Fortsättning på lite olika saker som jag har gillat i Susans bok. Igår var starter på tapeten igen när jag läste boken. Boken följer hennes träning av en mycket het hund från valp till vuxen och därför kommer samma sak om och om igen. Det är same, same but different så att säga… Vilket fall som helst så ansåg hon att  många tjuvstarter är på grund av hunden faktiskt förutspår vad som skall hända. Är det då oxå något som den gillar så blir angelägenheten att komma iväg ännu större.

Just för att undvika att hunden förutspår vad som skall hända så införde hon en liten startlek med sin hund. Hunden ställdes i start position och så gick hon ut banan men istället för att släppkommandot så ger hon hunden till exempel ett läggande eller ett stå. Givetvis hade hon tränat detta utan hinder på typ ett fält innan hon tog in det på agilitybanan.

Exempel: Om hunden sitter starten, föraren går ut i banan och istället för att släppa hunden  med startkommando så säger man ligg, lägger sig hunden så får den startkommandot därifrån.

Detta använde hon även på tävling för att hunden dels inte skulle starta på vad som helst och för att hålla förväntan på startkommando under kontroll. Klarade hunden inte av det eller tjuvstartade så gick hon helt enkelt av banan.