I januari kastrerades Ozzy. Det gått ungefär två månader nu sedan ingreppet. Jag hade lääänge funderat på att kastrera Ozzy men ändå aldrig gjort det. Men så tillslut fick jag tummarna loss och åkte hem till mina föräldrar och fick den lilla operatioen gjord. Det tog väl 45 min att göra och var inte alls farligt blodig. På köksbordet låg han under operationen… Han hade rejält ont i cirka ett dygn men ville ändå helst gå på egen hand. Efter ett dygn så gick han relativt obehindrat. Han fick smärstillande men vi tog ut det efter ca 4 dygn för då var det sådan fart i honom det liksom inte fanns någon poäng och dessutom kanske det var bra om han kände att han var nyoperarad och hejdade sig lite grann.

Mina förhoppningar kring kastreringen var väl inte jättestora. Jag hoppades att i bästa fall så skulle han bli lite mer flegmatisk i sin läggning, framför allt mot hundar och folk och värsta fall ingen förändring alls.

Ja, så här 2 månader efter så kan jag säga att han har förändrats. Till det negativa, ja det enda riktigt negativa egentligen, hör att hans rädslor är mer påtagliga. Man ser rädslereaktioner mycket oftare än innan. Inte så att han går omkring och är livrädd hela tiden men han är känslig för ljud. Det allra mest positiva är att han är mycket mer avslappnad hemma. Förut så när vi skulle gå ut vilket sker många gånger varje dag eftersom vi bor i lägenhet så gnällde Ozzy. Detta gjorde mig helt vansinnig, jag hatar gnällande generellt och gnällande för att man inte får på sig kläderna fort nog 3-6 ggr per dag kunde göra mig vansinnig. Att han har slutat med detta är en stor lättnad för mig och ett stort plus för vår relation generellt.

Ozzy har blivit otroligt lekfull, han leker mer med Tux och han vill leka med mig. Han är mycket mer intresserad av att kampa, hålla på med bollar och godis. Han är väldigt intresserad av att springa, ja bara springa sådär rakt ut i galopp. Jag har åter igen fått problem med jakten. Jag hade väldigt mycket problem med det när han var valp och nu tar han alla chanser han kan att jaga. Gässen i parken sitter inte tryggt när Ozzy far fram. Jäkla hund… Han är helt enkelt mer fokuserad på roliga saker här i livet än att snusa efter olika dofter eller hålla koll på hundar.

Jag har inte märkt någon skillnad i agilityn. Han är precis som vanligt. Jag har inte hunnit jobba så mycket med lydnaden på grund av träningsförbudet men jag tror att han är som vanligt där. Kanske kan hans ökade intresser för lek hjälpa honom att orka hålla koncentration? Fast jag tror nog egentligen inte det men det hade förstås varit jätteroligt om det var så.

Hans aptit är bättre. Han var kinkig med maten innan och matvägrade men nu äter han varje dag. Han har dock ingen abnorm aptit utan den är nog så som den skall vara. Han är lite, lite rundare men jag är ganska säker på att man inte kan skylla kastreringen för detta utan snarare att vi har tränat mindre agility.

Han är precis som han alltid har varit med folk, ingen klappar honom utan att kollat med honom om han är med på det. Han är tyvärr mycket spänd när han möter andra hundar som han upplever farliga. Han gör inte utfall men han blir uppjagad. Jag försöker nu lägga tid på att få honom att fokusera på mig istället och det fungerar väl blandat. Det beror helt enkelt på vilken hund det är….

På det hela taget så även om det har blivit vissa mer negativa effekter av kastreringen så är vår flock mycket mer harmonisk. Jag har nog inte bråkat med Ozzy en bråkdel mot vad vi gjorde innan. Man måste liksom alltid ha tummen i ögat på honom men det är inte alls så som det var innan då jag näst intill dagligen blev arg på honom. Nu är det mer en liten harkling när han försöker vakta eller något annat som han anser sig ha rätten att göra. Det är också kul att han är så glad och har totala tuppjuck här hemma och far runt i lägenheten som en liten virvelvind.