Idag är jag riktigt besviken på mig själv.

Tävlingar Varberg
Klev upp klockan 5.15 för att köra till Varberg. Kunde ju rimligen inte ha några förhoppningar då det var riktigt länge sedan hundarna tränade agility fast det har man ändå, dum som man är.  Tux var först ut i agility 2. Banan var ganska svår men okej ändå. Tyvärr fick vi ett fel tidigt då Tux inte riktigt blev klar på vad han skulle göra när han kom ut ur säcken och stannade till innan slalomet. Där flöööög den pinnen all världens väg. Jag var sen att meddela honom vart han skulle och då drar han (och så vill jag ha det) men gick bra att bryta även om det två gånger var cm från att han var inne i en tunnel som han inte skulle till. Vi slutade fyra trots vårat stopp, våra utflykter och våra 5 fel. Det var många disk men märkligt att hans tid ändå inte var sämre.

I hopp 3 så klantade jag mig rejält. Jag tänkte att det var en bana som jag och Tux skulle kunna klara för den låg ungefär på den tekniska nivå som vi är på just nu. Jag startade som nummer 3. Det blev himla stressigt för jag fattade inte riktigt att den andra banvandringen var mitt i klassen (ger det verkligen rättvisa förhållanden?). Det började bra, vi var nolla och det kändes okej/bra, jag fick inte det riktiga släppet på Tux. Det kändes som han kan dra på mer. Vilket fall som helst så när skall vända upp på hinder 18 så bara förivrar jag mig helt och börjar tokspringa ned mot 19 abc för att hinna den sista svårigheten. Jag vänder honom ryggen och säger noll och inget alls utan bara springer. Tux springer förbi tunneln som är 18 och hoppar 19. FAN! Inte för att vi hade haft någon chans mot de hundarna utan fan för att gör sådan klantighet.

Sedan fick jag stressa iväg och gå Ozzys bana. Där missar jag hinder nr 5 (stressen) vilket i sin tur leder till disk. Ozzy satt som ett ljus i starten och kontaktfälten var okej. Tog om A:et men det var mest för jag ändå var diskad.

Ozzy hoppade lite högre än vad han har gjort på länge. Det ledde till en rivning i hopp 3. Jag tror att det absolut beror på att han inte har tränat som han behöver. Nu har ju Ozzy kastrerats så han har ju inte kunnat träna hela tiden men ändå. Jag är mycket nöjd med det loppet i övrigt. Duktiga Lilla Loppan…

Kastreringen
Ozzy har som sagt blivit kastrerad. Jag har haft mycket besvär med Ozzy och hans temperament och stress. Av någon outgrundlig anledning har jag bara skjutit upp kastrering men nu i vintras tog jag tag i det. Märker jag någon skillnad då? Jo, det är skillnad men ändå inte. Han är lika galen som vanligt när det gäller att hitta på saker och skall vara med på allt. Men han är lugnare hemma och gladare. Inga konflikter alls på grund av att han stressar upp sig när vi skall ut (pep och vandrade). Det känns riktigt bra och säkerligen även jätteskönt för Tux. Tux läser av Ozzy väldigt bra, han går in emellan hanar som försöker träna sig på Ozzy, han försöker även gå in och gå mellan mig och Ozzy och avleda. Så självklart har detta varit lite jobbigt för honom. Ozzy förefaller socialare, han har tagit kontakt med folk! Nu tror jag inte att han är helt omvandlad men bara en gnutta socialare är helt super. Ja, om detta inte bara är en tillfällig sinnesförvirring så tror jag att kastreringen verkligen kan hjälpa både mig och Ozzy.

Lydnadskurs
I lördags gick Tux och jag lydnadskurs för Jörgen Jönsson som vann SM i Borås. Tux är verkligen en kul hund att jobba med. Vi jobbade med fria följet för eliten med tempoväxlingar, stegförflyttningar, vändningar. En sak som jag måste jobba med är att få Tux för tight i stegförflyttningarna. Visste inte om att de drar om hunden ‘bumpar’ in i en, det gör Tux ofta. Likaså fick jag tips till backningen där det blev resultat direkt. Det var egentligen bara en fråga om att börja med rätt ben, enkelt och det gillar vi. Vidare jobbade vi halterna i inkallningen. Jag har inte gjort fulla inkallningar med Tux på ett utan enbart jobbat med att få till stoppet korrekt. Helt klart har han blivit bättre så vi är på rätt väg men jag skall nog fortsätta att slipa ett tag till. Tux är så orienterad på mig, det visste jag sedan tidigare. Han har bara ögon för mig när det är träning på gott och ont. Han är inte alls intresserad av att umgås med folk och han ser knappt vad andra gör. Jörgen skulle kasta boll åt mig när vi tränade halten i inkallningen då jag kastar sämre än sämst. Vi pratar inte om tjejkast för det är nästan elitdivision jämfört med mig. Jag är så jäkla dålig att kasta boll så att det går bara inte beskrivas utan måste ses. Jag utlovar er ett gott skratt….

Tux ÄLSKAR sina bollar. Dock såg han inte en enda gång när Jörgen kastade utan såg lika förvånad ut när han hörde bollen landa bakom honom. Man skulle nästan tro att han var lite dum, för det var likadant om och om igen…men han sprang förstås glatt och hämtade bollen när hörde den. Men tittade bara på mig om jag skulle kasta den eller göra kast rörelsen….Pia, Tux uppfödare sa till mig när jag hämtade Tux som valp att Kelpies är otrogna…Visserligen är Tux väldigt glad för folk när han inte jobbar men otrogen…NÄ, här är det matte som gäller.

Greg-kurs
Imorgon reser vi upp till Orust för den berömda Greg-kursen. Skräckblandad förtjusning beskriver nog mina känslor bäst. Jag kommer säkerligen få massor av brister hos mig och min träning bekräftade och så kommer det säkerligen vara en massa superduper duktiga ekipage där. Samtidigt är det kul att lära sig nytt och det tycker jag att man gör på kurs och jag tror jag kommer lära mig mycket. Jag skall försöka anteckna flitigt så jag kan blogga det sedan. Det är ju en del ‘bloggare’ som skall på kurs för Greg så det kan nog bli kul läsning sedan.

Löptikar
Kan de inte bara tillåta löptikar på agilitytävlingar? Det måste redan vara många som tävlar med sina löptikar då det alltid är massor av kissfläckar som luktar ‘mumma’…Ja, ja nu var det ju inte det jag skulle skriva om. En kompis hund löper och i går var ute på en prommis. Ozzy tyckte att det luktade intressant men inte så mycket mer än så. Tux var kanske ännu mer ointresserad. Han luktade ett par gånger men när jag sa till honom, milt, att han skulle sluta så sprang han iväg och gjorde annat. För någon månad sedan tränade vi med en höglöpande tik och Tux reagerade inte ens. Det gjorde två andra hanar men inte Tux.

Jag har alltid tyckt att Tux har varit ‘a real one for the birds‘ eller en ‘ladiesman‘. Han bjuder alltid upp till lek och är fullt och fast övertygad om att han kan charma även det värsta surkart. Men nu börjar jag undra om det är något fel på honom…han kanske inte alls tänker sig att han skall para. Eller så är han bara klok och förnuftig och ödslar ingen energi när det inte är lönt? Ja, alltid kan man hitta något att hispa upp sig för. Tiden lär nog utvisa det.

Grattis
Till Martina med Troya som dubbelvann idag i Varberg, pissimisten *s* och Palle som oxå vann hoppklassen med Jimmy.    Agilityn vet jag inte…