I helgen har vi varit i Oskarshamn och tävlat. Det har gått blandat. Det började med världens pinsamaste grej. Det hade inte med tävlingarna att göra egentligen. Jag skulle jobba lite i Småland innan och efter tävlingarna och hade meddelat några på jobbet att jag inte skulle vara kontaktbar via mail. Klockan 8.30 på morgonen innan jag skulle åka så vaknade jag av att telefonen ringde. Insåg direkt att jag hade försovit mig. Eller egentligen har jag inga fasta arbetstider men jag skulle som sagt var iväg. Jag rusar ned och svarar och det är en på kontoret som undrar om jag har hunnit sticka. Istället för att säga att jag har försovit så säger jag att jag packar men det hörs ju långa vägar att jag precis har vaknat. Så jäkla pinsamt, fattar fortfarande inte varför jag bara inte sa som det var. Det spelade verkligen ingen roll…

Vilket fall som helst så blev det rätt stressigt för jag ville inte behöva jobba till midnatt innan jag kunde bege mig till tävlingsplatsen i  all röra så  glömde jag sovsäckarna (skulle tälta 2 nätter). Detta upptäcker jag när jag har slagit upp tältet. Jag hade tack och lov med mig en yllefilt och en fleecefilt plus träningskläder…Det var dock lite kyligt första natten, andra var bättre. Första natten sov jag dåligt för det var en hund som skällde massor någonstans på tävlingsplatsen. Extremt irriterande…

Över till helgens bravader.

Ozzy
Jag hade tänkt att jag skulle träna starter hela helgen men Loppan satt som ett litet ljus i starten. Jag tränade honom en gång i veckan och märkte redan då att han hade tagit åt sig av det som hände i Karlskrona men man vet ju aldrig. En gång startade han när jag vände mig om men i nästa lopp så gav jag honom ett litet stöd genom att säga sitt innan jag vände mig om och då satt han verkligen fint.

I de två första klasserna, ag int och hopp 3, så rev han ändå. Fast det var mitt i banan och han hoppade rätt okej i övrigt så jag hade ändå en känsla av att det var på väg åt rätt håll. I den andra agilityklassen så lyckades han hålla styr på alla benen och vi kom 2:a. Det är jag jättenöjd med. Det var vår 4:e nolla i agilityklass i år så nu har jag 4+4 nollor. Ozzy var klar för SM innan men jag har varit så inställd på de där nollorna så det kändes bra. Dessutom hade jag en tom ruta till Årets Agilityhund. Loppan hoppade upp till 11:e plats efter Oskarshamn. Nu blir det ju svårt att förbättra men ändå kul.

På söndagen så nollade Ozzy med tur hoppklassen och kom 4:a i den. I agilityklassen fick vi en väldigt onödig vägran, slarv från mig. Det var en svår bana och det var bara 2 nollor. Ozzy gick så himla fint, han gillar svåra banor. Det kunde ha blivit en jättefin placering om det inte hade varit för mig.

Jag hoppas att mina förändringar av upplägg och att jag är nogrannare i starterna gör att vi kan vara med i leken igen. Ozzy har vilket fall varit duktig i helgen och det är så himla skönt.

Tux
Jag var så nöjd med hur han gick på lördagen och så jäkla missnöjd med honom på söndagen. En mycket kort sammanfattning. Nu kommer den längre versionen…

Det var som sagt luriga banor hela helgen, vilket jag tycker är kanon. På lördagen gör Tux ett jättefint lopp fram till den allra sista svårigheten, en böjd lång tunnel med en kort böjd i den långa tunnelns böj. Det var med andra ord fyra tunnelingångar och hundarna skulle in i den tredje. Tux blev ungefär så här när han såg alla ingångarna. Han var verkligen på väg in i rätt och jag viktade liksom bara om lite och så piper han mitt framför mina fötter in fel ingång. Fattar inte att han hann reagera så jäkla snabbt för han kan inte varit mer än någon dm från rätt ingång och så bara blev det pannkaka. Snopet…

I hoppklassen gick han oxå riktigt bra. Vi fick dock en vägran tidigt i klassen då han sprang förbi ett hinder (jag fick mig en rejäl utskällning så något fel gjorde jag väl) och sedan rev han även ett. Jag tror att han rev för att jag vände ryggen till honom så han blev lite väl stressad men jag såg inte vad som hände. Hindret stod lite meckigt då de skulle svänga över det så det kan ha varit vad som helst. Tux var trots vägran bara en och halv sekund från vinnaren.

I sista agilityklassen kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg vad jag diskade mig på. Jag kommer vilket fall ihåg att han gick bra och att jag gjorde ett framförbyte som inte blev så bra.

Det som inte var så bra på lördagen var att jag var tvungen att sätta honom både en och två gånger i starterna samt att han ryckte in mot banan.

Jag var dock så himla nöjd med att han var så lyhörd och lätthandlad, precis så som jag vill att han skall vara. Dessutom tyckte jag att han hade bättre tryck och fart än i Hässleholm men utan att bli ‘jag kan själv’. Det kändes himla lovande inför söndagen…..

Men ack vad jag bedrog mig.

Jag öppnade med att träna lite lydnad på morgonen när det var lagklasser. Sedan när jag tog ut Tux för hans första lopp så bara skakade hunden av upphetsning. Han varit inte kall och han var inte stressad/orolig utan enbart exalterad. Jag värmde upp och då lyssnade han fint men jag märkte att han väntade inte en hundra del på min handling utan då tog han egna beslut istället.

Vi klarade oss rätt långt i agilityklassen men guud vad han var ute på sin egen turné i svängarna, ivrigt gafflande om något. Jag diskade mig faktiskt på en struntsak på hinder 16, han tråcklade i staket och det var ett vanligt staket utan tråcklingar. Det hade varit två tråcklingssituationer innan och jag var nog lite tidig med serpentinhanden. Tror det enbart blev typ två eller tre nollor i denna klass.

Sedan till hoppklassen. Mina förhoppningar var att Tux hade fått springa av sig lite och skulle vara lite mer samlad till hoppklassen men OJ vad fel jag hade. Det kom typ rök ur öronen på honom….Han lyssnade inte för 25 öre, vi diskade oss ganska snabbt. Jag backade för att ta om samma sekvens igen och han gör exakt samma sak igen. Det var inte världens svåraste grej utan enbart en fråga om att svänga men Tux han gav mig inte ens ett ögonkast och fortsatte rakt fram. Jag blev tvärsur på honom och tog av honom från banan. Tux blev rätt snopen. Time-out är rätt grymt för det är verkligen kraftfullt. Jag våndas lite över att jag tog av honom sådär utan att egentligen planerat det men vi hade inget som helst samarbete och det känns meningslöst att försöka springa då.

Det märkliga var att Tux satt riktigt bra i starterna under söndagen, inga omsättningar och väldigt lite kanande framåt.

Vet inte riktigt vad jag skall säga om söndagens beteende hos Tux. Överhettad (?), nja, vet inte det. Jag menar att han borde ha mer stressbeteenden om det är så att han är för stressad. Han är rätt cool på banan bara helt extremt motiverad. Det känns mer som att det är en fråga om attityd från hans sida. På söndagen tog han inte saker som fungerade jättefint på lördagen. Ett exempel är mitt broms/dig-kommando som han struntade helt och hållet på söndagen fast jag verkligen visade honom. Jag såg på honom att han tyckte bara att jag skulle flytta handen för den var ivägen för ett hinder…. Så jäkla jobbigt, han känns mer som en pansarvagn i vild sken eller nått när han sätter den sidan till.   Jag hoppas att vi är på väg mot lördagens-Tux och att jag kommer se mindre av söndagens-Tux….men jag vet inte jag.