Jag kan liksom bara inte fatta mig kort …och detta trots att det finns så kunniga personer som säger att agility är så enkelt.

Det var om att ta om kontaktfältshinder om de har hoppat kontaktfältet. Mitt svar är både Ja! och Nej!…Jag menar varför göra det enkelt om man kan krångla till det.

Mina tankar* är vilket fall helst som så att det beror på en massa olika faktorer hur man agerar om och när hunden hoppar kontaktfält. Fast även om det beror på många olika saker så är det förstås viktigt att hålla sig till en linje för att det skall bli konsekvent. Oj, nu börjar det bli rörigt känner jag..

Jag tänkte lista ett antal saker som jag tycker är viktiga för att hitta rätt metod för en själv och sin hund.

Hur gör du på träning?
Vad är det för hund du har?
Är du helt säker på att hunden har ett kontaktfältsbeteende som är oberoende av dig?
Vilken är tävlingsarrangörens inställning?
Att ha bestämt sig innan man går in!
Risk för självbelöning?
Stopp och belägg – time out!

Hur gör du på träning eller hur skulle du ha gjort?
För att hunden skall ha en rimlig chans att fatta vad det är frågan om så bör tävling och träning likna varandra. Även om hunden aldrig hoppar kontaktfält eller utför beteendet mindre korrekt på träning så bör man givetvis ha en plan för den dag det händer. Grunden är då att man gör likadant på tävling.

Vad är det för hund du har?
Det jag menar är att vissa hundar generaliserar ett beteende snabbt med andra är mer förlåtande. För vissa hundar är ett missat kontaktfält eller ett halvdant beteende på kontaktfälten likamed att den anser att den kan göra hur den vill resten av tiden. Andra hundar är som sagt mer fogliga och det är bara att åka hem och träna så har är den tillbaka i sitt ‘normala’ mönster. Jag menar inte att man bör se mellan fingrarna bara för att hunden är mer förlåtande utan mer att man med hundar som snabb generaliserar kanske alltid måste vara beredd med sitt ‘lilla åtgärdspaket’ så att man inte släpper ignom något.

Är du helt säker på att hunden har ett kontaktfältsbeteende som är oberoende av dig?
Tja, det är helt enkelt väldigt lätt att själv börja utföra beteenden på träning som hunden blir beroende av. Varierar man sig tillräckligt för att hunden verkligen är oberoende av dig? Eller gör jag samma sak på tävling som på träning om man nu har ett kontaktfältsutförande som är beroende av mig? Är man inte säker på svaret i dessa frågor så tycker jag man inte har någon riktig rättighet att bråka med hunden på tävling alls utan istället åka hem och träna mer alternativt se till att göra likadant.

Vilken är tävlingsarrangörens inställning och hur förhåller du dig till det yttre trycket?
Personligen tycker jag att detta är viktigt att veta innan jag trasslar inne på banan. Vad händer om jag tar om ett helt balanshinder om igen, hur mycket tid har jag på mig, vad gör jag om hunden inte tar kontaktfältet andra gången?

Om man nu skall ta om ett balanshinder så måste det bli lyckat annars är det självklart ingen poäng med det. Enbart det kan vara något stressande, vidare så kan det vara stressande att veta att man inte har så mycket tid på sig. Jag tror att det är bra att veta hur man klarar av den pressen innan ser till att man misslyckas en gång till. Dessutom tycker jag att det är helt värdelöst att ta om ett balanshinder om man måste gå av banan direkt för då blir det som ett straff för mina hundar. Jag vill att de skall känna och veta att när jag gör rätt så fortsätter det roliga. En annan sak som kan vara viktig att beakta är att om man trasslar på första kontaktfältshindret så hur skall man göra på de andra. Vet man med sig att arrangören/domaren är stingslig så är det kanske bäst att hoppa över dom hindren på vägen ut för att inte hamn i situationen där föraren tar om ett kontaktfält och sedan på grund av det yttre trycket låter den hoppa resterande.

Att lyfta tillbaka hunden på kontaktfältet eller enbart kontaktfältet kan ju vara ett alternativ om man gör så på träning. Men vissa hundar blir helt hysteriska när man skall göra detta, de skäller och far mest runt och när föraren väl fått upp hunden på kontaktfältet så kan man verkligen ifrågasätta vad hunden egentligen kommer ha för minnes bild av det hela. Risken i denna situation är bara att man skapar mer frustration och en hund som kanske hoppar ännu mer i ett försök att undvika det jobbiga. Lyfter man tillbaka hunden så tycker jag att det är viktigt att den blir stående i rätt position, att man kan lämna den gå tillbaka berömma och sedan släppa iväg för att köra fullfart ut till belöning.

Att ha bestämt sig innan man går in på banan!
Om man inte har bestämt sig innan man går in på banan så tycker jag att frivilliga diskningar i form av att ta om hinder brukar bli röriga och opedagogiska. Helst skall man ju bryta exakt när hunden gör fel, ett hinder senare är det försent. Jag tycker att det kan vara svårt om man inte är mentalt inställd på att idag diskar jag oss om hunden inte gör så här.

Risk för självbelöning?
Ganska så vanligt anser jag att det är, dvs att ta om ett kontaktfältshinder blir en belöning för hunden mer än en korrigering. Föraren stannar, hunden rusar antingen tillbaka till kontaktfältet och så kör den igen eller så springer den till början av balanshindret gärna genom att hoppa några extra hinder som lite grädde på moset. Hunden tycker inte alls det är speciellt besvärligt utan allt är mer av en bonus att få ta om ett hinder. Den får springa lite till och det är enbart skoj, har den tur som sagt så kan den även hoppa lite extra. Denna hund kommer förstås fortsätta att hoppa kontaktfält eftersom det inte finns någon poäng att ta dom första gången.

Stopp och belägg – time out!
Att bryta helt och hållet när hunden hoppar ett kontaktfält är en time-out. Har inte sett så mycket av det i Sverige. Jag har skrivit om time-out innan. Det jag tycker folk missar med time-out är att för att hunden skall ha någon som helst rimlig chans att förstå vad det är frågan om så måste man få till ett lyckande direkt anslutning. På tävling är detta förstås ursvårt och risken är överhängande att hunden går in och gör exakt samma sak igen och då har den inte lärt sig något och värsta fall så har man bara byggt på en osäkerhet. Greg tyckte väl att time-out var ett big NO, Susan Garrett ett litet no….

Så kontentan är väl JA, ta om eller sätt tillbaka hunden på kontaktfälten i de allra flesta fall men som sagt det kan vara helt okej att välja att inte ta om…samt se till att ha en genomtänkt plan när du skall ta tillbaka och hur du skall agera när du gör det.

Skrivklåda…

*nja, sanning med modifikation förstås. Här är det förstås massor av folk om har bidragit med sina erfarenheter och kunskaper (kurser, klubbkompisar, forum mm)..