Ja, det är väl dax för en summering av året. Det blir lite julläsning av detta tror jag…

Det har varit pinnjakt och championatsjakt i år.

Vi börjar med Tux.

Tux ser trumpen/vissen ut när han inte får stopp på fontänen.

Den 21/5 tävlade vi appellspår i Ystad. Vi fick 276 p och blev uppflyttade. Jag hade aldrig ens varit på en brukstävling innan, visste knappt hur det gick till men det gick ju vägen ändå.  Det blåste som attan den dagen och Ystad ligger vid havet vilket gör att det blåser lite till. Det hela började katastrofalt. När första hund hade kört så upptäckte domarna att tävlingsledaren hade instruerat oss fel gällande pinnarna i spåret. Vi hade fått tillsägelse om att inte lägga pinne första sträckan, sedan på mitten på andra sträckan, likadant på tredje sträckan och så slutet då. Fel, fel fel…Det blev ett himla ringande hit och dit innan det blev klart att vi kund köra ändå. På vår tredje sträcka så fick vi vinden diagonalt mot oss så Tux hamnade en bit från spåret, sedan gick han in i spåret för att hämta pinnen. När jag skulle släppa på honom efter pinnen så tog det ett tag innan han hittade spåret pga blåsten. Vi fick ett poängs neddrag av bägge domarna för hög nos efter pinnen. Sedan fick en 5:a på budföringen, han stannade när precis innan mig. Jag hade tränat väldigt lite budföring så det var rent fantastiskt att han sprang och som han gjorde det. Full fart, Kelpie-nock av mottagare… Sen har det inte blivit mer bruks i år. Vi var anmälda till lägre, kom med men sedan ställdes tävlingen in..

Vi har även kört lydnad i år. Det har verkligen gått hit och dit. Vi har nollat moment åt alla håll och kanter . Vi började i januari, närmare bestämt den 22:a i Värnamo med lydnadsklass 2. Katastrofen var nära i fritt följ minns jag. Tux provad alla möjliga sätt att gå fritt följ ivrigt tittandes på mig. Sen minns jag att han skällde i hoppet oxå. Vi slutade på 161 p så det blev ett första pris vilket fall.

Vi debuterade i lydnadsklass 3 i Olofström den 21 juni. Vi nollade både fjärren och rutan men fick ändå 204 poäng. Jag minns även att domaren talade om att hon hade dragit i princip ett poäng på alla moment för att jag gjorde dubbelkommando genom att dra axeln bakåt när Tux skulle komma in till mig. Först tänkte jag surt att det gör jag inte alls…Sen gick det några dagar och jag tränade själv och helt plötsligt upptäckte jag att det gjorde jag ju, tur att jag höll tyst på tävlingen.

Det var många turer i trean och många missade rutor. Och lite annat kul som man kan hitta på. En gång ville Tux inte sätta sig efter platsliggningen. Jag höll på dö och hunden låg som slickad och fastnitad i backen. Jag har vilket fall lärt mig massor på vägen….

Jo, det hände väl någon gång att han var inne i rutan. Var till och med tvungen att dokumentera det om någon skulle tvivla.

Men sen när Tux verkligen börjde förstå rutan så fick vi till det! Ja, vi får sällan till det fullt ut men vi lyckades vilket fall kravla oss över första pris sträcket. Den 13/11 på Göinge-Broby BK tog vi vårt första första pris lydnadsklass 3 med 261 p. Nu var det ju så att jag var lite osäker på om vi skulle grejja det hela så jag hade anmält till två tävlingar till.

Den 10/12 var det Lucia lydnad i Höganäs och en komplett galen Tux. Mitt under programmet, ja mellan två moment förstås, frågade tävlingsledaren om han alltid var så här het. Jo, nästan men idag när det är Luciatävling så är jag lite extra på hugget tänkte Tux…Kanske hade han druckit spetsad glögg? Han gick under själva momenten men var på allt han kunde hitta mellan, koner, apporter, bruksklätterstegen you name it!! När vi kom till hoppapport så bara brast det. Tux attackerade apporten tog en lite turné och glömde att hoppa tillbaka. Så ytterligare en gång så hamnade vi precis över första pris sträcket med en poäng… 256 p.

Dagen därpå så körde vi till Trelleborg för ytterligare en lydnadsklass 3,. Den här dagen var Tux riktigt samlad och vi slutade med 284 p. Det var vårt tredje första pris i trean och Tux fick sin första titel. Så numera lyssnar han bara LP3 Krux…

Den stora pinnjakten…

Vi har förstås tävlat massor av agility. Vi började att tävla den 5 mars i Fagersta. Tux blev 18 månader dagen innan. Vi fick 5 fel i bägge klasserna. Sedan tävlade vi även en dag helgen därpå och där tror jag vi diskade oss i bägge klasserna. Sedan var det lugnt ett bra tag framåt.

I Åhus den 25 april slog vi till ordentligt och tog två pinnar. Vi vann agilityklassen och kom tvåa i hoppklassen.

Sedan var det dax för hemma tävlingar. Tux vann då två hoppklasser med bortåt 100 starter i. Vi blev vilket fall uppflyttade till Hopp 2 den 6 maj.

Tux i flygande fläng, Oxie.

De två agilitypinnarna tog vi i Sydöstra Skåne med en första plats och i Lund den 22 maj, oxå med en första plats. Så den 22 maj blev uppflyttade till Agility 2.

I hopp 2 blev pinnarna inhämtade enligt följande 30/6 Bollnäs 2:a, 19/7 Linköping 1:a, 20/7 Linköping 3:a = uppflyttad till Hopp 3

I agilityn har vi inte tagit den tredje pinnen. Jag har som sagt diskat Tux flera gånger på lopp som garanterat hade gett pinne. Rätt eller fel är svårt att säga, men det spelar inte så stor roll vi lär nog komma upp trean såsmåning om. Två pinnar har lyckats med i agility 2: 17/9 Stockholm 3:a, 18/9 Stockholm 2:a.

I vårt tredje lopp i hopp 3 lyckades vi ta cert. Det var grymt nära en vägran och om jag skall vara helt ärlig så skulle vi haft en vägran. Men nu är det domaren som dömer och han gick ju fint så vi är förstås glada. Det var i Karlskrona den 31/7 och vi kom 4:a.

Tux favorithinder

Vi lyckades även ta ett till cert, ett danskt springcert! Det var på årets sista tävling i Ölstykke i Danmark där vi kom 5:a hopp 3.

En liten liten bild från Ölstykkehallen. Susanne P har fotat.

Ozzy

Ozzy har oxå varit i farten i år, kanske inte lika mycket som Tux men lite har han hunnit med.

I början av året så var det mycket fokusering på kontaktfälten som  han hoppade. Jag diskade mig på ett antal tävlingar. Sedan när han väl började ta kontaktfälten så strulade det förstås med annat. Vi lyckades vilket fall ta oss till SM i Borås. Där blev det förstås disk i första klassen. Jag kunde inte lämna honom i starten och hamnade efter, det stod väldigt klart för mig att om vi skall komma någon vart så måste jag göra något åt starterna. Så efter SM tog jag även tag i starterna med många disk som följd. Det går inte att hota, muta  eller banna Ozzy till att sitta kvar eller ta kontaktfält för den delen. Vår ‘deal’ är att för att få springa så skall du sitta i starten och ta kontaktfälten. Den melodin fattar han utmärkt.

I det andra loppet på SM, hopp, så gick han väldigt bra. Jag tror att vi var 5:a eller så där. Men vad hjälper det på SM?

Ozzy hade ett agilitycert sedan tidigare och är hoppchampion. Att ta det två sista certen har absolut varit ett av målen i år. Kontaktfälten började han ta ganska tidigt i år men det har varit så mycket annat som har strulat istället.

I Karlskrona, samtidigt som Tux, slog Ozzy till och tog det andra agilitycertet genom att komma 3:a. Otroligt skönt att få till det med lilla Ozzy som vill så mycket men sällan får till det eller så klantar hans matte till det.

Sedan gick det drygt en månad till nästa cert och championat. Men i Stockholm, trots att jag minns att vi fick värsta fulsnurren på slutet så blev vi 5:a och det sista certet var i hamn. Dubbelchampionen Ozzy!

Ozzy med agilitychampionatsrosetten

För närvarande ligger Ozzy på 29 plats på kvallistan till SM. Lustigt nog har vi sämst poäng på hoppdelen. Jag hoppas verkligen vi klarar oss inom gränsen, 40 hundar, så vi kommer med till SM i Uppsala. Då jäklar skall vi till final, inget diskande här.

Vi har gått på kurs oxå!
Jo, det kan ju verkligen behövas att lära sig något oxå. Jag och Tux började med att gå kurs för Åsa Löfberg eller kurs var nog att ta i. Jag var i Norberg nära Fagersta där Åsa bor och passade då på och ta två en timmas träningar. Först körde vi lite lydnad och jag kunde ställa tusen frågor och sedan någon tag senare visade Åsa mig hur jag skulle få ordning på Tux ointresse för spårpinnarna. Vi tittade även en del på hur han spårade. Åsa var förstås jätteduktig och hon var inte så ‘pretto’ som en hel del av de bruksmänniskor som jag har träffat innan. Inte så mycket tabun hit och dit vilket var min tidigare erfarenhet av brukset. Dessutom fick jag en hund som faktiskt markerade pinnarna efter det!

Lite senare i mars månad var Tux och jag och tränade två dagar för Niina Svartberg. Oj vad bra det var! Okej, nu var det kanske inte så att vi gick ut och enbart fick 10:or efter det men det var ju inte Niinas fel. Jag fick väldigt stor hjälp med fria följet där jag hela tiden gick och bekräftade för Tux när han gick rätt och fel. Det ledde till en massa problem på tävling där han hela tiden provade olika platser i position utan att få den bekräftelse han var van vid. Det tävlingsmässiga fria följet har verkligen blivit mycket bättre sedan den kursen.

Vi fortsatte våren med ännu flera kurser men nu i agility. I början av april så gick vi kurs för Andreas Rundqvist i Sjöbo. Jag vet inte men denna kursen tyckte jag var lite si och så. Jag tror att jag har lite annat synsätt på träning än Andreas men det kan vara jag som har missuppfattat det . Jag känner att mina hundar jobbar för att jag motiverar dem med mat, lek, kamp, jakt eller något i den stilen. Det beröm jag har tex ett muntligt bra är egentligen bara en förlängning av det. Du är duktig, du kommer få din belöning om den stund. Jag uppfattade Andreas filosofi mer gå ut på att hunden skulle jobba för förarens skull. Hunden jobbar åt föraren för att den vill vara honom/henne till lags. Men som sagt jag kan ha fattat det hela fel och Andreas är mycket omtyckt av andra och har ju vilket fall lyckats bra med sina egna hundar.

Helgen därpå kom Regin Reinhard från Danmark över till min klubb för att hålla kurs. Denna kursen var väldigt nyttig för mig. Jag slet mitt hår för det var så svårt med Tux. Regin körde mycket bakombyten och det var lite intressant i framförbytenas era. Bra bakombyten är effetivt och är en konst att få till bra. Jag tyckte att Regin var duktig på själva bakombytes grejjen och det var som sagt väldigt nyttigt för mig. Även lilleman Ozzy fick vara med den andra dagen. Palles hund Jimmy blev halt och Svinto var kurerad av kiropraktor så Palle tog helt sonika Ozzy och körde med. Det gick jättebra, Ozzy gick som på räls och visste precis vad pinnar var för något (slalom på Palle-språk).

Palle med Ozzy, vilket byte från BC till JR!

Framåt augusti så var det dax igen med lite lydnad. Då gick vi två dagars kurs för Niina och Kenth Svartberg. Även denna gång var det superbra. Skall nog verkligen försöka komma iväg nästa år på kurs igen för ovanstående.

Vi åkte även upp till Jenny Damm två gånger för mycket givande agilityträning. Jag tycker nog hon helt klart är bäst i Sverige på agility. Dels har hon tagit upp två hundar till riktigt bra nivå och så dels har hon faktiskt vunnit VM. Jag tycker nog dessutom att hennes sätt att handla passar Tux bra. Det är aktivt och det tror jag han gillar.

Lite senare på hösten kom Tina-Mette Jörgensen till klubben och höll en liten kurs i agility. Jag kunde vara med bägge hundarna, de fick varsin dag. Tina-Mette hade kanske inte så mycket nytt att komma med men de justeringar hon gjorde var väldigt relevanta.

Ja, nu tror jag att jag fått med det mesta.

Vi vill även passa på att önska alla en riktigt God Jul!