Att kampa med Tux är jobbigt och framför allt smärtsamt! Jag testade en ny leksak på träningen och den uppskattades. Det var en boll som hängde på en ögla. Dock drar Tux med all sin kroppstyngd och det gör rejält ont. Leksaken var vilket fall smidig för den var inte så klumpig så jag kunde lätt ha den i fickan. Robert kom förbi klubben och då ville han leka med hundarna. Han fick lika ont när han kampade med Tux och han var inte beredd heller.  Någon som har tips om liten nätt kampleksak som ändå är bra att hålla i? Jag har repbollar med grövre rep och de gör oxå ont. Jag vill ju ha saken i fickan och så skall den vara lätt att ta fram. Om den är för stor så blir det svårt att ta fram den men då är den försås smidigare att hålla i och vice versa. Jag vill ha en kampleksak som är bra att hålla och är fickvänlig… Så om någon har ett bra tips så får ni gärna dela med er….

Det kan tyckas som ett lyxigt eller till och med skrytsamt ‘problem’ men jag kommer faktiskt på mig själv att undvika att kampa för att jag tycker att det är lite jobbigt. Förutom nyttan vid träning så är det ju så att på vissa tävlingsplatser finns det inget utrymme att kasta bollar. Jag har aldrig kampat så där jättemycket men försöker göra det mer och mer….

Har tränat idag, efter 4 dagars ledigt. Jag började med lydnad. När jag sa fot till Tux så skällgnällde han så det var nog efterlängtat. Det var ett och annat pip här och var, ffa när vi skulle köra rutan.

Jag tränade följande:

Fritt följ med vändningar i både vanlig och språng. Det kändes riktigt bra!

Sedan gick jag ganska snabbt över till dumrutan. Jag har bestämt att jag skall under en period köra den så som det är på tävling fast utan att gå hela vägen runt rutan. Istället vänder jag och går tillbaka belönar, ställer honom i position och fortsätter rutan. Vill köra den ganska tävlingsmässigt men framför allt befästa kommandona eftersom han snurrar ihop dom. Nu satte han sig på ställandet två gånger först. Sedan kunde jag göra alla efter varandra helt korrekt. Sitt och stå är de som han snurrar ihop och trasslar jag för mycket kan även läggandet bli lidande. Nu försöker jag förstärka likadant och inte tjata om samma del om och om igen. Det är en bit kvar men jag tycker dock att mitt upplägg idag var helt okej och Tux gjorde okej ifrån sig.

Sedan körde jag rutan och konen. Första försöket var bara så fint, matte blev bara så här . Då skickade jag honom till rutan som låg till höger från konen. Sedan flyttade jag rutan och vände på det så jag skickade åt en ruta som låg till vänster om konen (Tux står mot mig bakom konen). Det tycker han är lite svårare och gick lite i en båge mot rutan, lite långsammare (osäkerhettecken) och hamnade inte helt i mitten. Det känns även bakvänt för mig att skicka honom åt vänster. Vet inte om jag ställer mig konstigt. Jag är trots allt mycket nöjd, tvekan som jag hade tidigare gällande avståndet från kon och ut i rutan verkar helt borta. *peppar, peppar*

Det sista jag gjorde på lydnaden var apporteringsdirigering. Detta fungerade inte så bra. Tux drog mot mitten upprepade gånger och det tog en stund innan det lossnade. Jag kör momentet utan kon och han behöver inte komma in utan jag försöker bara befästa dirigering. Jag känner dock att jag behöver ha apporterna för de lockar mer än skålar. Detta kändes sådär…

Ozzy fick bara busa med husse, promenera och så sprang han kontaktfältshindren med bravur.

Med Tux hade jag bestämt mig för börja träna något som jag påbörjade för ett tag sedan men inte fullföljde. Jag pratade med Åsa S (Erik och Eije) på förmiddagen och hon hade använt en ganska liknande sak på sina kurser och så och tyckte det fungerade bra så jag blev helt klart lite sporrad. Det är att jag vill ha ett tecken/kommando på att Tux måste sakta in och trampa om innan hindret för att han skall svänga. När Tux drar på framåt så kan det se ut så här och det är inte helt lätt att svänga i sådana här språng.

Jag har bestämt mig för ett handtecken för det började med innan och det känns naturligt. Möjligen skall jag lägga på ett muntligt kommando senare, måste fundera på det ett tag. Jag tycker att det är lite jobbigt att ha för mycket att säga inne på banan. Jag hoppas att han skall bli så duktig på det att jag skall kunna göra det på avstånd och att det på så sätt skall underlätta för honom att växla mellan full fart och svängar. Tighta svängar är A och O, viktigare än en snabb hund. Helst vill man ha både och förstås… Det är mycket med det jordiska.