Okej, det är himla småaktigt och löjligt men jag kan inte hjälpa det.
Jag är lite putt….När Tux tog sista certet i hoppklass så var det Mia Laamanen som dömde men på hunddata står det Jan-Egil Eide…Inget fel på Jan-Egil men Laamanen är strået vassare…
Så kan det bli ibland…
Imorgon kväll skall vi kanske debutera i eliten. Jag vill egentligen inte alls men tycker att det kanske vore bra att ‘kolla av’ läget. Det är lite saker som sagt som strular. När vi kör fulla avståndet till rutan (25 m från kon) så tvekar Tux, ibland vänder han som om han tror att han skall apportera. Vet inte riktigt hur denna osäkerhet har uppkommit. Sedan skulle han som sagt enbart sitta sist vi körde dumrutan och skita i konen vid apporteringen. Ja, det ser inte helt ljust ut måste jag säga…och det är helt enkelt därför jag tvekar. Men sen är det rätt skönt at få debuten avklarad så slipper man den prestationsångesten sedan. Oj, vad jag velar..
Senare…
Okej, nu har jag bestämt mig för att det inte blir någon debut i elit imorgon. 
Körde igenom de moment som vi har haft besvär med. Rutan var verkligen super 
, apportering med dirigering var oxå bra (körde bägge hållen 2 ggr åt på två ställen fick ge dk en gång åt höger i mkt skarpt motljus) men så kommer vi till dumrutan och han bara sätter sig. För ett par veckor sedan så ville han inte sätta sig alls och nu sätter han sig bara.
Jag startade alldeles för tidigt i trean och svor att jag inte skulle göra det igen. Jag vill helt enkelt inte starta förrän vi har en rimlig chans på första pris. Dessutom så såg jag hur mkt bättre momenten ser ut när hunden verkligen är säker på sin sak, som elitrutan idag som bara var glimrande. Det blir helt enkelt att träna någon månad till så att alla momenten är där de skall vara. Känner mig rätt besviken över att inte kunna debutera men ändå nöjd med att ha tagit beslutet. Det är framför allt schysstast mot hunden, han skall ju ha en bra resa när han tävlar och känna att han lyckas och att han kan sin sak. Sen är det faktiskt ingen brådska, Tux har hunnit med en hel del i livet redan och jag är rätt orutinerad så förhoppningsvis finns det vissa förhoppningar om förbättringar….
Tänker mig att kika lite på vallning imorgon istället.
Jag hann titta lite på freestyletävling på klubben innan jag tränade. De var jätteduktiga, alla! Jag skall lägga ut bilder på min fotosida senare under kvällen. http://photo.orcafat.com/
Martina:
Du får helt enkelt snickra ihop en hemsida där du kan berätta hela sanningen
Åsa:
Hela sanningen….. ni får ju tinte skriva så där så man blir nyfiken…… men ska nog pressa ur det nästa vecka om inte annats he, he!
Åsa:
Ja… det var ju det där med att läsa igenom…..
Åsa…igen:
Fast prutinerad vet jag väl inte om du är Mette……. i så fall en väldigt duktig rutinerad (som åtminstone för oss andra känns rutinerad:P)
Åsa:
ojojojojojoj…. vad ja skriver… var tvungen o skriva en gång till bara för att
Tror förresten att det var ett bra beslut… skönt när de e tagna. Även om det kanske hade gått jätte bra så är det alltid lättare o vara efterklok o tänka att man inte borde gjort…… a, om du hänger med i mitt trötta-mitt-i- natten-svammel….
Li:
Underbara bilder som vanligt!! Jag tar med mig några..Hoppas det är OK..
Mette:
Jag har aldrig tävlat eller tränat lydnad med någon annan hund än Tux så rutinerad i lydnad kan man väl inte säga att jag är. När jag startade appellen med Tux hade jag ALDRIG varit på en brukstävling. Jag hade ingen aning om hur det gick till i praktiken. Agility är det jag är mest rutinerad inom och där har jag tävlat officiellt i 4,5 år. Så det beror väl lite på vad man jämför med. I lydnad/bruks har jag inte så mkt erfarenhet heller att hämta från klubbkompisar såsom i agilityn. Har man det kan man ju verkligen få en rivstart. Så känner jag att det har varit i agilityn, klubbkompisarna har delat med sig av sina kunskaper/ erfarenheter och på så sätt känns det som man blir rutinerad snabbare. Tux har inte fyllt tre år än så han kan ju få vara lite ‘grön’ hela detta året, men nästa år då jäklar
Åsa:
okej då…. du e väl orutinerad…. Men jag tycker att du är sååå himla duktig! Är väldigt imponerad av det jag sett!!
Mette:
Att jag inte har skrivit så innan!! Det är alltså så här man raggar komplimanger… Du är alldeles för snäll…får väl passa på nu innan du och Eije kommer och snor åt allt beröm. ;D
Åsa:
ha, ha…. ja täntke snarare be om lite lydnads tips he, he….. agilitytipsen tigger jag ju ideligen men det kommer säkert fler fårgor där sen också nu när man avancerar från liten till stor… eller e det verkligen avancerar…:P ha, ha… tiden får utvisa!
Mette:
Jag funderar mkt på det, märkligt men sant. Det vill säga jag funderar på det är mer avancerat att köra largehund än small. Just nu känner jag att det mest hänger på individen. Det känns inte som att det är så mycket lättare att köra small än large men det är annorlunda. Olika svårigheter och båda har väl sin charm men just nu tilltalas jag mer av large för att jag gillar att träna mer med Tux än Ozzy. Det är inte Ozzys fel bör jag kanske säga, han kan ju inte rå för att han var min första hund och massor av misstag begicks.. /förkyld Mette som är groggy och borde gå och lägga sig.
Åsa:
Håller med… olika svårigheter…… Nu har ja ju itne kört med egen largehund än, men tycker ändå att vissa saker e lättare med large… du ser framförallt hundn bättre… för det tycker jag e största svårigheten med Erik, att han är så liten. Även Harald som bara var en centimeter större (men hoppade tio centimeter mer) var lättare o se, eftersom hoppen tar lite längre tid….. Men large hundarna har ju även de sina svårigheter. Ska i alla fall bli kul o köra både och! Ja ska också hopp i säng!