Grr, vad jag är arg och sur på mig själv just nu, må jag brinna i helvetet.

Fast när allt kommer omkring så är det ju trivialiteter för mina hundar är trots allt friska och krya.

Jag är precis hemkommen från ett lydnadpass på en parkering i Västra Hamnen. Det mest gick bra men tyvärr var rutan sämre än sämst och det är däför jag är arg och irriterad.

Jag har lovat mig själv dyrt och heligt att inte använda boll som belöning i rutan för det fungerar inte. Och då menar jag att det inte fungerar, det är inte frågan om att hålla kriterierna eller något annat. Jag gillar att kasta boll som belöning och Tux älskar saker som kastas. Det som händer är att först går det bra, Tux springer in med framtassarna i mitten och jag tänker åh så fint det skall han få bollen för. Vi flyttar runt rutan och gör om samma procedur och allt går kanon. Sedan gör jag samma sak några träningspass till utan lätta på kriterierna. Sedan kommer det alltid som ett brev på posten att Tux blir som paralyserad av förväntan och det hände idag. Han rusar ut till de första paret koner, vänder upp oxh så fixerar han mig med blicken i låg hukad stil. Väntar jag ut honom där så flyttar han sig och det är inga problem med att flytta in honom i rutan men då fastnar vi där. Ger jag honom en time-out så blir han ännu värre och dessutom blir han osäker. Jag har gjort det här några gånger så jag vet att det blir så och det är liksom inte så att jag måste använda bollen då han mer än gärna kampar. Och ändå har jag så jäkla svårt att låta bli…..

Jag kunde jobba igenom så att jag fick in honom i rutan igen och att han var mer avslappnad. Det syns så tydligt på honom för då börjar han titta efter konerna och fokuserar mer på sin placering än på belöningen. Men det var ändå inte alls på samma nivå som jag har tränat på innan. Ett rejält bakslag helt enkelt…

Vi har i huvudsak jobbat med lydnaden dom senaste dagarna. Det var ett litet kort pass agility i söndags under A2-utbildningen. Starterna var okej, dom går åt rätt riktning men de är inte klara. Att vara stilla är riktigt svårt för Tux och ännu svårare när det står agilityhinder framför.

Två andra saker har jag jobbat mycket med och där har bägge hundarna varit involverade. Det ena är att få en en riktigt bra tasstarget och det andra har varit att lära in hand touch. Det har varit ganska många pass och jag har åtminstone börjat plocka fram hand touch i lite olika miljöer. Ozzy är lite tveksammare eller mindre intensiv med att trycka nosen när vi är ute med lite mer störning men Tux han är rätt duktig. Ozzy är däremot väldigt duktig inne där det är störningsfritt. Fast det är ju just så som det är med dom två, Ozzy har svårare att hålla ihop sin koncentration när det är störningar.

Camilla Åström som är vår lärare på A2:an tycker jag är riktigt duktig. Ja, det är inte så att jag har lärt mig en massa nya saker om agility eller om att hålla agilitykurser (dock en hel del) men mer att hon håller i det på snyggt sätt. Hon utmanar folk lite så att de inte måste följa gamla vanliga fotspår och hon ser till att stämningen är bra, inte för flamsig men ändå lättsam. Dessutom tycker jag att hon är tydlig med vad som faktiskt ingår i utbildningen, vad enligt SBK skall kunna. Sen kan man ju tycka vad man vill om litteratur och uppgifter men jag tycker att det är bra att hon säger att detta skall ni kunna även om ni inte gillar upplägg osv osv.

Idag kom deklarationen och i år slipper jag tack och lov betala. Jag får till och med pengar tillbaka. Så nu har jag i tanken handlat massor av saker, köpt resa till Hawaii, möblerat huset och fixat nya kläder till mig själv. Måtte det vara jäääääääääääääkligt bra ränta hos Skatteverket om pengarna skall räcka till allt detta!