Jag har alldeles för mycket på G nu för att det skall vara riktigt bra.

Först är det Vårhoppet nu till helgen med massor av saker att fixa.

Sedan flyttar vi snart, det är förbesiktning av huset på måndag och så får vi nycklarna på onsdag. Det kommer att vara såååå nervöst på måndag. Vi har ju inte sett hur det ser ut på riktigt. Förutom flytten så måste vi fixa så att vi får en trädgård så fort som möjligt och staket så hundarna kan vara ute.

Dessutom som börjar det väl bli dax för valpning nu snart. Så spännande…, hoppas att allt går väl.

Sedan måste jag åka på tjänsteresa innan och över SM, ja har ledigt under själva SM så då kommer vi förstås dit och tävlar. Tux får bara heja på, jag hittar nog någonstans att träna med honom.

Söndags var verkligen inte min dag. Förutom de två disken med Tux och en trist rivning med Ozzy så lyckades jag pajja mitt bankkort. Så jobbigt för mig som inte tycker att cash is king. Jag var tvungen att köpa nytt koppel och halsband till Tux för jag hade tappat bort hans dagen innan. Jag stannade till vid en Zoo-butik utanför Lund och när jag skulle betala så for mitt kort över disken och hamnade på den där brickan som man avmagnetiserar larm med. Sen var kortet stendött…. Jag hade 70 kr i kontanter på mig som jag har fått klara mig på sedan dess. Kunde betala halsbandet med ett kort som jag har i jobbet.

Den andra saken som hände i söndags var att jag blev halvt inlåst på en toa vid tävlingarna och Lund och blev vrålförbannad.  Det var sent på tävlingsdagen och jag hade precis hämtat Tux och tänkte att jag nog skulle kila på toa innan. Till saken hör att toan ligger en bra bit från tävlingsområdet. När jag skall låsa upp så går den spaken som man låser med bara att vrida runt, inget hände. Sedan efter stund såg jag det fanns ett lås längre upp så jag vrider på det och inget händer.  Jag håller på och vrider hit och dit en bra stund och inget händer. Jag hörde inte heller om någon kom utanför så jag kunde meddela att jag inte kom ut. När jag hade stått där en bra stund så tänkte jag att måste på något sätt meddela att jag inte kommer ut så jag satte på larmet.  Så där står Tux och jag i larmet ytterligare en bra stund och försöker komma ut. Vid det läget så hade jag börjat bli ytterligt irriterad, jag ville springa. När det väl kom en person så var jag vrålirriterad. Låset hade inte gått i baklås utan det nedre låset som delvis var sönder eftersom man kunde vrida runt det hur många varv som helst öppnades enbart vid ett läge exakt. Eftersom man inte kände när låset gick upp var det supersvårt att hitta det läget. Hon som kom var tvungen att lotsa mig genom att säga när det var helt vitt. Grrr….