Jo, jag hade väl lite mer att skriva om mina upplevelser på kursen. Som jag inte orkade pränta ned igår eller inte kom ihåg.

Greg gav inte mycket för att trycka till linjer eller knycka till hundens väg innan ett hinder för att sedan få till en bättre linje till de efterföljande hindren. Han menade och jag håller till fullo med honom att om hunden faktiskt har full förståelse för ditt handlingssystem och du har placerat dig rätt så skall hunden själv kunna läsa av detta och därmed själv rätta sin linje. Jag har aldrig riktigt gillat knyckande eller tryckande just på grund av det inte har känts rätt. Jag har dock haft svårt att adressera varför. Men givetvis är det för jag vill att min hund skall förstå mig så väl att jag inte behöver göra sådana fulsaker…

En annan sak som han inte gillade var blindbyten. Nu har jag inte använt mig av det speciellt mycket men gör nog det omedvetet ibland. Orsaken till att han inte gillade blindbyten var i princip att det skapar en okonsekvens i handlingen som gör att hunden måste ta egna beslut som då i sin tur kanske inte är det vi har tänkt oss. Nu var han ganska notorisk när det gäller blindbyten, tex kunde han inte tävla lydnad för där blir det ganska mycket blindbyten. Ett klassiskt exempel när hunden går bakom ryggen för att komma upp i fotposition (alla har ju inte den typen) men det förekommer på en massa andra ställen.

Gällande kriteriet 2+2 inte är ett tillräckligt tydligt kriterium så var Tux ett tydligt exempel på det eller åtminstone att han inte var tillräckligt tränad. När vi skulle köra igenom hans olika sätt för att testa vilken ‘proof’ (säkerhet) vi hade på de olika kontaktsfältshindren så på balansen så sprang han ned och när jag var väldigt långt bakom så gick han helt sonika av ställde sig två plus två i min riktning, dvs med framfötterna på….. Ja, två av och två på…Vidare var det många som ställde sig snett eller som ställde sig alldeles för sent…

Tux lyckades svälja en hel del sand från botten av lokalen när jag kastade bollen. Det ledde till att han blev lite dålig i magen sista dagen. Jag förstod det först inte men tyckte att han var ganska spak (inte när han sprang). Sen upptäckte jag att han hade kräkts lite galla i bilen. Nu var kursen i princip slut men det var givetvis tråkigt. Han är bra nu. Det är inte första gången Tux får i sig saker som upprör hans mage. När jag gick kurs för Niina och Kenth Svartberg i somras hade han ätit upp massor av bitar av kottar som låg på marken där vi satt. Då blev han riktigt dålig. Den gång var jag försumlig för jag såg att han höll på att flisa kottarna men trodde inte att han svalde dom. Denna gången fattade jag inte riktigt att han fick i sig en hel del sand som fastnade på bollen och som han fick in i munnen när han fångade bollen på marken. Dock hade han sand runt hela huvudet så jag borde ha fattat att risken var att skulle få i sig en hel del över en hel dag…

En annan mer personlig reflektion är väl det här med specialisering och mål. Han frågade oss om vilka mål vi hade och jag sa att jag inte hade några speciella mål medan några andra sa att de hade VM som mål. Det är dessvärre sant, jag har inte satt upp några mål med varken lydnad, agility eller bruks. Det gör att saker och ting blir lite luddiga för mig. Jag vill nyttja min hund till det yttersta men det är ett riktigt luddigt mål. Jag tror att jag måste sätta upp tydligare mål och begränsa mig mer eller acceptera att om man sysslar med 3 grenar så kan man inte hinna träna allt till fullo, vilket fall inte om man jobbar på sidan av hunderiet. Vill man ta sig till världstoppen i agility så bör ekipaget ha sådant kunnande som Greg har men om man inte har dom ambitonerna så kan man ju faktiskt nöja sig med så mycket mindre och ändå vara hyfsat duktig.

Jag blir lite som en häst mellan två hötappar känner jag. I lördags så tränade jag lydnad och då skämtade folk om lydnads-SM var målet och då känns det lockande. Sedan när man tränar agility vilket är det som jag trots allt gillar mest så vill jag att allt skall vara riktigt bra där. Vidare så har jag en brukshund så vill jag meritera honom även där. Det hjälper inte heller när hunden har potential (inbillar jag mig vilket fall) i det mesta.

Kontentan tror jag vilket fall blir att jag måste ta mig en ordentlig funderare på vad jag vill uppnå, sätta upp mål och revidera min träning efter det.