Okej, nu har vi fått nycklarna till huset och här är en liten tjuvkik. Tyvärr var det hel del anmärkningar vid besiktningen.
Allvarligast var det på en toalett där golvet måste rivas upp och läggas om men vi kan flytta in ändå.

Utsidan då mot trädgården…

En del köket…

In mot köket från ett rum…

Åt andra hållet, dvs från köket…

Mer kök…

Badrummet på ovanvåning…

Oxå badrummet på ovanvåning fast åt andra hållet..

Nu måste jag stressa ut med hundarna på prommis..Ha de´!

Tack för alla grattisar och för alla snälla kommentarer om bilderna!!

Jag är verkligen nöjd med bägge hundarnas prestationer i helgen! Jag kommer inte ihåg alla loppen men skall ändå försöka mig på en liten summering.

På fredagen så nollade först Ozzy hopp 3 men det var lite tveksamt här och var så tiden räckte väl inte riktigt till någon topplacering. Jag var rätt nöjd ändå, det blev en SM-nolla till och det är alltid trevligt. Sedan var det Tux tur och vi fick till ett bra lopp. Vi hade ett par ställen som jag skulle ha velat göra annorlunda om jag hade haft chansen. Jag höll honom för länge i bägge tunnelingångarna samt att jag släppte fram honom försent i en passage dom jag trodde skulle vara svårare än vad den var. Men jag skall inte gnälla vi blev 4:a slagna av Elvis, Ia och Lotus…det kunde ju ha varit värre… Det blev som sagt Tux tredje hoppcert och nu är även han champinjon. Det var för övrigt Mia Laamanen som hade ritat banan och dömde, jag har som sagt nämnt henne tidigare i bloggen. Jag har skickat in championatsansökan till SKK idag så får vi se hur snabba de är att uppdatera..

I Ozzys agilitylopp så rev han tyvärr första hindret, jag tror att det var för att jag drog igång för snabbt. Han hoppar bättre när jag smyger igång. Överhuvudtaget är svårt att lägga något tryck framåt på Ozzy för då börjar hans hoppning falera, från halvdan till kass. Men den är ändå bättre nu än vad den har varit, kanske den blir bättre med tiden..

Tux agilitylopp känns smått ironiskt eller nått. Vilket fall som helst så blev det fel ganska tidigt i banan, mellan hinder 5 och 6. Jag var säker på att jag hade fått en vägran för att jag kallade in Tux för hårt och han svängde förbi det hinder som han skulle ta och jag fick ta tillbaka honom. Jag bestämde mig för att verkligen träna kontaktfält eftersom jag trodde jag hade 5 fel, nu gjorde Tux alla kontaktfälten bra så jag behövde aldrig ta tillbaka honom även om jag höll honom länge på fälten. Snacka om att jag blev snopen när de sa att jag hade noll fel när jag kom i mål. Tiden var som sagt inget att hänga i julgran med både en extra loop och stopp på kontaktfälten (även uppfart balans) så då blev jag faktiskt lite nervös. Jörgen Tellkvist fick till ett felfritt lopp med Zack och var förstås helt överlägsen men ingen annan lyckades knuffa bort oss från pinnplats. Jag hade TUR men jag har haft mycket otur i agility 2 så jag hade en del att ta igen. Jätteskönt att komma upp i trean i agility oxå.

Resten av helgen blev det enbart disk för Tux men jag tycker verkligen att han har gått kanon. Faktum är att jag tycker att det bästa loppet under helgen var ett lopp där jag diskade mig. Det var debuten i agility 3, han tog fel tunnelingång men hela loppet i övrigt kändes verkligen kanon. Jag kan ibland bli lite passiv och avvaktande i handlingen och det gillar jag inte riktigt. Så både lördagen och söndagen försökte jag tänka på att jobba hela tiden med Tux och det känns väldigt bra. Jag fick ett lätt återfall i sista klassen på söndagen då jag fegade i starten och det ledde förstås till disk. Eftersom det var sista klassen så passade jag testa det jag hade tänkt att köra från början och jag behöver väl inte säga att det fungerade perfekt. No more fegande…

Ozzy dubbelnollade på söndagen och kom 3:a respektive 4:a. Ozzy har nu enbart en agilityklass-nolla kvar för att vara klar för SM 2007.

Bilder från helgen finns här: http://photo.orcafat.com/varhoppet06

Idag har vi varit och tittat på huset. Jag vet inte om jag skall gråta eller skratta. Huset är väldigt fint men inte klart!!! Vi är rätt rejält sura på PEAB som de som bygger. Han som sköter besiktningen kunde inte göra förbesiktning för att det helt enkelt inte är tillräckligt klart. Det känns måttligt roligt helt enkelt. PEAB lovar att huset skall vara klart till onsdag men trädgården kommer inte vara klar förrän långt in på sommaren. Detta har de inte meddelat oss vilket är ett kontraktsbrott. Just nu är det bara lera utanför dörren och det är inte så roligt när man två hundar. Jäkla PEAB. En annan sak som är lite utav en besvikelse var att jag hade beställt en norrstjärna (kartsymbol) i mosaik till hallen. Vi har missat att den har kommit bort ur beställningen så jag får ingen norrstjärna . Vi skulle ha dit en trädgårdsdesigner som kunde fixa trädgården men eftersom vi inte vet när den blir klar så lär detta dröja. Jag som hade sett fram emot att kunna hundarna ute i trädgården. Grr…

Pinsamma bilder….
Jag tog den här bilden på Martina med Troya i fredags: http://photo.orcafat.com/album01/f67 och jag tycker att den är hysteriskt rolig. Vet inte riktigt om Martina tyckte att det var lika roligt som jag, tror inte det. Men vi kan väl lindrigt sagt säga att hon fick sin hämd för kolla in mig på dessa bilder som Andreas Silfverberg har tagit:

http://www.agilityfocus.se/album/varhoppet/lordag/slides/IMG_5377.html

http://www.agilityfocus.se/album/varhoppet/lordag/slides/IMG_5378.html

Man kanske skall ha rånarluva på sig när man springer??? GAH vad pinsamt…

Jag har alldeles för mycket på G nu för att det skall vara riktigt bra.

Först är det Vårhoppet nu till helgen med massor av saker att fixa.

Sedan flyttar vi snart, det är förbesiktning av huset på måndag och så får vi nycklarna på onsdag. Det kommer att vara såååå nervöst på måndag. Vi har ju inte sett hur det ser ut på riktigt. Förutom flytten så måste vi fixa så att vi får en trädgård så fort som möjligt och staket så hundarna kan vara ute.

Dessutom som börjar det väl bli dax för valpning nu snart. Så spännande…, hoppas att allt går väl.

Sedan måste jag åka på tjänsteresa innan och över SM, ja har ledigt under själva SM så då kommer vi förstås dit och tävlar. Tux får bara heja på, jag hittar nog någonstans att träna med honom.

Söndags var verkligen inte min dag. Förutom de två disken med Tux och en trist rivning med Ozzy så lyckades jag pajja mitt bankkort. Så jobbigt för mig som inte tycker att cash is king. Jag var tvungen att köpa nytt koppel och halsband till Tux för jag hade tappat bort hans dagen innan. Jag stannade till vid en Zoo-butik utanför Lund och när jag skulle betala så for mitt kort över disken och hamnade på den där brickan som man avmagnetiserar larm med. Sen var kortet stendött…. Jag hade 70 kr i kontanter på mig som jag har fått klara mig på sedan dess. Kunde betala halsbandet med ett kort som jag har i jobbet.

Den andra saken som hände i söndags var att jag blev halvt inlåst på en toa vid tävlingarna och Lund och blev vrålförbannad.  Det var sent på tävlingsdagen och jag hade precis hämtat Tux och tänkte att jag nog skulle kila på toa innan. Till saken hör att toan ligger en bra bit från tävlingsområdet. När jag skall låsa upp så går den spaken som man låser med bara att vrida runt, inget hände. Sedan efter stund såg jag det fanns ett lås längre upp så jag vrider på det och inget händer.  Jag håller på och vrider hit och dit en bra stund och inget händer. Jag hörde inte heller om någon kom utanför så jag kunde meddela att jag inte kom ut. När jag hade stått där en bra stund så tänkte jag att måste på något sätt meddela att jag inte kommer ut så jag satte på larmet.  Så där står Tux och jag i larmet ytterligare en bra stund och försöker komma ut. Vid det läget så hade jag börjat bli ytterligt irriterad, jag ville springa. När det väl kom en person så var jag vrålirriterad. Låset hade inte gått i baklås utan det nedre låset som delvis var sönder eftersom man kunde vrida runt det hur många varv som helst öppnades enbart vid ett läge exakt. Eftersom man inte kände när låset gick upp var det supersvårt att hitta det läget. Hon som kom var tvungen att lotsa mig genom att säga när det var helt vitt. Grrr….

Grr, jag trivs inte i på Lunds BK.  Det känns verkligen som en av Sveriges segaste tävlingar.

En kort resumé av dagens tävlingar. Ozzy har gått som en liten klocka igen. I agilityklassen blev han 3:a med noll fel, ingen kanontid men å andra sidan så var det lite tveksamheter här och var som kostade lite tid. Men han var duktig ändå och tog alla kontaktfälten och så. I hoppklassen så fick vi en trist rivning på näst sista hindret. Det loppet var jag annars väldigt nöjd med, det kändes riktigt bra

I hoppklassen så hade jag och Tux ett så himla bra lopp på G men sen sket det sig. Tux tog inte framförbyte och sprang bakom ryggen på mig. När jag körde hem så kom jag på att jag har haft problem med en liknande situation tidigare så det skall jag träna på i veckan. Det är när han skall springa in i tunnel och kommer in mot tunnelns sidan så han ser inte ingången utan måste vända upp 90 grader för att komma in. Jag vet inte om kan vara det att han inte ser ingången och då beslutar sig för att hitta en egen väg….träna, träna…

Sen den där j***vla agilityklass 2 då. Det börjar faktikst bli lite jobbigt nu, i september tog vi två pinnar och sedan har vi varit nära vart och varannat lopp. Nu hatar jag agilityklass 2. Denna gången var det faktiskt inte nära utan det var en klockren disk då jag hade gjort ett fel val i handlingen. Balansens kontaktfält var kanon, vippen var helt super , kanske har vår träning gett resultat? A:hindret var riktigt bra för det var en sådan där situation som har varit svår för Tux, dvs där jag måste stanna och han får ingen hjälp av mitt drag men idag drog han hur fint som helst. Så mycket var bra men dessvärre inte allt.

Nästa tävling är fredag till söndag på hemmaplan.

Jag har varit i Karlskrona och jobbat under några dagar. De första dagarna var det himla härligt väder. Vi har hunnit träna en del och gått långa promenader både i skogen och vid havet.

Igår hade vi värsta bruksdagen för jag hittade en tallskog som var så inbjudande. Det blev både platsliggning med skott, uppletande och ett spår. Denna gången blev det skott bakom Tux, det har jag inte gjort tidigare. Jag stod nog väldigt nära tror jag, 15 m bakom, max. Nu är väl den stackars hunden lomhörd oxå… Han låg fint, han vände huvudet och tittade på mig men flyttade sig inte och det får man väl säga är okej för det fanns ju inte så mycket framåt att titta på. Uppletande gjorde bägge hundarna, Ozzy kom inte tillbaka med några saker..men han sprang för glatta livet ut till dom. Okej, han kom in efter en bra stund, när han själv ville och det spelade minsann ingen roll om jag sprang åt andra hållet eller dansade salsa för som sagt han kommer med sakerna när han vill.

Jag har knappt kört uppletande innan och vet nog inte riktigt vad jag pysslar med men jag la ut lite olika saker i en lååång korridor och Tux fick se när jag gjorde det. Han var väldigt ‘på’ och for ut i skogen som ett skott. Sedan blev han stående och tittandes på mig ute ‘bushen’. Jag fick springa åt andra hållet två gånger men sedan fattade han vinken. Andra korridoren gjorde han verkligen kanon. Spåret gick bra förutom upptaget fast det var mitt fel.

Idag jobbade jag med lydnaden och så jobbade jag med kontaktfälten. Det är väldigt nyttigt att göra detta på andra klubbar för Tux blev osäker på A:et och nu hade jag chansen att träna igenom det till skillnad från tävlingar. I lydnaden så har jag lite problem med dirigeringen till apporterna om det är mkt koner (rutan) i närheten. Tux hellre och tar någon annan av apporterna om man dirigerar honom mot en apport som ligger åt samma håll som rutan. Jag vet inte om det är uppställt så någon gång på tävling, dvs att apporterna läggs ut nära rutan? Han börjar åt rätt håll men så ser han rutan-konern och då viker han av, precis som han tänker att man får inte springa nära den när man skall apportera. Ozzy loppade bara runt och var allmänt bäst på agility.

Jag har fotat oxå…….

Ja, han är en riktig sötnos den där Tux och tungan har han rätt i mun…

Lilla Loppan…

Tux gillar vatten och tar alla chanser att plaska runt. Detta är i ett dike…

Var tvungen att dokumentera något annat än mina hundar!

Tänk att även Vorsteh får söta valpar

Mini-Greta, samma teckning som mamma Greta, dvs nästan ingen alls.

Det är faktiskt väldigt jobbigt att vara valp, folk som kommer och stör hela, hela tiden.

Valparna är 3 veckor och det är min pappas Vorsteh Greta som är mamma.  Hur söta som helst är dom!

Idag var det Ozzys tur att prova lyckan i Falkenberg. Han var så duktig. I hoppklass 3 fick vi inte riktigt till det så tight och inget riktigt tryck i loppet men vi var nolla vilket fall. Det blev en 7:e plats till slut.

I agilityklass 3 gick det bra, vi blev 2:a. Det var en internationell agilityklass så Ozzy fick ett reserv CACIAG, vad man skall ha dom till vet jag inte riktigt…

En dubbelnolla är inte så illa och vi har helt plötsligt kommit en bra bit på väg mot nästa års SM.

På vägen hem så stannade vi på Hallandsåsen och gick promenad i bokskogen där. Hundarna hade helskoj, Tux såg till att justera ordningen på alla pinnar han hittade i skogen. Stackars Ozzy tycker att det är så jobbigt när Tux far runt pinnar, halva träd (ju större desto bättre) för det brukar alltid resultera i att han får en pinne i huvudet. Tux springer med dessa pinnar och Ozzy lyckas alltid hamna ivägen när Tux skall springa förbi med ett halvt träd i munnen.

Tux var mer gul än svart av allt pollen från böckerna (bokträden) efter promenaden.  Han vadade och sprang i en bäck och sedan så fastnade allt pollen i pälsen.

Idag hann jag hälsa på Nemi oxå, igår blev det bara Lira. Nemi fick ett av Ozzys priser och hon verkade väldigt nöjd den vinsten (en nallebjörn). Man blir lite lätt valpsjuk av alla dessa valpar, de är så söta. Det är tur det är långt mellan Malmö och Stockholm..

Tux och jag kommer aldrig ur agilityklass två!

Vi har varit Falkenberg idag och skall dit imorgon oxå. Idag var det large och imorgon är small/medium. Tux och jag började med Ag…Det var en riktigt svår bana för att vara klass 2 med många svårigheter. Det blev vilket fall disk för Tux sprang under balansen. Jag hamnade fel på hindret innan och så skulle jag skicka honom på en tunnel som låg under balansen och jag var tvungen att backa bakåt för att komma runt balansen på andra sidan. Jag trodde att Tux hade ‘låst’ på tunnel när jag började backa men det hade han inte utan stället sprang han under balansen. I övrigt gick han bra. Ett ekipage nollade klassen.

Sen sprang jag Ag 3 med Helene Johanssons Meg och det gick riktigt bra. Vi var nolla ända till slutet då jag fick en fulsnurr och sedan blev det disk på nästa sista hindret då jag slarvade.

I hopp 3 började jag med Meg och hon var så duttig! Vi nollade och slutade 4:a i klassen och fixade en SM-pinne till Helene. Härligt att få köra en väl genomarbetad hund.

Sedan var det Tux tur. Vi diskade oss igen på tredje hindret från slutet, jag fick nog alldeles för bråttom så jag visade honom dåligt, jag tyckte att alla svårigheter var över…men man är ju inte i mål förrän sista hindret är hoppat. Vad skall man säga om loppet då? Jag hade ett par svängar som jag inte var helt nöjd med men annars gick Tux alla tiders. Däremot kan jag säga att jag numera har full förståelse för Palles tjatande om fastsättande av tunnlar. I detta loppet var det en tunnel som skulle tas 2 ggr och första gången lossnade utgången helt. Eftersom det var en tunnel med endast ringar så innebar det att den kollapsade rejält. Detta var inte åtgärdat när Tux kom andra gången och han fastnade rejält och kom knappt ut och när han kom ut så smällde han in i stålhållaren skulle ha hållit tunneln på plats. Dom har ju rätt bra fart i dom där tunnlarna och att fastna är nog inte så trevligt, kan nog i värsta fall vara skadligt. Dessutom är rätt svårt att få en konkurrenskraftig tid. Det är sånt som händer men som sagt jag förstår förare som tjatar om det och jag kommer faktiskt vara mkt mer noga själv. Jag tycker nog egentligen att domaren skall bryta när dom ser att det blir så här….

Nu skall jag pyssla med funktionärsschemat till Vårhoppet, vilket lördagsnöje!

Jag måste erkänna att  när jag är ute med hundarna så undrar jag ibland vad det är för fel på vissa människor. Hur tänker de eller tänker de inte överhuvudtaget? Jag förstår att de inte gör saker av illvilja men hur funkar dom egentligen….

Jag var precis ute med hundarna runt parken på prommis. Jag möter en kille med två fluffiga små saker i flexikoppel. Han låter dom springa helt ospärrat i flexit så de är en bra bit framför honom. Jag beslutar mig för att stiga åt sidan så han får en chans hala in sina små fluffbollar för annars kommer vi trassla in oss. Tror ni killen halar in flexit, nä utan hans hundar kommer fram till mina och han är 5 meter bakom.

Okej, jag kan leva med det, dvs hundar som kommer fram och hälsar för jag orkar inte bråka med folk. Men då skall hundarna banne mig oxå vara snälla. Dom här marsvinsmonstren morrade, fräste och spottade och tänkte minsann inte alls hälsa vänligt….de hängde fortfarande ute i flexit utan att killen som höll i dom gjorde någon tendens att hala dom. Ozzy som inte vill hälsa ställde sig bakom mig och började morra och Tux såg mest lite bekymrad ut när han funderade på vad de egentligen ville.

Alltså vad är det för fel på folk, varför skall deras byrackor springa runt och terra andra? Är de måntro döva så de inte hör när de morrar och gapar eller har de på något sätt inbillat sig att det är tecken på de vill hälsa?

Jag har lärt mig att acceptera att det finns folk som gärna vill låta sin hund hälsa, visserligen tycker jag inte att det är så kul men va fan, hellre det än människor som skriker. Men detta förstår jag inte alls? Dessutom kan man undra varför de inte är mer rädda om sina små pirayor, när de springer fram så där till en större hund kan de ju smälla och bli riktigt otrevligt.

Kan det vara ett virus som äter upp vissa delar av hjärnan?

Jag har sedan ett par veckor funderat på om Tux är inne i andra, psykiska, könsmognadperioden? Kan den komma så här sent?  På de flesta ställen som jag läser så står det runt 1½ och 2 år och Tux är mer än så, snarare närmare 3 än 2. Han har inte haft några som helst utpräglade könsmognadsperioder innan. Första könsmognadsperioden så började han lyfta på benet och så började andra hanhundar bli mer aggressiva mot honom, that was that, efter det har det inte varit något alls vad jag kan minnas. På häst vet jag att de utvecklas senare om de tränas hårt men kanske kan det vara samma sak på hund? Tux har ju utan tvekan gått mycket, det var inte egentligen inte förrän i slutet av januari och februari som det blev lite lugnare.

Tux är absolut inte dum eller något sådant, det är bara det att jag inte helt och hållet känner igen honom i alla lägen. I mars var han väldigt om sig och kring sig gällande kissandet dessutom var halvt döv på promenaderna. Han har alltid varit väldigt lyhörd. Detta har dock försvunnit helt och hållet nu. Inte lyhördheten alltså utan omständigheterna kring kissandet….

Sedan har han spökat för lite saker, inga stora grejjor och han har alltid kunnat lösa genom att gå fram och undersöka. Dock brukar han inte spöka alls så då börjar man fundera på vad som händer. Det har varit saker som att en gång var vi skogen och en annan hund skällde till och då trodde han att det verkligen var fara på torpet och trumpetade på ett tag där ute i skogen på ingenting . En annan sak som hände strax innan detta var att vi satt och tittade på en tävling och cirka 30 m bort så hoppar en person upp och sätter sig på ett staket och Tux fick ett väldigt trängande behov att tala om det som hade hänt för alla runt omkring. Här kunde vi gå och hälsa på personen och det var inga problem. Men som sagt det är inte alls likt honom…

Imorse visade han dessutom tydligt att han inte längre tänker sig att ta en massa skit från Ozzy. Ozzy har som sagt en del mindre sympatiska drag och ett av dom är att han har en hel del resursförsvar. Han vaktar helt enkelt olika saker och jag har fått jobba massor med detta. Han vaktar inte mat man leksaker, delikatesser samt en del andra saker som Ozzy ser som värdefulla. Det är inte alltid lätt att veta vad han ser som värdefullt, det kan vara en person eller som i morse då ett gäng pinnar.

Ozzy lekte med en pinne tillsammans med mig och det ville förstås Tux oxå göra. Sedan beslutar jag mig för att jag vill avsluta leken och går. Tux skall då plocka upp sin pinne från marken och bära på den vilket är något han gillar. Ozzy tyckte däremot att den pinnen numera var hans så han beslutade sig snabbt för att tala om det för Tux. Då sa Tux ifrån, det är något jag inte har sett förut. Inget bråk men Tux sa till Ozzy att det kan du glömma och du skall inte hålla på tjafsa med mig för jag har inte snott din pinne. Ozzy fann sig i läget men han var inte glad. Det var inte spänt mellan dom eller så efter och det blev liksom inget mer än att Tux fräste ifrån. Tux har haft ett under av tålamod med Ozzy och varit enormt duktig på att parera Ozzys lätt knepiga temperament.

Jag tror inte det är någon fara mer än att jag får ha en tumme i ögat på Ozzy ett tag och tala om för honom att han inte skall hålla på och vakta saker. Jag måste alltid ha en tumme i ögat på Ozzy men ibland, när saker fungerar bra så lättar man lite på tummen och då poppar alltid saker upp. Ozzy är ett levande bevis att man kommer undan med och man kommer långt bara på ‘good looks and charm’…

Tux är som vanligt att jobba med, ja för den delen han är som vanligt 98 % eller mer av tiden. Det är nog mest jag som hade tyckt att det vore skönt få en förklaring på saker som man inte riktigt känner igen.

Pinnar tillhör livets trevligare saker…

Igår tränade vi lydnad. Först gick det väl sådär, det var väl inte så mycket som gick fel eller så men det kändes bara sådär. Sedan tog jag ut Ozzy och vi bara lattjade runt på agilityhindren och då slog det mig vilket helt annorlunda tonfall och attityd jag hade bara för att ‘lattjade’. Det var inte direkt så att han fick göra som han ville utan det var bara att vi körde enkla saker med mycket glada tillrop och skojiga belöningar. Vilket fall som helst så tänkte jag att det finns ju inget fog för att jag går runt som en stelopererad surpropp när jag tränar lydnad.

Sagt och gjort så tog jag ut Tux för ytterligare ett pass och oj    vilken skillnad. Det var inte så att allt gick mycket bättre men det kändes KANON. Det märktes skillnad på Tux för han blir mycket mer engagerad, han var inte oengagerad innan men när jag var gladare och mindre stel så frågade han hela tiden ‘vad vill du’ och det är så jag vill ha det. Ibland är de små sakerna som gör så stor skillnad.

Nää, nu måste jag väl jobba på riktigt lite….