Det funkar att tjata… Vi har gått i ide, vi har inte tränat sedan Bröndby. Det måste nog vara rekord, eller nått! Äsch, både jag och hundarna har nog mått bra av att ta det lite lugnt. Imorgon bitti kör vi igång igen. Vi har däremot simmat och tagit långa promenader. Dessutom har jag varit hemma hos mamma och pappa och fått Ozzy undersökt med tanke på alla hans rivningar. Tux blev dessutom vaccinerad fast det hann han inte märka.

Idag har vi lagt gräsmatta. Så otroligt praktiskt med gräsmattor som kommer på rullar och så bara rullar man ut dom. Vi hade några kompisar här som hjälpte till så det tog bara ett par timmar. Från jordmatta till grön gräsmatta. Mysigt att kunna gå barfota. Nu är det bara staketet som fattas. Så här ser det ut nu:

Huset från gatan, lilla fönstret är vid köket och så är det en liten uteplats.

Huset från baksidan, vi har en temporär lösning för Piff och Puff. Våra grannar
har katt till Ozzys STORA förtjusning, imorse var det alltså bara jord runt hela
huset…

Ozzy
Det har varit grymt jobbigt med att Ozzy har gått från att ha sprungit enormt bra för att vara honom till att han river nästan hela tiden. Detta har bekymrat mig jättemycket för jag trodde verkligen att jag hade kommit förbi det så gott det går med honom. Han kommer alltid hoppa lite för långt ifrån men under våren och vintern har det inte alls känts så besvärande som innan. Jag har placerat mig i riktigt många klasser och tog mig till final i SM osv. Givetvis blir man orolig att det är något fel på honom men han har inte uppvisat att han har ont trots att jag verkligen har iakttagit honom, klämt och känt.

Nu efter Bröndby så har jag som sagt tagit lite ledigt för att både jag och hundarna behövde det. Dock har jag funderat en massa. En sak som slog mig att Ozzy ofta börjar gå sämre under mitten/slutet av sommaren. Det kommer ofta i juli och augusti. Orsaken till att jag kom på detta är att jag kom på att han ofta går dåligt till Oskarshamnstävlingarna som går i mitten av augusti. Jag vet att jag har strukit mig just på grund av att han river. Detta gjorde att jag tog mig en funderare på vad som kan vara orsaken till att han går sämre och att det tycks följa ett mönster.

Det enda jag kunde komma på är träningen. Under höst och vår så tränar Ozzy mindre, ja till och med mkt i våras. Han tränar 1-2 kortare pass agility i genomsnitt. Passen är då ofta intensiva men korta. Orsaken till detta är att jag är hänvisad till att träna efter kurstid, dvs efter 21 och framåt. Under sommaren finns inte denna restriktion utan jag kan träna hur många dagar och hur långa pass som helst. Och jag tränar….. Mina funderingar är om Ozzy faktiskt inte riktigt klarar detta. Han vill ju är med till 110 % men att det blir för mycket fysiskt/psykiskt för honom – att han helt enkelt blir övertränad…

Struktur och planering….
Tankarna kring detta med träningen och Ozzy har gjort att jag har funderat rent generellt över min träning med bägge hundarna. Jag har kommit fram till att under sen våren och sommaren har den varit fasligt ostrukturerad.

Ozzy behöver inte träna speciellt mkt, jag tycker att han kan det mesta. Jag kan inte ens minnas att jag de senaste året har valt att handla på ett visst sätt för att han inte kan det eller nått liknande. Jag försöker alltid ta snabbaste vägen med Ozzy och ‘safear’ aldrig (enda undtag är hopploppskvalet under SM) och rent handlingsmässigt fungerar det faktiskt mycket bra. Han är duktig . Egentligen behöver Ozzy enbart hållas i fysiskt skick och lite ‘underhållsträning’. Ändå ökar jag Ozzys mängd med träning rejält i tron att vi skall bli bättre och det är dessutom utan att träna något specifikt, dvs vi tränar bara mer.

Likadant tränar jag mycket med Tux utan att egentligen planera så mycket vad jag skall träna på. Jag kan åka ned till klubben och egentligen inte ha bestämt vad jag skall träna på och jag tror inte detta är så himla bra.

Så nu har jag ägnat en del tid åt att försöka bena upp vad jag skall göra med hundarna och vad jag skall träna på. Med Ozzy skall jag som sagt dra ned på agilityträningen under en period och se om det blir någon skillnad. Han skall få ett pass i veckan när det är tävlingar på helgen. Annars blir det simning och promenader som gäller.

Med Tux skall jag jobba mycket med svängarna i första hand. Detta har jag säkert sagt många gånger men sedan blir det en massa springande av banor ändå eller springande av kombinationer som jag inte tycker är intressanta. ISedan skall jag lägga på växlingar mellan svängar och fart vilket är det som Tux har svårast för. Nu har jag äntligen hittat Great Dog DVDn igen så jag började titta på den och skall i första han verkligen jobba igenom alla de övningarna. Jag tänkte att det kunde vara smart att lägga på fartsekvenser till ‘kända’ kombinationer för Tux lättare skall förstå vad som skall hända. Alltså typ halvt om halvt ‘backchaina’ (vacker svengelska ) sekvensen. Se till att svängarna sitter där jag har dom och sedan lägga på fart sekvens innan så han kanske förhoppningsvis får förståelse för att amn måste bromsa innan man skall svänga för att få till svängarna.

Jag tänkte att det vore bra för koncentration och fokusering att jag inte får träna agility så många gånger i veckan med Tux heller. Det känns som att det lätt blir slentrian annars, speciellt nu när jag bor så nära klubben. Dessutom behöver jag försöka komma igång med spåret så jag kan starta lägre klass innan vintern.

Träningen måste helt enkelt bli mkt mer strukturerad!

I Bröndby var jag rätt duktig med starterna som har varit jobbig med Tux. Dels att han rycker och drar in mot banan och dels att han åker framåt (kröp innan). Däremot  var jag inte nöjd med  kontaktfälten och så har det varit flera tävlingar. Jag gillar inte att han frågar mig flera gånger, typ får jag springa nu? nu? men NU då? Så vill jag inte ha det. Jag är ganska säker på att det beror på att jag har släppt honom på olika ställen så därför skall jag vara petnoga kommande tävlingar. Cert och SM-nollor får flyga all världens väg. Jag har tittat en hel del på klass 3 hundar i large och det är väldigt få som har kontaktfälten så som jag vill ha det. Jag tycker att Jenny och Elvis är de som har bäst i Sverige idag, tror jag. Orsaken är att inte frågar förrän han verkligen är nere. Tux har en början till tävlingskontaktfält och träningskontaktfält, dvs att de ser olika ut. Det är en tendens men sådant blir lätt en jobbig vana. På träning är han balanshinder flera klasser bättre än på tävling så nu är det bara att bita i det sura äpplet och få honom att göra samma sak på tävling och framför allt få mig att verkligen inte tulla på när han skall släppas eller inte.

Imorgon blir det dubbelboxövningar för Tux. Dessutom skall vi köra dumruta och apporteringsdirigering. Nu skall hundarna få komma ut och simma.