. Dom skulle förbi ett hinder och jag hamnade fel och fick lite panik och jag tror att det var därför armen for upp. Det var inte meningen och jag gillar inte viftande armar men samtidigt så tycker jag hoppningen är hundens ansvar.

I hoppklassen gick den fint till jag klantade till det. Varför är det sådan jäkla osynk mellan oss? Jag ser inte längre vilken linje Tux kommer på och gör helt konstiga handlingsval. Tux gjorde väl vad han skulle men jag gjorde fel.

Det är superjobbigt tycker jag att det inte funkar för han går liksom inte riktigt dåligt utan jag gör kassa val och när jag är med på notorna så händer det något annat. Om jag tyckte att Tux inte gick på full fart i somras så tycker jag att han gör det nu, definitivt. Dessutom kommer han ofta otroligt tight på hindren och snett på ett sätt som jag inte tänker på när jag går banan. Skitsvårt helt enkelt…

Ny dag, nya tag! Vi har slappat idag och det tror jag vi behövde. Vi var ute i Vomb i förmiddags, en dryg tre timmars promenad. Jag skulle ha lagt ett spår oxå men jag orkade inte. Det var massor av svampplockare i skogen och Tux kunde bara inte hålla sig i skinnet utan sprang ut och hälsade på två stycken. Den ena var lite hundrädd men hon tog det jättebra. Jag bad om ursäkt och sa hon det är ju trevligt med en glad hund men jag vågar inte klappa honom. Den andra bara skrattade. Tur för mig att det var snälla människor när jag har en olydig men glad hund.
Min hårddisk på datorn är nästan full och jag fått skäll av Robert för att jag inte får fylla datorna så. Den mår visst inte bra av det. Jag har en kopia av alla bilder på en extern hårddisk men sedan hade jag tänkt mig att jag skulle bränna över alla bilder på CD eller DVD men det har liksom inte blivit av. NU, dock så har jag tagit tag i mitt problem och sitter och bränner DVDer för fullt. Måste verkligen ha plats för alla bilder jag planerar att på VM.

Jag fick några bilder av Andreas www.agilityfocus.se från igår som jag tänkte att jag kunde dela med mig.

Tux håller koll på matte..

Höjdhoppar Ozzy..

Ozzy på vippen, publiken ser glad och road ut…det brukar vara en del skratt, Oh och EeK när Ozzy hoppar…

Kul att jag fick Tux fina slalomingång dokumenterad. De kom från tunneln och jag är långt åt höger om
tunneln.

Fotade inte så mycket hund idag men var tvungen att dokumentera knäppgöken. Ozzy är en JR och borde vara en grythund. Han är dock för feg för att gå i gryt. Han gillar dock att gräva men han skulle troligen få spunk om ett djur dök upp. Däremot kan bli ack så exalterad när han hittar en större sten i grävandet. Han skäller och blir helt tokig. Idag hittade han en sten (väldigt svårt i Skåne *not*) och sedan låg han och ålade sig på sten och låg och skällde med vilt sparkande ben….hundpyskologen är detta ett normalt beteende??

Ozzy skällandes på stenen..

Sedan försökte jag fota lite annat men det var himla svårt eftersom Piff och Puff tycker att de är Jordens gåva till kameralinsen. De kan inte riktigt grejja att det kan finnas annat som är intressant än dom. Här kommer några bilder av vad vi hittade i skogen. Jag skall lägga upp ett album för småkryp på fotosidan för september, såsom jag hade under augusti. Det blir väl sista månaden man kan hitta något.

Så vackra färger, i övrigt var den kanske ine så vacker..

Jo, jag har fått lite dille på dom här fjärilarna men de har så fräckt huvud och tjusiga färger..

Nästa helg är det agility i Falkenberg. Det är stora hundar på lördagen och små på söndagen. Jag kommer troligen stryka Ozzy. Jag behöver vara hemma lite, Ozzy är sliten tycker jag. Men Tux skall köra, sist jag tävlade i Falkenberg så fastnade han i en tunnel (den hade kollapsat) så det känns som att det kan kanske bara bli bättre.

Lille Smart, Tux bebisen, är tingad. Det var nog tur det. Jag kom på mig själv på en hundpromenad härom kvällen med vilda valpträningsplaner.. Det är många Kelpie-gossar som är otingade har jag sett så det var jätteskoj att han äntligen har hittat ett hem. Han flyttar senare i höst.

Det känns som det gick pisskasst. Fast det gjorde väl kanske inte om jag försöker anstränga mig att tänka efter. Tror dock att jag vill vältra mig i mina sorger….

Ozzy blev väldigt taggad av all publik, ja han var taggad även innan publiken var där. Jag tror han minns, han har ju varit på Sofiero ett antal gånger nu och vet att det kommer mkt folk. Han hoppade balansen i parklassen och sedan diskade han sig. Joysticken verkade inte alls fungera som den skulle… Tux och hans partner Meg vann sin parklass. Jag var helt fokuserad på 2+2 kontaktfält och det fick jag oxå. Nöjd med det..

Sedan till dagens viktigast klass för mig och Tux. Jag ville verkligen ha den där nollan i agilityklassen fast utan att ‘tulla’ på mina kontaktfält. Tux gjorde ett helt perfekt A och sedan skulle de vända 180 grader och in en tunnel under A:et och fortsätta lite snett framåt i fel tunnelingång i ytterligare en tunnel. Jag hamnade förstås efter Tux och han var på väg mot fel ingång för den låg rakt fram. Jag kallar in honom mot mig och då drar han mot balansen som ligger åt det hållet. Efter en stunds tvekande så får jag styr på honom och rätt på honom. Jag har ingen aning var vägranslinjen går framför en tunnel men det borde väl vara hyfsat nära? Tux fick vilket fall en vägran för att han bromsade in, tvekade en del, vände halvt men vände tillbaka. Jag är tveksam till Rogers bedömning här, mkt tveksam. Han var liksom inte framme vid tunneln och började tveka utan han var en bra bit ifrån och gick aldrig förbi tunneln, lång ifrån. Tux tvekade om han skulle ta balansen eller vad jag menade…Det kändes riktigt jäkla surt, för även om tiden blev rejält lidande så hade vi med god marginal hamnat inom idealtiden och fått en välbehövlig SM-nolla. Musten gick verkligen ur mig…Jag är väldigt nöjd med kontaktfälten.

Ozzy rev ett hinder i banan på agilitybanan. Han fick dessutom fem fel på vippen. Sedan nollade han hoppklassen men tiden räckte inte mer än till en fjärde plats. Loppet i sig var väl inte så där super, jag gjorde några kassa handlingsval. Han rår inte heller på flera av small-hundarna här nere, vilket fall inte på ganska otekniska banor. De är helt enkelt för snabba och duktiga.

Tux praktiserade träningen om att svänga snabbt och snävt i hoppklassen och vände innan ett hopphinder när jag påbörjade ett framförbyte.  Disk.

Här ligger lite bilder från Sofiero : http://photo.orcafat.com/sept06sofiero
Det är inget speciellt direkt, samma gamla vanliga, dvs hundar som hoppar lite hinder…

Ja, det känns som den personliga konkursen är nära, det kostar verkligen att ligga på topp känner jag.  Ja, det var dom där flygbiljetterna till Basel och agility-VM, sedan beställde jag resa, flyg och biljetter till Barcelona för några dagar sedan och så är det den där Greg-kursen som måste betalas oxå. Utöver detta så är det CSN-månad oxå. Dessutom måste jag köpa ett till minneskort till kameran innan vi åker till VM……Bröd och vatten, kanske? Nä, det är väl inte helt och fullt så illa, har ju fått bidrag till Barcelona så jag kanske kan få någon skorpa till brödet och vattnet…

I måndags var hundarna lediga. I tisdags körde jag lydnad och Tux gick riktigt bra. Kanske, kanske börjar bitarna falla på plats. Jag har anmält mig till en elit i slutet av september, åker bara om det känns riktigt bra. Annars fanns det en del tävlingar i oktober. Ozzy apporterade metallen för första gången, efter typ 10 minuters utskällning. Den är skitäcklig tycker han men när han väl hade tagit och lyft den så tyckte han att han var mycket duktig.

I onsdags tränade jag bara Tux innan det var dags för kursstart på fortsättnings agility som jag håller tillsammans med Foxiga Susanne. Jag tränade på den där framförbytessituationen som vi missade i Lund. Jag körde hela sekvensen med staket och slalom från bägge hållen och flyttade runt slalomen till olika platser. Först missade han för att han gjorde likadant som i Lund men sedan spikade han det hela tiden. Däremot blev han så himla tight i staketet att han hade svårt att komma upp tillräckligt fort där. Så det blev en dust kring det här med att ta ut svängarna och hoppen så pass så att man klarar hindren. Jag la bommarna på kanten av hållarna så han verkligen inte kunde snudda vid bommarna. Överjävlig matte med andra ord.

Tux har fått för sig att han skall ligga i starterna vilket gör mig så irriterad. Han har inte fått starta ur liggande sedan februari men ändå envisas han med att lägga sig. Dessutom upptäckte jag att han faktiskt mer går på hur jag säger en ‘släppkommandot’ än vad jag säger. Så det första våra nya kursare i fortsättningskursen hörde av i onsdags var en instruktör som ‘skrek’ Barcelona, Grekland, Alabama eller något annat konstigt. Allt för att få Tux att förstå att det är fram som gäller och inget annat även om det kanske sägs snabbt eller så…Med andra ord så var övningen i onsdag bra och nyttig ur flera synvinklar, vi fick tränat flera saker.

Igår var det första gången på torsdagsträningen vilket jag har sett fram emot ett tag nu. Jag har känt att Tux och jag behöver träna lite mer banor för att få tillbaka lite mer samspel. Vi sprang en bana från en Tina-Mette kurs som var helt okej och sedan en av Alars banor i Bro-Håbo. Det var hopp 3 på lördagen, den med slalomet bakom ett hinder. Jag tyckte den banan var rätt spännande fast det gick helt åt pepparn för oss då. Tux och jag flunkade på samma ställe igen nu på träningen. Det tog ett par gånger innan vi fick ihop det. Orsaken till att jag inte riktigt fick ihop det var nog mycket att jag inte alltid tänker på vilken linje Tux kommer komma på. Det var två sådana situationer där Tux landar i annan riktning än vad jag tror och gör att kräver lite annan handling…Måste nog försöka tänka lite mer på det….

Imorgon är det Sofiero med hopp och agility 3 samt parklass. Jag är även anmäld till lägre spår på söndagen men är enbart tredje reserv. Även om jag mot förmodan skulle komma med så skall jag inte ställa upp, jag har inte spårat tillräckligt och inte heller kört någon budföring. Istället åker jag och spårar på egen hand tänkte jag. Det ryktas om att det skall bli riktigt fint och varmt igen och det ser vi fram emot.

Projekt leta golfbollar
Nu när det inte är så mycket folk ute och golfar så har jag och hundarna börjat förlägga morgonpromenaden på golfbanan. Det är förstås mycket uppskattat av hundarna som gillar att springa på de välklippta gräsmattorna. Tux har även hunnit jaga hare, kanin, sork och ställa fasan.   Vilket fall som helst så hade jag tänkt att de kunde göra något mer konstruktivt, som att tex leta golfbollar till husse. Jag körde ett litet pass i trädgården för någon dag sedan men därefter har det inte blivit mer. De är grymt intresserade av golfbollar. Tux har hittat två på banan, en dyring och då blev husse mycket impregnerad. Jag kan inte kommendera honom att söka dom (eller han söker men han vet nog inte efter vad) men han markerar när han hittar dom spontant. Jag skall få honom att komma med dom för annars är nog risken att han markerar och så missar jag det. Dessutom skall jag nog försöka få honom att söka på kommando oxå. Ozzy är så intresserad men han har hittat någon än. Eller idag trodde han att han hade hittat en och så skulle han apportera den men det visade sig vara en champinjon …*s* Lite senare såg jag en golfboll så då bad jag honom söka i närheten av den. Han blev jätteglad när han hittade den.

För den delen mitt fotoalbum finns nu även på denna adress www.ozzy.se , den är något enklare att komma ihåg. Än så länge är länkarna samma som innan får se om jag flyttar det helt och hållet någon gång.

Nästan gammal gubbe.. Firade på morgonen genom att köra race på golfbanan. Det är något speciellt med stoooooora välklippta gräsmattor.

En liten summering vad vi har hunnit med på dessa 3 år:

0-12 mån
Utställd på valputställning 2 ggr, 1 pris och HP bägge. BIS 2:a en gång.
Utställd i juniorklass 1 ggn, en slät 1:a.
Debuterar i lydnad vid 11 mån, 130,5 poäng. Avstod platsliggningen då jag inte hade haft möjglighet att lägga honom med andra hundar.

12-24 mån
Första pris i lydnadklass 1, 165 poäng, nollade läggande under gång
Genomför MH, 1 på skotten
A på höftledsröntgen, knäna/patella kontrolleras med omdömet utmärkta
Utställd unghundsklass med slät 1:a
Första pris i lydnasklass 2, 1 poängs marginal….nollade något moment som vanligt.
Startar apellklass spår, blir uppflyttad till lägre klass (276 p)
 Debuterar i lydnklass 3 men det går åt helskotta, flera gånger till och med.
Debuterar i agility 5 mars med 5 fel i vardera klass
Uppflyttad till hopp 2, 6 maj
Uppflyttad till agility 2, 22 maj
Uppflyttad till hopp 3, 20 juli
Tar sitt första hoppcert, 31 juli

24-36 mån
Får sin första titel genom tre första pris i lydnadklass 3
Får sitt första danska hoppcert
Får sin andra titel genom att den 26 maj ta tredje certet i hoppklass
Blir även uppflyttad till agility 3, sex månader efter pinne nummer 2. Har inte nollat ett agilitylopp sedan dess.
Utställd i öppenklass Danmark med första pris och CK
Utställd i öppenklass Danmark med andra pris
Vinner hoppklass 3 för första gången.
Debuterar i elitlydnad och får ett andra pris
Glömde nästan att Tux vann lag DM och tvåa individuellt