Jag har varit i Karlskrona och jobbat under några dagar. De första dagarna var det himla härligt väder. Vi har hunnit träna en del och gått långa promenader både i skogen och vid havet.

Igår hade vi värsta bruksdagen för jag hittade en tallskog som var så inbjudande. Det blev både platsliggning med skott, uppletande och ett spår. Denna gången blev det skott bakom Tux, det har jag inte gjort tidigare. Jag stod nog väldigt nära tror jag, 15 m bakom, max. Nu är väl den stackars hunden lomhörd oxå… Han låg fint, han vände huvudet och tittade på mig men flyttade sig inte och det får man väl säga är okej för det fanns ju inte så mycket framåt att titta på. Uppletande gjorde bägge hundarna, Ozzy kom inte tillbaka med några saker..men han sprang för glatta livet ut till dom. Okej, han kom in efter en bra stund, när han själv ville och det spelade minsann ingen roll om jag sprang åt andra hållet eller dansade salsa för som sagt han kommer med sakerna när han vill.

Jag har knappt kört uppletande innan och vet nog inte riktigt vad jag pysslar med men jag la ut lite olika saker i en lååång korridor och Tux fick se när jag gjorde det. Han var väldigt ‘på’ och for ut i skogen som ett skott. Sedan blev han stående och tittandes på mig ute ‘bushen’. Jag fick springa åt andra hållet två gånger men sedan fattade han vinken. Andra korridoren gjorde han verkligen kanon. Spåret gick bra förutom upptaget fast det var mitt fel.

Idag jobbade jag med lydnaden och så jobbade jag med kontaktfälten. Det är väldigt nyttigt att göra detta på andra klubbar för Tux blev osäker på A:et och nu hade jag chansen att träna igenom det till skillnad från tävlingar. I lydnaden så har jag lite problem med dirigeringen till apporterna om det är mkt koner (rutan) i närheten. Tux hellre och tar någon annan av apporterna om man dirigerar honom mot en apport som ligger åt samma håll som rutan. Jag vet inte om det är uppställt så någon gång på tävling, dvs att apporterna läggs ut nära rutan? Han börjar åt rätt håll men så ser han rutan-konern och då viker han av, precis som han tänker att man får inte springa nära den när man skall apportera. Ozzy loppade bara runt och var allmänt bäst på agility.

Jag har fotat oxå…….

Ja, han är en riktig sötnos den där Tux och tungan har han rätt i mun…

Lilla Loppan…

Tux gillar vatten och tar alla chanser att plaska runt. Detta är i ett dike…

Var tvungen att dokumentera något annat än mina hundar!

Tänk att även Vorsteh får söta valpar

Mini-Greta, samma teckning som mamma Greta, dvs nästan ingen alls.

Det är faktiskt väldigt jobbigt att vara valp, folk som kommer och stör hela, hela tiden.

Valparna är 3 veckor och det är min pappas Vorsteh Greta som är mamma.  Hur söta som helst är dom!