Jag fick idag reda på att jag är godkänd tävlingsagilityinstruktör.

I måndags hann jag inte träna så mycket då jag håller kurs då. Men igår så var det simning och hundarna fick simma 20 min var. Det gillas av dom, skarpt. Sedan åkte jag till klubben tränade lite lydnad på klubben. Rutan gick rätt bra, okej han fick korrigera sin position själv ett par gånger (får vänta ut honom) och jag har varit slarvig med kriterierna när han skall stå så han har fått för sig att han skall komma ut och möta mig för att få belöningen. Trots detta så kändes det bra för han kändes säkrare, mer målinriktad än vad han har gjort tidigare när jag har varit ute i den positionen. Jag tror jag stod ute i rätt avstånd (hade inte mätt) och han stod vid den tänkta konen. Som sagt det gav bara en bra känsla även om det inte var perfekt alla gånger..Nu är planen att jag skall lära in konen och under tiden som jag jobbar på detta så skall jag finslipa positionen i rutan. Vill att han skall stanna i mitten direkt alla gånger, förstås. Så när konen sitter så bör det inte vara något större problem att plocka ihop det till ett moment.

Sedan tränade jag även lite ställande och läggande undergång för ‘dumrutan’. Det märktes att vi inte tränat detta på tag för han blandade ihop ställande, läggande och sättande några gånger. Jag får nog damma av dessa moment lite mer innan vi kör hela rutan runt.

Idag blev det lite körigt. Jag har varit i Danmark stora delar av dagen så Robert var hemma på lunchen och så fick de en långprommis på morgonen. När jag kom hem lite innan 16 så hade jag knappt två timmar på mig innan de som har köpt vår lägenhet skulle komma med hantverkare (de skall renovera och måste mäta och fixa). Jag hade tänkt att jag skulle spåra men två timmar är alldeles för lite när man måste köra iväg ut ur stan för att komma till någon spårmark. Så det blev en prommis i parken istället. När köparna hade åkt så stack vi ut i Bokskogen och gick promenad. Klockan var 19.45 när vi kom ut dit så något spår la jag inte. Spårbiten är lite sorglig för det är enbart 4 lägreklass tävlingar här i Skåne från juni till och med september och helt ärligt känns det lite hopplöst att man skall komma med. Men försöka går ju….

I Bokskogen var det enormt mkt hjort, jag både såg dom och hörde dom. Vid ett tillfälle gick Tux 50 m framför mig på vägen och så ställde han sig som en fågelhund med ett framben lyft och pekade in i skogen. Han ville nog bra gärna ha ett varsågod men tyckte att det var okej och komma till matte oxå. När jag ropade på honom så bara rasslade till i skogen av flocken hjortar som tyckte att nu kom hon nog lite väl nära.

Nu märks det vilket fall att det är vår, gässen i parken har börjat bli rejält aggressiva (ligger väl på ägg antar jag). De väser och går till attack. Ozzy går gärna till motattack och skäller och gormar på dom. Tux däremot han bidar mest sin tid och hoppas nog mest på att stekta gäss skall flyga in i munnen på honom. Det innebär att han går lugnt, visar ingen aggression utan verkar mest road över att de är så närgågna. Jag misstänker dock att om han får chansen och gåsen är dumdristig nog att komma tillräckligt nära så nackar han den mer än gärna och att det kommer gå fortare än kvickt. Jag tycker att det är väldigt jobbigt med denna gåsinvasion som vi har här. Det är helt enkelt riktigt obehagligt att gå i parken med alla dessa mer eller mindre aggressiva gäss. Dessutom är det faktiskt måttligt trevligt att ploga sin väg genom dm tjockt lager av gåsbajs. Okej jag överdrev men det blir vilket fall helt extremt mycket. Jag förstår även att hundarna reagerar för gässen attackerar verkligen och de backar sällan förrän de är ett par dm ifrån och det har hänt att både Tux och Ozzy fått sig ett tjuvnyp. Då gäller det hålla hårt i hundarna för man vill helst inte stå där med en hund som har gås hängande ut ur munnen…