Idag fick vi med husse till Vomb på promenad. Ozzy tyckte att lyckan var total när fyra hjortar kom springande över vägen. Dessvärre för Ozzy så kunde han inte jaga dom då snön är alldeles för djup för honom. Tux fick inte en chans att se dom då matte fintade honom med en snöboll. Folk skjuter bort sina pengar för glatta livet redan här i Malmö. Ja, det har dom gjort i flera veckor nu. Vi skall vara hemma hela kvällen då Robert är jour på sitt jobb och om någon dator kraschar så måste han sticka dit och fixa den. Äta gott ska vi vilket fall, dessutom är det skönt att vara hemma hos hundarna även om bägge är lugna. Ozzy vill dock inte gå ut nu när de skjuter så här mycket.

Det blir några sista kort för i år oxå.

Ozzy

Tux som verkligen älskar snön.

Här kommer dom väldigt tjusiga bilderna från idag *NOT*, fast de blev rätt roliga.

Ozzy gör en baklänges flip-flop med skruv.

Tux tränger sig fram för att ta snöbollen som Ozzy gapar efter. Fint förevigat….

Tux en framlänges flip-flop utan skruv.

Oj, en mutation. En svart Kelpie med vitt tryne…

Snöfräsen…..spot the Kelpie…

Oj, där var han!!

Kvällstidningsrubrik…kände bara att jag var tvungen att skriva det. Vi har fått rejält med snö och jag med hundarna har varit ute i snön i nästan tre timmar. Det var dessvärre inge vidare fotoväder för det snöade och var rejält mulet. Ibland stack solen fram lite lite. Jag fotade lite ändå, hade ju kameran med.

Vintrigt Skåne, mysigt med massor av snö. Hoppas bara vi kan få lite sol oxå.

I Vomb där vi var så hade det kommit mycket mer snö än i Malmö,
Ozzy bottnade knappt. Det blev stretiga timmar för honom i snön för
han var tvungen att hoppa fram.

Visa roade sig kungligt vilket fall och hade inga som helst problem
med att ta sig fram, tvärtom.

Skulle man se något så fick man stå på bakbenen…

Vi hade varit förbi IKEA på vägen ut och investerat i varsin råtta. Nu var det någon som slarvade bort sin råtta så hade bara en med oss hem…

Tux gillade råttan mycket…

Ha det bra!

Fasiken, nu har jag hängt framför TVn till ännu en kass film. Idag kollade vi på Liftarens Guide till Galaxen. Det var väl snyggt gjord och men inte så där väldigt skoj. Det har varit så här ett tag nu, allt vi hyr är typ okej eller rätt kasst. Det var typ hur länge sen som helst sen jag såg en riktigt bra film. Jag har sedan några år försökt att lista de flesta av de filmer jag har sett på: www.filmtipset.nu…

Jag har på denna sida betygsatt 562 filmer och följande har fått betyget 5 som är det högsta betyget. Jag kan dock tänka mig att en del av filmerna skulle inte få en femma om jag såg dom idag..man kanske blir mer kräsen med åldern? Okej här de utan inbördes ordning:

Nu är det bara så att jag vill se en bra film, en femma! Vad gör jag för fel? Antingen är de prettojobbiga och fattar jag inte skit, typ som Magnolia…fattar fortfarande inte varför det kom grodor från himlen. Eller så är de bara intetsägande…grr..Jag är så besviken nu när jag skulle slappa framför TVn.

Lite om den stora pinnjakten istället. Jag var som sagt och tränade för Åsa L några timmar i våras. Vi hann förstås bara skrapa lite på ytan men här är lite av det jag snappade upp. Jag har som sagt inte alls nosat på något inom brukset innan så mina kunskaper är och var lika med noll…Jag tyckte nog även att bruks verkade väldigt besvärligt med extremt tabun, måsten och icke-måsten. Åsa var kanon på det sättet för hon var laid back. Dessutom så var hon mycket mordernare gällande träningsmetoder än de ‘bruksmänniskor’ som jag träffat tidigare. Nu flödar fördomarna kanske från min sida men det är ju min blogg så skriver vad jag vill…

Åsa la först ett spår till Tux på cirka 400 m med 4 pinnar plus slut (60 min liggtid). Tux tog bara slutet och man kunde kanske se en notis från hans sida vid en av pinnarna på spåret. Men som sagt ingen som helst intresse från hans sida egentligen.

Det hon gick igenom med mig var då att hon brukade lägga ut pinnarna på och runt om en stig/skogsväg eller liknande. Det är en väl avvallat område där en del pinnar låg helt öppet, del lite mer dolt och  en del ute i kanten. Jag tror vi la ut kanske ett femtontal pinnar. Sedan tog jag Kruxet i kopplet och tog en promenad över området och så fort han bara visade minsta reaktion/intresse för pinnarna så belönades det. Hon använde gärna pinnen som belöning. Kastade den eller kampade med den, kombinerat med massor av muntlig glädje förstås. Om man inte kunde använda pinnen som belöning så får man givetvis köra utbyte. Vilket fall som helst så behövde hunden inte göra en full markering utan bara visa ett intresse. Sedan gick man över området som där man lagt pinnarna och gjorde likadant för alla pinnar som hunden visar minsta intresse. Denna övning gjorde hon med fördel typ där man ofta tog promenad genom att man ‘riggade’ en pinnsituation innan själva prommis.

Sedan i själva spåret så sa hon att hon var mycket noga med att både snitsla själva spåret och vart pinnarna var lagda. Hon var nämligen inte främmande för att hjälpa hunden lite på traven, om jag nu minns rätt. Med en väldigt spårhet hund så kunde tex hålla emot lite när hunden började närma sig pinnen.  Likadant om hunden gick bort sig i spåret men verkligen jobbade så kunde hon sätta tillbaka den i spåret. Lägger den av eller slavar så packar man ihop går hem förstås men som sagt läser man av hunden och den verkligen försöker så tyckte hon nog att man kunde ge den lite hjälp på traven. Hon höll sig dessutom nära hunden i spåret, sällan över 5 m på den orutinerade hunden. Det här med att ‘hjälpa’ hunden i spåret var ett av de där tabuna som jag hade hört om och läst om så det var jag vädligt förvånad över. Men nu kan jag känna att det är väl konstigare än som så mycket annan hundträning, jag menar så länge man inte fastnar i hjälpmedlen så är bör det ju inte vara någon fara. Lite fingertoppskänsla bör man kanske ha…

För pinnarna i spåret så ville hon gärna att själva pinnen i sig var belöning. Detta var helt klart förlösande för mig och Tux. Jag kampar och kastar pinnen numera. Kampa var det som Åsa gillade mest men hon körde även andra saker som binda fast pinnen i något närliggande så det blev liksom en liten kamp för att hunden skulle få loss den. Eller binda ett snöre i pinnen som man kunde få tag på som förare och dra i så det blir ett jaktbyte för hunden.

Ja, det var det om pinnar i lite grova drag…Nu skall mina hundar ut och färga snön gul..

Ja, det är väl dax för en summering av året. Det blir lite julläsning av detta tror jag…

Det har varit pinnjakt och championatsjakt i år.

Vi börjar med Tux.

Tux ser trumpen/vissen ut när han inte får stopp på fontänen.

Den 21/5 tävlade vi appellspår i Ystad. Vi fick 276 p och blev uppflyttade. Jag hade aldrig ens varit på en brukstävling innan, visste knappt hur det gick till men det gick ju vägen ändå.  Det blåste som attan den dagen och Ystad ligger vid havet vilket gör att det blåser lite till. Det hela började katastrofalt. När första hund hade kört så upptäckte domarna att tävlingsledaren hade instruerat oss fel gällande pinnarna i spåret. Vi hade fått tillsägelse om att inte lägga pinne första sträckan, sedan på mitten på andra sträckan, likadant på tredje sträckan och så slutet då. Fel, fel fel…Det blev ett himla ringande hit och dit innan det blev klart att vi kund köra ändå. På vår tredje sträcka så fick vi vinden diagonalt mot oss så Tux hamnade en bit från spåret, sedan gick han in i spåret för att hämta pinnen. När jag skulle släppa på honom efter pinnen så tog det ett tag innan han hittade spåret pga blåsten. Vi fick ett poängs neddrag av bägge domarna för hög nos efter pinnen. Sedan fick en 5:a på budföringen, han stannade när precis innan mig. Jag hade tränat väldigt lite budföring så det var rent fantastiskt att han sprang och som han gjorde det. Full fart, Kelpie-nock av mottagare… Sen har det inte blivit mer bruks i år. Vi var anmälda till lägre, kom med men sedan ställdes tävlingen in..

Vi har även kört lydnad i år. Det har verkligen gått hit och dit. Vi har nollat moment åt alla håll och kanter . Vi började i januari, närmare bestämt den 22:a i Värnamo med lydnadsklass 2. Katastrofen var nära i fritt följ minns jag. Tux provad alla möjliga sätt att gå fritt följ ivrigt tittandes på mig. Sen minns jag att han skällde i hoppet oxå. Vi slutade på 161 p så det blev ett första pris vilket fall.

Vi debuterade i lydnadsklass 3 i Olofström den 21 juni. Vi nollade både fjärren och rutan men fick ändå 204 poäng. Jag minns även att domaren talade om att hon hade dragit i princip ett poäng på alla moment för att jag gjorde dubbelkommando genom att dra axeln bakåt när Tux skulle komma in till mig. Först tänkte jag surt att det gör jag inte alls…Sen gick det några dagar och jag tränade själv och helt plötsligt upptäckte jag att det gjorde jag ju, tur att jag höll tyst på tävlingen.

Det var många turer i trean och många missade rutor. Och lite annat kul som man kan hitta på. En gång ville Tux inte sätta sig efter platsliggningen. Jag höll på dö och hunden låg som slickad och fastnitad i backen. Jag har vilket fall lärt mig massor på vägen….

Jo, det hände väl någon gång att han var inne i rutan. Var till och med tvungen att dokumentera det om någon skulle tvivla.

Men sen när Tux verkligen börjde förstå rutan så fick vi till det! Ja, vi får sällan till det fullt ut men vi lyckades vilket fall kravla oss över första pris sträcket. Den 13/11 på Göinge-Broby BK tog vi vårt första första pris lydnadsklass 3 med 261 p. Nu var det ju så att jag var lite osäker på om vi skulle grejja det hela så jag hade anmält till två tävlingar till.

Den 10/12 var det Lucia lydnad i Höganäs och en komplett galen Tux. Mitt under programmet, ja mellan två moment förstås, frågade tävlingsledaren om han alltid var så här het. Jo, nästan men idag när det är Luciatävling så är jag lite extra på hugget tänkte Tux…Kanske hade han druckit spetsad glögg? Han gick under själva momenten men var på allt han kunde hitta mellan, koner, apporter, bruksklätterstegen you name it!! När vi kom till hoppapport så bara brast det. Tux attackerade apporten tog en lite turné och glömde att hoppa tillbaka. Så ytterligare en gång så hamnade vi precis över första pris sträcket med en poäng… 256 p.

Dagen därpå så körde vi till Trelleborg för ytterligare en lydnadsklass 3,. Den här dagen var Tux riktigt samlad och vi slutade med 284 p. Det var vårt tredje första pris i trean och Tux fick sin första titel. Så numera lyssnar han bara LP3 Krux…

Den stora pinnjakten…

Vi har förstås tävlat massor av agility. Vi började att tävla den 5 mars i Fagersta. Tux blev 18 månader dagen innan. Vi fick 5 fel i bägge klasserna. Sedan tävlade vi även en dag helgen därpå och där tror jag vi diskade oss i bägge klasserna. Sedan var det lugnt ett bra tag framåt.

I Åhus den 25 april slog vi till ordentligt och tog två pinnar. Vi vann agilityklassen och kom tvåa i hoppklassen.

Sedan var det dax för hemma tävlingar. Tux vann då två hoppklasser med bortåt 100 starter i. Vi blev vilket fall uppflyttade till Hopp 2 den 6 maj.

Tux i flygande fläng, Oxie.

De två agilitypinnarna tog vi i Sydöstra Skåne med en första plats och i Lund den 22 maj, oxå med en första plats. Så den 22 maj blev uppflyttade till Agility 2.

I hopp 2 blev pinnarna inhämtade enligt följande 30/6 Bollnäs 2:a, 19/7 Linköping 1:a, 20/7 Linköping 3:a = uppflyttad till Hopp 3

I agilityn har vi inte tagit den tredje pinnen. Jag har som sagt diskat Tux flera gånger på lopp som garanterat hade gett pinne. Rätt eller fel är svårt att säga, men det spelar inte så stor roll vi lär nog komma upp trean såsmåning om. Två pinnar har lyckats med i agility 2: 17/9 Stockholm 3:a, 18/9 Stockholm 2:a.

I vårt tredje lopp i hopp 3 lyckades vi ta cert. Det var grymt nära en vägran och om jag skall vara helt ärlig så skulle vi haft en vägran. Men nu är det domaren som dömer och han gick ju fint så vi är förstås glada. Det var i Karlskrona den 31/7 och vi kom 4:a.

Tux favorithinder

Vi lyckades även ta ett till cert, ett danskt springcert! Det var på årets sista tävling i Ölstykke i Danmark där vi kom 5:a hopp 3.

En liten liten bild från Ölstykkehallen. Susanne P har fotat.

Ozzy

Ozzy har oxå varit i farten i år, kanske inte lika mycket som Tux men lite har han hunnit med.

I början av året så var det mycket fokusering på kontaktfälten som  han hoppade. Jag diskade mig på ett antal tävlingar. Sedan när han väl började ta kontaktfälten så strulade det förstås med annat. Vi lyckades vilket fall ta oss till SM i Borås. Där blev det förstås disk i första klassen. Jag kunde inte lämna honom i starten och hamnade efter, det stod väldigt klart för mig att om vi skall komma någon vart så måste jag göra något åt starterna. Så efter SM tog jag även tag i starterna med många disk som följd. Det går inte att hota, muta  eller banna Ozzy till att sitta kvar eller ta kontaktfält för den delen. Vår ‘deal’ är att för att få springa så skall du sitta i starten och ta kontaktfälten. Den melodin fattar han utmärkt.

I det andra loppet på SM, hopp, så gick han väldigt bra. Jag tror att vi var 5:a eller så där. Men vad hjälper det på SM?

Ozzy hade ett agilitycert sedan tidigare och är hoppchampion. Att ta det två sista certen har absolut varit ett av målen i år. Kontaktfälten började han ta ganska tidigt i år men det har varit så mycket annat som har strulat istället.

I Karlskrona, samtidigt som Tux, slog Ozzy till och tog det andra agilitycertet genom att komma 3:a. Otroligt skönt att få till det med lilla Ozzy som vill så mycket men sällan får till det eller så klantar hans matte till det.

Sedan gick det drygt en månad till nästa cert och championat. Men i Stockholm, trots att jag minns att vi fick värsta fulsnurren på slutet så blev vi 5:a och det sista certet var i hamn. Dubbelchampionen Ozzy!

Ozzy med agilitychampionatsrosetten

För närvarande ligger Ozzy på 29 plats på kvallistan till SM. Lustigt nog har vi sämst poäng på hoppdelen. Jag hoppas verkligen vi klarar oss inom gränsen, 40 hundar, så vi kommer med till SM i Uppsala. Då jäklar skall vi till final, inget diskande här.

Vi har gått på kurs oxå!
Jo, det kan ju verkligen behövas att lära sig något oxå. Jag och Tux började med att gå kurs för Åsa Löfberg eller kurs var nog att ta i. Jag var i Norberg nära Fagersta där Åsa bor och passade då på och ta två en timmas träningar. Först körde vi lite lydnad och jag kunde ställa tusen frågor och sedan någon tag senare visade Åsa mig hur jag skulle få ordning på Tux ointresse för spårpinnarna. Vi tittade även en del på hur han spårade. Åsa var förstås jätteduktig och hon var inte så ‘pretto’ som en hel del av de bruksmänniskor som jag har träffat innan. Inte så mycket tabun hit och dit vilket var min tidigare erfarenhet av brukset. Dessutom fick jag en hund som faktiskt markerade pinnarna efter det!

Lite senare i mars månad var Tux och jag och tränade två dagar för Niina Svartberg. Oj vad bra det var! Okej, nu var det kanske inte så att vi gick ut och enbart fick 10:or efter det men det var ju inte Niinas fel. Jag fick väldigt stor hjälp med fria följet där jag hela tiden gick och bekräftade för Tux när han gick rätt och fel. Det ledde till en massa problem på tävling där han hela tiden provade olika platser i position utan att få den bekräftelse han var van vid. Det tävlingsmässiga fria följet har verkligen blivit mycket bättre sedan den kursen.

Vi fortsatte våren med ännu flera kurser men nu i agility. I början av april så gick vi kurs för Andreas Rundqvist i Sjöbo. Jag vet inte men denna kursen tyckte jag var lite si och så. Jag tror att jag har lite annat synsätt på träning än Andreas men det kan vara jag som har missuppfattat det . Jag känner att mina hundar jobbar för att jag motiverar dem med mat, lek, kamp, jakt eller något i den stilen. Det beröm jag har tex ett muntligt bra är egentligen bara en förlängning av det. Du är duktig, du kommer få din belöning om den stund. Jag uppfattade Andreas filosofi mer gå ut på att hunden skulle jobba för förarens skull. Hunden jobbar åt föraren för att den vill vara honom/henne till lags. Men som sagt jag kan ha fattat det hela fel och Andreas är mycket omtyckt av andra och har ju vilket fall lyckats bra med sina egna hundar.

Helgen därpå kom Regin Reinhard från Danmark över till min klubb för att hålla kurs. Denna kursen var väldigt nyttig för mig. Jag slet mitt hår för det var så svårt med Tux. Regin körde mycket bakombyten och det var lite intressant i framförbytenas era. Bra bakombyten är effetivt och är en konst att få till bra. Jag tyckte att Regin var duktig på själva bakombytes grejjen och det var som sagt väldigt nyttigt för mig. Även lilleman Ozzy fick vara med den andra dagen. Palles hund Jimmy blev halt och Svinto var kurerad av kiropraktor så Palle tog helt sonika Ozzy och körde med. Det gick jättebra, Ozzy gick som på räls och visste precis vad pinnar var för något (slalom på Palle-språk).

Palle med Ozzy, vilket byte från BC till JR!

Framåt augusti så var det dax igen med lite lydnad. Då gick vi två dagars kurs för Niina och Kenth Svartberg. Även denna gång var det superbra. Skall nog verkligen försöka komma iväg nästa år på kurs igen för ovanstående.

Vi åkte även upp till Jenny Damm två gånger för mycket givande agilityträning. Jag tycker nog hon helt klart är bäst i Sverige på agility. Dels har hon tagit upp två hundar till riktigt bra nivå och så dels har hon faktiskt vunnit VM. Jag tycker nog dessutom att hennes sätt att handla passar Tux bra. Det är aktivt och det tror jag han gillar.

Lite senare på hösten kom Tina-Mette Jörgensen till klubben och höll en liten kurs i agility. Jag kunde vara med bägge hundarna, de fick varsin dag. Tina-Mette hade kanske inte så mycket nytt att komma med men de justeringar hon gjorde var väldigt relevanta.

Ja, nu tror jag att jag fått med det mesta.

Vi vill även passa på att önska alla en riktigt God Jul!

Sent om sider skall jag skriva lite om denna tävling.

Tux var först ut och vi nollade en hopp 3. Han var väldigt duktig tycker jag. Banan var mittemellan svår men det var väldigt tight mellan en del hinder så många hundar hade svårt att klara av detta. Tux var dels duktig som såg till att inte riva i dessa situationer, han vred riktigt runt baken för att komma undan med bakbenen och dels var han duktig som jobbade för att komma tillbaka i linjen de gånger vi hamnade utanför. Vi blev 5:a i klassen och fick vårt första danska cert! Ozzy blev tvåa i samma klass fast för small. Tyvärr missade vi certet då den hunden som vann inte var fullcertad.

I hopp öppen blev det disk på slutet av banan för Tux. Ozzy blev trea, fast vi hade en liten snurr i slutet av banan där matte tabbade sig. Vi var nolla ändå. Kul att dubbelnolla.

I öppen agility gjorde Tux ett fint lopp, det blev tvekan på ett ställe där jag hamnade efter och så höll jag honom lite hårt mot mig på ett annat ställe. Kontaktfälten var väldigt fina och jag kom ihåg att inte stanna och glo på honom på A:et och då fungerar det oxå väldigt bra. Jag vet inte riktigt vart vi slutade men jag tror att vi blev 6:a eller 7:a. Det var rätt tight mellan hundarna i toppen och vi räcker inte riktigt till för nå de bästa tiderna. Kanske kommer det, vi får se….
Ozzy den gangstern gjorde ett väldigt fint lopp utom när vi kom till A:et som var näst sista hindret för då hoppade han kontaktfältet. Dom andra kontaktfälten var fina. Han har varit lite småslarvig på träningen oxå med att lyssna så jag får väl ta tag i det.

Idag var jag nere i Västra Hamnen precis vid Turning Torso och promenerade. Vi tränar inte så mycket just nu eller åtminstone mycket mindre än innan. Det blir desto mer promenixer….

Det finns höga backar som jag brukar låta hundarna träna i ibland när jag går där nere. Jag brukar ta och knyta ihop kopplen så jag kan kasta dom ned för backen och så får hundarna hämta dom. När dom då kommer så kampar vi. Detta brukar jag göra när jag går där på lunchen men idag så var det kväll och ganska så rejält mörkt. Jag kastar Ozzys koppel men det far helt åt helskotta och han hittar det inte. Tux hittar dock sitt så vi busar en stund. Jag försöker skicka Tux för att leta reda på Ozzys koppel fast jag ingen riktig aning om vart det är. Tux far som en galning upp och ned i backen, hit och dit utan att hitta något. Det blåste förstås en hel del eftersom det är Skåne och ute vid havet. Tux letar verkligen fast inte så systematiskt. Efter typ några minuter så tänkte jag att jag får väl börja kolla själv.

Inget koppel hittar jag och Ozzy han hjälper inte till utan gräver istället efter kaniner i ett kaninhål. Tux forsätter att leta men börjar bli mer och mer förbryllad. Ja, när det har gått 10 minuter och jag börjar gå upp och ned i backen så ställer sig Tux och tittar på mig. Jag ville gärna ha mitt koppel för det var långt hem och ville inte gå med lös hund längs med hårt trafikerad väg. Så uppmanar Tux som har tungan hängande utanför munnen efter allt springande upp och ned att han skulle fortsätta att leta. Han far iväg och gör ett av sina rävskutt ned på marken. Pust tänker jag, nu har han hittat kopplet. Sedan kommer han in väldigt glad till mig och lämnar över en *tadaaa* vinkork!!!!!!

Okej, vi har inte tränat uppletande…..

Jag forsätter själv upp och ned och hit och dit i backen. Det är ett ganska stort område så det blev måååånga gånger upp och ned. Efter säkert 15 minuter till så har Tux hunnit med en paus som innebar att han hjälpte Ozzy lite med kaningrytet och vilat upp sig så han kunde ta nya tag i backen. Till slut kom han faktiskt in med kopplet.

Idag tog jag killarna ut till Vomb på tre timmars promenad. Det var meningen att jag skulle spåra men så hade jag glömt selen och lite annat så jag struntade i det.

Igår var jag på ‘julmiddag’ med jobbet. Vi var på en superlyxig restaurang i Köpenhamn. Det var 6 rätters middag, ost och kaffe med massor av olika choklad. Det var så jäkla posh så man visste knappt hur man skulle  bete sig. Restaurangen hette Formel B om ni har några tusen att lägga på mat och vin och förstås är i Köpenhamn. Hippt värre….

Här är vilket fall några bilder på grabbarna grus från idag.

Ozzy blundar så han inte får kulorna i ögonen.

Tux kikar fram ur buskagen

Full fart framåt – FFF

Bara väldigt sööööt…

Tux kör dödsrusket på en rot som han har grävt fram

Tux kör full fart fram fast med hopp…

Idag var det en mer samlad Tux men han höll matte lite på spänn ändå….lite dramatik skall det vara säger han.

Points från Trelleborg då:
Plats: 10
Fritt följ: 9 snett sittande
Läggande: 9,5
Inkalln m ställ o lägg: 8 Steg
Rutan: 9  DK
Apport/hopp: 10
Metallen: 9 Slår i med tass
Vittring: 9,5 Omtag
Fjärren: 7 flyttar sig, snusar, DK
Helhet: 9

Sammanlagt: 284 p

Till dramatiken då, Tux doppade nosen precis när jag skulle gå iväg på fria följet för det luktade gott men det blev liksom inte mer än så. Jag noterade det dock för Tux är ingen nosig hund. Sedan när jag skulle göra fjärren så lägger jag honom och går, när jag sedan vänder mig om så har Tux vridit sig ett kvartsvarv runt och snusar som bara den. Ja, kände bara vad göra? Jag kommenderade med kraft i rösten första skiftet stå och då vänder han sig om igen mot mig men ställer sig inte, så jag säger stå igen och då ställde han sig och resten av skiftena gick bra. Han lyckades med konststycket att hålla sig kvar på platsen, dvs han hade rumpan kvar och vred bara frampartiet…

Det var tredje första priset så Tux har skaffat sig en liten titel då och heter numera Lp 3 Cefeus Atlas!

Han var inte så på idag utan mer normal och det var skönt. Det var en del aktiviteteri igår efter tävlingen då mina föräldrar kom ned så det gjorde nog att han var lite mer lagom temperarad idag.

Det som har varit riktigt bra både igår och idag är att jag har haft lättare att belöna honom. Innan så har han bara farit iväg när jag skall tala om för honom att han var duktig och liksom forserat nästa moment. Trots att han var het igår så tog han emot belöningarna mycket bättre och det är bra.

Jag tävlade trean i Höganäs idag och Tux var på hugget!

Här är poängen(mina kommentarer);
Plats: 10 (Omläggning då en hund gick upp och stökade bland de andra)
Fritt följ: 8 sitter ej (tror att det var vid backningen på stegförflyttningarna där vi krokade ihop)
Läggande m språng: 10
Ink m ställande o läggande: 9 (generöst! tassade i läggande men ställande mkt bättre )
Rutan: 9 (han kom lite långt bak m två baktassar utanför bakre linjen, sedan kom han lite långt fram men backade sedan snyggt in i mitten)
Hopp apport: 0 (Skulle kasta apporten lite lätt och den for iväg hur långt som helst, den bara rullade och rullade. Tux for som skjuten ur en kanon iväg, slog till den i ett jätteskutt med framtassarna och sedan iväg med den studsande fram. Kommer fram till mig och spottar ut den och tittar på mig med blicken: Kasta igen!!! Jag kan springa en gång till eller tusen gånger till inga problem! Jäkla hund och inte kan jag bli arg heller utan mest fnissar. Hoppas det blir mindre kul när det är metallen.)
Metall: 9
Vittring: 8 tugg
Fjärr: 8 DK (Nu skulle han inte göra första skiftet igen utan ligger och laddar på mig helt platt på marken, så ligger han när han tycker att han skall iväg så det blev ett DK där)
Helhet: 10

256 poäng, en poängs marginal *s*..Mellan momenten är det fullfart hela tiden, han är på allt han kan hitta och lite till…Det är Tux här, Nej, Tux, Kom här Tux….Jag tycker att han är mycket att hålla i kan jag lugnt säga! Vi vann och fick en stor skål från Höganäs keramik, väldigt fin. De kostar en hel del ute i handeln och vi har inte så mycket skålar och sånt så det passade bra. Nu funkar ju inte längfunktionen för mig men härifrån kommer skålen vilket fall: http://www.hoganaskeramik.com/

En annan sak som hände i morse var att Tux pinkade av misstag på Ozzy. Vilket fall så sen när vi hade tävlat så tar jag ut Ozzy för en promenad tillsammans med Tux. Då gjorde Tux den förfärliga upptäckten på Ozzy och börjar tvätta rent honom genom att slicka bort kissfläcken! Nu fick Ozzy hoppa duschen ändå så nu är han vit och fin.

Igår kom jag hem från Västerås och så fick jag mina födelsedagspresenter *s*. Väldigt fina tycker jag.

Från mamma och pappa har jag fått ett par kängor, jag har inte köpt dom ännu. Jag funderar nog på att köpa dessa från Naturkompaniet men skall åka dit och prova imorgon.

Jag har haft Meindle innan och de är supersköna och håller fötterna torra. Kan ju vara bra nu när jag skall försöka lägga lite mer spår till hundarna och inte bara prata om det.

Av Robert fick jag först en ryggsäck till mina kameraprylar. Det är liten ryggsäck men med plats för mycket och så är det regnöverdrag. Jag har haft lite svårt att ha med kameran sedan jag köpte det nya objektivet men nu djävlar…

I ryggsäcken låg det en till present!!!! Jag fick även en snygg Ipod, så himla snygg. Kolla in den och hur liten som helst.

TACK