Måste vitsa till det lite för att muntra upp mig själv.

Inbjudan
Kära Jeppe och alla andra oxå för den delen, ni är varmt välkommen på duell. Jag har lite käckt döpt duellen till Kärleksduellen.

Duellen går ut på ett antal lydnadsövningar tillsammans med höglöpande tik. Och du Jeppe, beware (!) ett av momenten är att en främmande person skall kunna få Herman att sitta och inget koppel får användas. Mellan momenten får belöning mer än gärna användas. Vi måste tänka på att publiken skall få sitt oxå. Vi ser gärna ett antal män i övre medelåldern görandes hoppsasteg. Tux låter hälsa att han tycker det verkar vara kul att vara med i Kärleksduellen och att han redan har tränat med ypperligt resultat. Vad skall vi säga, skall vi ses om ett par veckor? Jag är faktiskt redo så jag kan ta det nästa helg….

Nu drar vi till Tranås. Vi har tagit med oss en extra släpvagn till alla priser som vi skall med oss hem…Jag är egentligen på rysligt dåligt humör men nu har det slagit slint huvudet, jag tror det är solsting. Jag vill stanna på Gotteboet, Martina…

Jag fick idag reda på att jag är godkänd tävlingsagilityinstruktör.

I måndags hann jag inte träna så mycket då jag håller kurs då. Men igår så var det simning och hundarna fick simma 20 min var. Det gillas av dom, skarpt. Sedan åkte jag till klubben tränade lite lydnad på klubben. Rutan gick rätt bra, okej han fick korrigera sin position själv ett par gånger (får vänta ut honom) och jag har varit slarvig med kriterierna när han skall stå så han har fått för sig att han skall komma ut och möta mig för att få belöningen. Trots detta så kändes det bra för han kändes säkrare, mer målinriktad än vad han har gjort tidigare när jag har varit ute i den positionen. Jag tror jag stod ute i rätt avstånd (hade inte mätt) och han stod vid den tänkta konen. Som sagt det gav bara en bra känsla även om det inte var perfekt alla gånger..Nu är planen att jag skall lära in konen och under tiden som jag jobbar på detta så skall jag finslipa positionen i rutan. Vill att han skall stanna i mitten direkt alla gånger, förstås. Så när konen sitter så bör det inte vara något större problem att plocka ihop det till ett moment.

Sedan tränade jag även lite ställande och läggande undergång för ‘dumrutan’. Det märktes att vi inte tränat detta på tag för han blandade ihop ställande, läggande och sättande några gånger. Jag får nog damma av dessa moment lite mer innan vi kör hela rutan runt.

Idag blev det lite körigt. Jag har varit i Danmark stora delar av dagen så Robert var hemma på lunchen och så fick de en långprommis på morgonen. När jag kom hem lite innan 16 så hade jag knappt två timmar på mig innan de som har köpt vår lägenhet skulle komma med hantverkare (de skall renovera och måste mäta och fixa). Jag hade tänkt att jag skulle spåra men två timmar är alldeles för lite när man måste köra iväg ut ur stan för att komma till någon spårmark. Så det blev en prommis i parken istället. När köparna hade åkt så stack vi ut i Bokskogen och gick promenad. Klockan var 19.45 när vi kom ut dit så något spår la jag inte. Spårbiten är lite sorglig för det är enbart 4 lägreklass tävlingar här i Skåne från juni till och med september och helt ärligt känns det lite hopplöst att man skall komma med. Men försöka går ju….

I Bokskogen var det enormt mkt hjort, jag både såg dom och hörde dom. Vid ett tillfälle gick Tux 50 m framför mig på vägen och så ställde han sig som en fågelhund med ett framben lyft och pekade in i skogen. Han ville nog bra gärna ha ett varsågod men tyckte att det var okej och komma till matte oxå. När jag ropade på honom så bara rasslade till i skogen av flocken hjortar som tyckte att nu kom hon nog lite väl nära.

Nu märks det vilket fall att det är vår, gässen i parken har börjat bli rejält aggressiva (ligger väl på ägg antar jag). De väser och går till attack. Ozzy går gärna till motattack och skäller och gormar på dom. Tux däremot han bidar mest sin tid och hoppas nog mest på att stekta gäss skall flyga in i munnen på honom. Det innebär att han går lugnt, visar ingen aggression utan verkar mest road över att de är så närgågna. Jag misstänker dock att om han får chansen och gåsen är dumdristig nog att komma tillräckligt nära så nackar han den mer än gärna och att det kommer gå fortare än kvickt. Jag tycker att det är väldigt jobbigt med denna gåsinvasion som vi har här. Det är helt enkelt riktigt obehagligt att gå i parken med alla dessa mer eller mindre aggressiva gäss. Dessutom är det faktiskt måttligt trevligt att ploga sin väg genom dm tjockt lager av gåsbajs. Okej jag överdrev men det blir vilket fall helt extremt mycket. Jag förstår även att hundarna reagerar för gässen attackerar verkligen och de backar sällan förrän de är ett par dm ifrån och det har hänt att både Tux och Ozzy fått sig ett tjuvnyp. Då gäller det hålla hårt i hundarna för man vill helst inte stå där med en hund som har gås hängande ut ur munnen…

Igår läste jag något som fick mig att dra på smilbanden lite. Det var en lista över de 50 sämsta albumen någonsin. Som nummer 1, dvs det sämsta någonsin var en skiva av Bruce Willis. Albumet heter, vilket enbart det är ganska komiskt, The return of Bruno…. Omslaget till albumet gör att jag är böjd att tro skivan faktiskt inte är någon höjdare..

Igår…

I lördags var jag på inofficiell tävling hos Sydöstra Skånes BK och det gick finemang över lag. Jag skulle träna starter och kontaktfält med bägge hundarna. Ozzy satt som ett ljus i första starten i agilityklassen, däremot hade han för bråttom över kontaktfälten så där fick jag ta tillbaka honom. Tux hade först lite svårt att komma till ro i sittandet i starten men när han väl satt så satt han ordenligt och inga flyttningar. Kontaktfälten var bara så grymma! Jag sprang ifrån honom utan att ens titta på honom och han stod kvar i två av/två på och han hade ett himla tryck ned kändes det som. Jag belönade med kamp på kontaktfälten så han förstås mega-disk.

I hoppklassen så nollade Ozzy och vann. Tux satt fint i starten däremot tabbade jag mig ganska rejält i ingången i slalomen så han visste inte vart han skulle och det kostade tid. Vi blev tvåa efter Palle och Jimmy.  Jag var dock på det hela taget himla nöjd för starter fungerade riktigt bra med bägge hundarna och Tux kontaktfält var verkligen så bra som de kan vara nu.

Solen sken och det var hyfsat varmt. Vårväder helt enkelt! Hundarna fick en promenad i Vomb både på vägen till Sjöbo och på vägen hem. Ja, på det hela taget angenämt.

Kolla in himlen, inte ett moln!

Ett annat vårtecken var denna lilla krabat,

den var lite slö då det inte var supervarmt

sådär på morgonkvisten.

Detaljstudie…

Idag…
Åker iväg i ottan till Landskrona för officiell tävling. Jag hade inte tagit på tillräckligt med kläder så jag frös så ända in i norden. Jag hade verkligen en riktig antikänsla innan jag ens kom dit och en riktig skittävling blev det oxå. Jag känner mig fortfarande sur, irriterad, bitter och det är inte så smickrande.

Tux var först ut i agility 2 och han gör enligt mig ett klockrent lopp. Han får fem fel på uppfarten av balansen och vad skall man säga egentligen? Det är egentligen inte domslutet i sig som gör så himla förbannad utan hela konceptet ‘uppfartskontaktfält’. Tux blev 5:a i klassen han var mer än 5 sekunder snabbare än vinnaren och 2 sekunder snabbare än den hund som var näst snabbast så det är inte det att jag inte har tid att stanna honom….måste gnälla av mig lite här nedan så kanske jag lägga detta bakom mig. Vilket fall som helst så ville jag verkligen bara åka hem efter detta.  Tappade humöret och tappade lusten, kan man lugnt säga.

Nu stannade jag och fick springa ett hopplopp med Tux. Starten var himla, himla bra att han satt utan minsta tendens att åka rumpan framåt, vilket fanns i agilityloppet (inte hela tiden men han var oroligare innan jag kom iväg). Det gick bra till mitten av banan där Tux missförstod mig och bara flickade iväg från mig när han skulle vända med mig. Sedan fick han ett utbrott av ‘you lying bastard‘, dvs när han hade vänt tillbaka åt det håll jag tänkte att vi skulle svänga så for han in och skällde ut mig efter noter och fick därmed en vägran eftersom han kom förbi vägrans linjen på nästa hinder. Sedan trängde jag ut honom från ett hinder när jag skulle göra ett bakombyte. Skithandling helt enkelt, Tux gjorde vad han skulle.

Jag hade lågt blodsocker när jag väl skulle springa med Ozzy för jag hade inte käkat riktig frukost och det var bortåt lunchtid när han väl kom till start. Vilket fall som helst så snubblade jag på ett grässtrå eller nått och trillade i en rörelse som nog mest liknade Anjas ‘sälen’. Medan jag låg där och funderade på jag skulle ligga kvar där en stund så fortsatte Ozzy banan fram, rätt väg….så jag fick lägga på ett kol och springa ifatt min hund. Sedan längre fram i banan lyckade jag trycka ut honom från en tunnel så det blev fem fel. Stackars Ozzy han skulle verkligen behöva någon annan förare. 

I hoppklassen rev han ett hinder men gick i övrigt bra.

Om uppfartens kontaktfält igen då…

Det är väldigt svårt att förklara men jag tycker uppriktigt illa om uppfartens kontaktfält. Det är inte det att jag inte har kunnat lära min hund det utan en hel del andra punkter som gör att jag börjar bara se rött och bli arg bara jag tänker på dessa kontaktfält. Det  är dels en bedömningsfråga men även själva fältet i sig och dels själva syftet med kontaktfältet.

Bedömningen

Regin från Danmark hävdade med bestämdhet att han kunde se både uppfart och nedfart utan problem för han behövde inte springa hela sträckan. Alltså han kan stå ett par meter ifrån balansen och en halv till en meter bortom uppfartens kontaktfält och sedan behöver han inte springa hela vägen till nedfarten för att se. Jag är tveksam ändå för:

1. Han måste vara helt eller delvis vänd ifrån det håll han skall springa för att kunna se uppfarterna. Att vända sig tar tid.
2. När hundens baktassar landar på balansen och då är alltså hunden inne på sitt andra steg. För en hund som Tux innebär det att han är väldigt nära det första krönet och med kroppen kommer han alltså vara förbi det ställe där domaren står. Detta innebär i sin tur att domaren måste springa väldigt, väldigt fort för att kunna se nedfarten även om denne kan se nedfarten utan att vara ända framme vid den.

Jag säger alltså inte att domaren inte kan döma uppfarten utan att det är svårt att få det att bli rättvist, för med en snabb hund som verkligen satsar mot nedfarten blir det enligt mig en väldigt godtycklig bedömning.

Andra uppfartsreflektioner

Jag tror att de flesta är ganska överens om att det är bättre för hunden när den stannar två av och två på om den gör som en hund och inte i två delar hund – ett framparti långt ut på marken, en låååång och svankande rygg och sedan två baktassar på kontaktfältet. Vidare ser vi nog gärna att hunden skall lägga om vikten på bakbenen när det bär av nedåt.

Hur blir det då med uppfarterna?

Det är flera punkter som kommer in här. När hunden bromsar på plan mark så kommer den fördela stor tyngd framåt, i en nedförsbacke så har hunden lättare att lägga vikten bakåt och det är även lättare att träna in viktning bakåt (testa själv). Så med hög vikt på frambenen så skall hunden tvärstanna i mer eller mindre uppförsbacke. Vidare, hur ser hundens rygg ut i den positionen? Jo, nu kommer hunden att vara i den oönskade svankande positionen. Som jag ser det så finns det inget som bidrar eller hjälper hunden att komma under sig så det gör på en nedfart. Vidare så skall hunden accelerera ytterligare en gång eller rättare sagt på en bana blir två till tre gånger. Accelaration är absolut en påfrestning för hunden och den skall dessutom göra det upp på ett hinder.

Så allt detta för att min hund har längre steg och dessutom vågar bibehålla steget upp för kontaktfältshindren.

Jag har ju inte så mycket val än att gilla läget. Antingen får jag acceptera att domare anser att de kan bedöma både uppfart och nedfart (och de kanske de kan, det ju vara dom har fått allt om bakfoten). Det andra alternativet är att acceptera att jag får fem fel var och varannan gång oavsett om han var på eller ej, eller så måste jag stanna honom och då kommer jag inte vara konkurrensduglig i agilityklass 3. Konkurrensen är alldeles för hög och den tid det tar att stanna gör att man faktiskt enbart kan konkurrera de gånger en bana är så svårt att många hundar kör bort sig. Ett möjligt men i mina ögon orealistiskt alternativ (i nuläget vilket fall) är att träna in ett springande kontaktfält.

Nu vet jag ingen largehund som har ett springande kontaktfält och om man nu skall tro på Greg så finns det ingen. Jag är faktiskt ganska böjd att tro på honom för om någon hade en metod för att träna in springande kontaktfält på en stor hund så hade den personen troligen varit mycket känd och åkt jorden runt för att lära ut detta.

Tyvärr tycker jag inte att något av alternativen är så där superlockande. Och jag har alltså en hund som är 2½ år gammal och borde kunna ha en hyfsad karriär framför sig om det inte hade varit för detta.

Varför?

Varför har vi egentligen kontaktfält? Som jag förstått så är det i grunden en fråga om säkerhet och att folk inte skall tvinga hunden att hoppa från sidan. Säkerhetsorsaken tycker jag faller helt med uppfarten då det troligen är mer skadligt att stanna än att ha fullfart upp, men som sagt jag kanske har fel här.  Den andra aspekten, dvs att hunden inte skall få gena upp går att komma åt på ett mycket smidigare sätt som är väldigt mkt enklare att bedöma, pliktportar. Lydnadsaspekt är kanske något man skall ta med i beräkningen fast det är en väldigt märklig sådan. Många hundar trippar, kortar ned steg när de skall upp på balansen så dessa förare behöver inte göra något alls medan andra (en minoritet) då skall visa  upp lydnad på sina hundar.

Så med allt detta i bagaget så kände mig riktigt  arg, besviken och ledsen idag. Jag brukar faktiskt väldigt sällan uppröras över domslut och kanske jag egentligen inte gjorde det idag heller utan det var mer alla konsekvenser det blir för mig gjorde mig  ledsen.

Träningsfilosofi

Nä, detta är inte klubben för inbördes inbeundran. Jag känner knappt Fanny men måste ändå lägga in en liten blänkare om hennes blogg den 21 april om träningsfilosofi. Den är riktigt bra och läsvärd. Hittas på www.klickerklok.se

Och ja, det känns lite bättre nu ändå…

Raketsnabba Magda..

Tux låter allt skinn i huvudet fladdra när han drar loss i backen och det är så smickrande för
hans utseende….

*****************************************************************************

Vem fasiken gav den där Laamanen, eller vad hon nu heter, domarlicens?
Och vem kom på den brilijanta idén att hon skall komma till vår tävling?
Jag säger bara lycka till alla ni som skall springa på VM….

Jag vill inte trampa några kristna på tårna men just nu tycker jag gott och väl att Jesus kunde ha dragit ut lite på det här med död och uppståndelse! Han kunde till exempel återuppstå flera gånger efter varandra så att vi fick lite längre påsk. Jag vill ha mer ledigt!

Igår var det fixardag på klubben och de blev så tjusigt. Alla hindren blev målade och så blev det allmänt uppfräschat. Jag hann även med att träna lydnad och en del agility. I agilityn jobbade jag med bakombyten i slalomen. Det går fint att släppa honom från 90 grader vinkel in i slalom och korsa hans väg men går jag över 90 grader så blir det problematiskt. Det är när han är inne i slalomet och jag springer åt fel håll för att komma runt slalomet så Tux tycker att det är jobbigt. Knäpp hund, att han inte fattar att det är inget konstigt att matte springer motsatt håll som han i slalomet…skämtar bara, han är inte knäpp. Sedan jobbade jag med alla kontakfälten. Det får väl lite sisådär men vi stretar på. Lydnaden gick riktigt bra, fria följet i vanlig marsch var bättre men han forfarande tendenser att limma vid mitt ben. Rutan var riktigt bra, han stod där konen skall stå och så stod jag ute i full distans och skickade honom. Fjärrdirigeringen gick bra men jag känner att jag skulle behöva någon metod som befäster höger/vänster bättre än den jag har nu. Funderar, funderar…

Idag fortsatte jag arbetet med Gregs övningar och körde igenom serpentinövningen och det gick lite blandat. Jag jobbade mycket på att få tråckla biten tight in, dvs svänga snabbt. Han svänger betydligt snabbare till vänster än till höger. Jag tycker oxå att det är lättare att göra det halva framförbytet åt detta hållet. Han jobbar utan problem in mot mig när jag visar med ytterhanden, en gång höjde jag den för tidigt och då gick han in mellan två hinder. Jag hade lite problem att hålla fötterna i rätt riktning och springa. Sedan forsatte jag söndagens arbete med kontakfälten.

Efter det så åkte jag och Martina ut till Vomb med hundarna. Det var kanonväder hela tiden vi där men när vi åkte därifrån så slog det om. När vi var där så fick vi en utskällning av ett par. Våra hundar höll på bada och leka så de skällde en del men vi höll oss på en begränsad yta. Helt plötsligt kom det några människor som först ställde sig att fota oss och sedan så kom bror och syster duktig för att tala om att våra hundar störde djuren med sitt skällande. De var sura som attan och skällde på ordentligt. Tux sprang fram för att hälsa och hoppade förstås upp tanten. Blöt var han oxå för han hade badat. Hon gick från sur till übersur och började säga något om ta bort den där…och så ryckte det i hennes ben när Tux var på väg mot henne igen. Sedan började vi gå därifrån och då följde de efter så jag kallade in mina hundar igen (Martina var redan bakom dom) så de skulle kunna gå utan  vi nödvändigtvis var tvugna att göra varandra sällskap. Tux och Ozzy kommer och sätter sig vid mig och då börjar de muttra elakheter om det oxå. Jaja, vi hade det rätt trevligt ändå, säkert jävligt mycket trevligare än vad dom hade…

Jag har lagt upp ett nytt album med lite bilder från påskhelgen här: http://photo.orcafat.com/pask06

Idag var jag och hundarna 5 timmar på klubben och tränade nästan hela tiden. Igår var vi först en sväng på förmiddagen i en dryga timma på klubben och tränade dubbelbox och sedan åkte vi dit igen på kvällen och var där från klockan 17.30 till nästan 21. Mycket träning med andra ord. Nice!!! Tur att jag har hundar som håller pall för hur mycket träning som helst…

Igår…
Igår var det som sagt först dubbelbox med Emelie (http://www.blogtown.se/diary.php?id=em) som gällde och det gick väl inte helt strålande. Jobbigt när man känner hur det skall gå till i huvudet men inte får till det när man skall köra. Måste kolla på Greg-videon så jag får se hur det skall gå till…Vi hann bara köra åt ett håll för det gick som sagt inte strålande. Det märklig är att när jag senare på kvällen vände boxen åt andra hållet så satt det som en smäck. Helt annan känsla och annan timing. Konstigt att det kan kännas så. Vidare på torsdag kväll så tränades det på två finska banor (Laamanen). Jag sprang bara en eftersom jag hade varit där tidigt. Hon bygger svårt anser jag. Jag hade lite olika problem. Det kändes som att för att få okej placeringar i banan så var man tvungen att hinna med många byten som jag inte riktigt klarade. Vidare hade Tux och jag svårt med en tråckla-situation. Tux är enormt tight när han skall tråckla och det brukar inte vålla så stora problem men denna gången var det andra hindret snedställt på ett sätt gjorde att eftersom han hoppade väldigt diagonalt på det snea hindret så hade svårt att få över bakbenen. Inte ville han heller riktigt lyssna när jag försökte få honom att hålla ut själva svängen. Det gick bra tillslut…..förbaskat svår bana….skall bli spännande att se henne döma på VM.  Ozzy sprang oxå banan och det gick förstås bättre men Ozzy är faktiskt väldigt tacksam att handla. Han är väldigt förig och lyhörd.

Idag…
Vi började med att köra lydnad. Det känns som det går alldeles för långsamt framåt. Vet faktiskt knappt om det går framåt. Vi är inte färdiga för starten i elit på ett bra tag. Det blev vilket fall en hel del tränat och jag är nöjd med det mesta. Han har svårare för höger i fjärrdirigeringen, han kan falla in för nära mig i fria följet och starterna i fria följet är de saker som ligger på minus just nu. Det positiva är att steg förflyttningarna är fina (åt alla håll), fria följet i sakta och språng känns riktigt bra, rutan är tillbaka i normal läge, ställandet i inkallningen är något bättre och så är han förstås en skitrolig hund att träna lydnad med för att nämna några av de positiva sidorna. Jag vill starta elit till sommaren men just nu känns det fortfarande läääängre bort.

Hoppträning
Eftersom det blev bana och dubbelbox igår för bägge hundarna hade jag bestämt att det skulle bli en hel del gymnastikhoppning, kontaktfältsträning och en enkel framåtbana för hundarna idag. Det vill säga att gymnastikhoppningen skulle först och främst vara för att bygga styrka, snabbhet i tassarna och förbättra tekniken. Kontaktfältsträning blev det endast en gnutta för Ozzy för tiden hade redan blivit ganska mycket innan Tux kom ut för andra gången. Jag skulle kunna skriva spaltkilometer om gymnastikhoppning. Jag tycker att det är spännande att ryttare lägger ned enormt mycket tid på olika gymnastiska övningar gällande hoppning för sina hästar medans vi hundägare gör det så lite. Det var mulet för det mesta men jag tog en hel del bilder för att illustrera skillnaden i hoppning. Som sagt mulet så ‘kvallen’ på bilderna är väl som den är….

Ozzy hoppar väldigt, väldigt illa. Han hoppar av alldeles för tidigt, han når alltså högsta punkten i språnget kanske en halv meter innan han är framme vid hindret. Ozzy började sin karriär med att hoppa på gamal midi-höjden vilket delvis kan förklara varför han hoppar som han gör. Rent hopptekniskt tycker jag inte att det är så stort fel. Han hoppar inte med sänkt rygg och han har ordning på alla benen.

Här är då ett ännu värre språng. Han river alltså ingen av dessa gånger men landar tätt inpå hindret. Förutom att Ozzy började att hoppa på en alldeles för hög hinderhöjd så tror jag att han speciella hoppteknik beror på att han är långgalopperad. Han tar långa galoppsprång och han tycker att det är jobbigt att trampa om, dvs lägga in ett kort galoppsprång. När han hamnar i situationer där valet är mellan att hoppa av tidigt eller ta ett kortare galoppsprång så kommer han falla tillbaka på det första. Ovanpå att han hoppar långt så hoppar han även högt. Detta gör att han förlorar enormt mycket tid på varje hinder.

När han hoppar oxrar är han noggrannare med taxeringen och trampar om oftare. Detta gör att han får ett bättre avsprång och hamnar lite bättre över hindret. Högsta punkten är åtminstone i närheten av hindret. Det är dock fortfarande högt över.

Gymnastikhoppningen bestod av en hoppserie som successivt byggdes upp så att slutresultatet blev fem studsar och en oxer. Ozzy hade 1,5 meter mellan studshoppen och hopphöjden var 35 cm. Jag vill ned avståndet lite mer mellan studsarna så småning om för att få honom att verkligen trycka till i själva studsen men i nuläget klarar han inte det. Till oxern från studsarna hade jag två galoppsprång.

Han måste välva upp ryggen mycket mer i själva språnget i studserien och det liknar därmed mycket mer så som det skulle ha sett ut på banan. Högsta punkten kommer mitt över hindret och höjden är mycket mer balanserad.

Över till Tux, han har inte alls haft de problemen som Ozzy har. Dock finner jag det absolut som en bra övning att köra hoppteknik. Tux är väldigt långsprungen och när det går fot framåt så är hans språng ytterligt flacka. Tux har dock till skillnad från Ozzy mycket lättare att växla till annan hoppstil.

Extremt flackt och mycket fort framåt och ja, han klarar hindret utan minsta problem. Tux har väldigt hög rörlighet i sin bakdel och kan trots sin flacka teknik ligga väldigt nära hindret. Jag har inga problem med att han är flack i språnget i denna situation, det jag dock inte gillar är att inte har den högsta punkten över hindret. Man ser oxå att han väcklar ut sina framben för att få extra längd i språnget, jämför med bild nedan. Helst skall inte frambenen väcklas ut förrän landning förbereds. Vill bara säga att Tux hoppar inte alltid så här…

Över oxern är han väldigt mycket bättre. Något flackt fortfarande men helt okej ändå.

Även Tux fick köra samma studskombination som Ozzy men avstånden är förstås ändrade. Tux har ungefär 2.60-2.70 mellan studsarna. Tux är väldigt duktig i studen men har ibland bråttom in och får då problem. Kommer han balanserat in så studsar han enligt mig mycket bra, det är bra stuns i sprången och mycket ryggverksamhet. Tux studsar ligger på 55-65 cm.

Här ser man att han i studsen tvingas välva upp ryggen till väldigt runda språng. Jag skall försöka jobba vidare med olika typer av gymnastikhoppning med bägge hundarna och se vart det leder. Målet är givetvis att framför allt Tux skall bli en bättre och mer komplett hopphund, att han skall bli snabbare i frambenen, orka svänga bättre i sprången och växla lätt mellan de flacka sprången på raksträckorna och gå in mer korta snärta språng i svängsektionerna.

Snack…
Det har varit en hel del diskussioner på sistone. Det har varit om Hundkoll på SVT och det har varit om stallet.se. När det gäller Hundkoll så är det förstås ytterligt tråkigt att enbart denna typ av metoder får utrymme i TV. Jag har verkligen försökt att jobba med aversiva metoder på Ozzy och nu när jag har haft honom i snart 6 år så känner jag att det har gått förbaskat dåligt. Råden om ledarskap, ryck i koppel, trycka ned hunden, gå först ut genom dörrar och gud vet allt kunde jag nog ha varit utan. Jag tror att om någon hade visat mig hur jag skulle ha lärt Ozzy att människor som ler och sträcker ut en hand är vänliga så hade vårt liv varit avsevärt mycket trevligare. Inget ryck i kopplet, ingen skrammelpåse eller hoppsasteg i världen tar bort sådant. När det gäller stallet.se så har det varit en hel del människor som har varit upprörda för att barn har utan att fråga snott bilder från hemsidor och lagt upp på stallet.se. Vidare har barnen låtsats att dessa djur på bilderna är deras. Jag kan inte för mitt liv fatta att folk ids kolla igenom tusentals bilder för att kolla om deras bilder finns där. Get a life! När jag var liten så klippte jag ut bilder på fina hästar, hundar och på Idoler (Nikki Sixx ) och sedan hade jag de på väggen, i böcker och allt vad det nu var. Jag ser detta enbart som modern version. Har man lagt upp en bild på en hemsida så bör man veta att risken för kopiering är överhängande och kan man inte acceptera det så behåll då bilderna i er dator. Det är vilket fall min synpunkt på det hela.

dag var det simdag. Jag hade med mig mina kamror så det blev både fotat och filmat.

Här är lite bilder och filmer från idag:

Ozzy versus bollen

My låtsas att hon är Esther Williams och gör ett svanhopp ned i bassängen..

Kolla in blicken, frantic???

Tux säger att större hund ger större splash….

Emelie stylar lite i sin nya outfit. Vi andra får rusa till affärerna så att detta turkosa huckle inte hinner ta slut.

Här ligger lite filmer.
Ha ljudet på, fast inte för högt! 

My entrar lokalen: http://photo.orcafat.com/blog/CIMG1489

My simmar: http://photo.orcafat.com/blog/CIMG1490

Tux simmar: http://photo.orcafat.com/blog/CIMG1492

Okej, detta har inget mer med hundar att göra än att jag och hundarna stötte på denna filur på vår lunchprommis. Den var cool tror inte jag har sett den varianten innan, ser lite ut som en blandning mellan tupp och and.

För den delen, jag är dööööööödligt trött idag. Alla jobb borde vara mer anpassade efter ett hårt fritidsliv…. Helgens A2-utbildning tärde på mig.

I måndags fick börja träna på en del av appellplanen. Jag körde förstås igång direkt och sedan började den kurs som jag och Jeanette har. Det var oxå en positiv upplevelse, många träningsvilliga hundar och förare.

Igår var första passet med torsdagsgruppen på riktigt länge. Det gick riktigt, riktigt bra, jag är nöjd med bägge hundarna. Tux gick himla bra förutom på vippen som var lite skakig men det är väl okej för jag håller på försöker få den bättre utan att fastna i hejja på metod eller något att som gör att han är beroende av min havande och görande. Jag har även beslutat att testa en period med att inte stanna honom på uppfarterna på balansen. Han är långgalopperad men landar ganska konstant på samma ställe och verkar ha tre av fyra tassar på. Det kommer vara så mycket trevligare för både honom och mig att slippa detta stopp. Men som sagt i övrigt är jag så himla nöjd, starterna börjar arta sig riktigt bra. Ozzy fick träna sist i torsdags och det var rätt mörkt på vissa delar av banan men han gick trevligt men är lite ringrostig. Han har tränat väldigt lite agility på grund av flera olika anledningar. Vi får försöka komma i form igen.
Jag har haft mitt alldeles egna lilla culture clash ute på klubben. Det vill säga att mina åsikter om vilka metoder som är okej att använda på kurs inte är detsamma som andras.

Nu på kvällen var jag hundarna ute i Dalby Söderskog och kollade efter vårtecken. Det var väl lite si och så med det, inga blommor än men mycket fåglar och små, små knoppar. Jag hade förstås kameran med och tog lite bilder.

Över stock och sten i skogen säger glad Krux.

Ja, genom buskaget går också bra. Tux lever efter devisen: ‘ En hoppande
Kelpie är en glad Kelpie.’

Men bada är inte dumt det heller, fast det bara är april..

Loch Dalby-odjuret bor i denna göl eller gjorde det tills det kom ett annat odjur till gölen….

Jag nöjer mig med att posera och se söt ut…

I helgen skall jag gå andra delen av A2-utbildningen..